Inser att jag inte bloggat på en vecka nu och det beror inte på att inget har hänt - utan snarare på att det varit full fart!

Bland annat så upptäckte vi i början av veckan att Penny var lite hängig, hon åt sämre och var inte alls pigg på att göra något annat än att sova. Såklart blir man himla orolig - just med de gamla så kommer det ju en klump i halsen direkt så fort man upptäcker något som är annorlunda....

På onsdag morgon hade ingen förbättring skett, och när jag kom hem från jobbet samma dag tog jag febern på henne. Hon hade 40,1. Jag hade också noterat att hon druckit mer än vanligt sedan ett par dagar tillbaka. Så tankarna for ju direkt till livmodersinflammation. Jag hade tid på kvällen för att röntga Baros så jag ringde till veterinären för att säga att jag tog med mig Penny in.

När jag kom dit så satte sig Penny och kissade vid receptionen.... så olikt henne, så jag blev ju ännu mer orolig då förstås. Normalt sett så är jag så nervös när jag ska HD-röntga en hund - men nu var det Penny jag var orolig för, så Baros får ursäkta - men honom oroade jag mig inte alls för....

Började med att ta en röntgenplåt på Penny - och inget onormalt syntes. Sedan blev det blodprover, samt urinprov. Kan ni tänka er hur lätt det var att ta ett urinprov på Penny när jag samtidigt höll i Baros som vinglade hit och dit då han börjat känna av sprutan med lugnande som han hade fått.... suck..... Nåja, några droppar lyckades jag få på fatet och det räckte för att kunna se att hon hade blod i urinen. Proverna var mest normala, men de visade att hon hade en rejäl infektion - och då förmodligen urinvägsinfektion av det kraftigare slaget. Fick recept på penicillin, sedan ska hon tillbaks på torsdag igen för ytterligare koll. Hon är mycket piggare nu, så jag tror nog att diagnosen var rätt! Till Baros då, han fyllde ju 1 år denna dag så första dagen det gick att röntga. Hans höfter såg fina ut, veterinär Erik trodde på A - men med lite otur kunde det bli B. Detta var första gången jag röntgade så att de skickade bilderna digitalt till SKK. Det skulle gå snabbare sa Erik - och det kan man ju lugnt säga att det gjorde! Vi hade tid 18.00 på onsdag kväll, och på fredag morgon låg resultatet ute på Hunddata - samt fredag em hade vi det i postlådan. 

I torsdags så åkte jag direkt efter att jag slutade jobbet mot Norge för att Vera skulle bli parad! Jag hade också med Kylie som sällskap, och så Emmy som skulle bli levererad till sitt nya hem i Norge.

Det gick faktiskt över förväntan tycker jag att köra hela vägen själv fastän jag klivit upp strax efter 04.00 på morgonen (var inte framme hos Kari förrän strax efter 22.00)

Jag hade med en CD-bok, Hypnotisören, och den var bitvis ganska så seg - men varvade med att lyssna på radio och på spotify genom min iPhone. Men norsk radio..njae, konstig musik spelade de - så fick bli boken nästan hela vägen genom Norge...

Att vägarna är dåliga i Norge vet ju alla som åkt där - men nu var det stora gropar mitt i vägen på E18 - otäckt tyckte jag som hela tiden var orolig att hamna i ett sånt där hål. Förr i tiden tyckte jag de körde så himla sakta i Norge - men de verkar ha ändrats på den biten (eller är det jag som kör långsammare? hmmm......).

Var i alla fall oerhört skönt när jag kom fram till Kari och blev välkomnad där med lite lax, äggröra och smörgås. Jag fick också en öl där som var himla god, Tuborg Lime hette den. Hon bodde så oerhört fint, med stor härlig tomt åt hundarna - och härlig utsikt ut över vidderna.

Vi hade jättetrevligt - så himla inspirerande och kul att få umgås med hundmänniskor som har så mycket lika tankar och värderingar som en själv!

Vid midnatt tänkte vi att vi skulle se vad kärleksparet tyckte om varandra. Vera har ju bjudit ut sig till Messi sedan i måndags - men si nån cockerpojke hade hon inte alls tänkt sig..... När matte höll lite runt nosen stod hon dock stilla, och efter bara några minuter så hängde de ihop. Åh, en sån lättnad det är när det fungerar när man åkt så långt....

På morgonen efter så fick jag åka iväg på en liten tur till affären för att köpa lite småsaker. -22 grader var det ute - och bilen var inte helt imponerad över att behöva starta och brumma iväg på en gång. Jag hittade till affären utan några problem, och väl där så fick jag känslan av att jag hade nån stor fläck på kläderna eller nåt? För himmel vad folk glodde??? Och så oerhört konstig såg jag väl inte ut tyckte jag själv.... När jag sedan köpte 6-pack öl (hittade den sorten jag fått hos Kari kvällen innan) och till på köpet pratade svenska, ja då förstår ni ju att katastrofen var ett faktum... Hon som handlade före mig stod med munnen öppen och bara glodde, tydligen helt chockad.... Nåja, var väl bra att jag gjorde så de fick nåt att prata om i lilla byn Eltonåsen!! När jag sedan körde igenom Holter till Karis hus så mötte jag en man som rastade sin hund efter vägen - och när jag passerade så stannade han till, vände sig om och kollade efter bilen... Ja, man hoppas ju att man aldrig blir så för att man bor på landet....

Vi mumsade frukost, och provade sedan att para igen. Den här gången så tyckte Vera att han var väl ganska så okej ändå Stephen - men när han väl trängde in så ångrade hon sig och skrek.... efter båda hängningarna så gnällde och gnydde hon, det är sååååå synd om våran knockerbocker ibland.....

Sedan var det bara att vända tillbaks mot Svedalen - och vid 17.30-tiden rullade vi in på gården.

Så här såg alltså ölen ut som jag köpte, supergod - och jag kan tänka mig att den blir ännu godare på sommaren!

David hade gjort Flygande Jacob till kvällsmat - och efter det blev det paltkoma i soffan....

Lördag morgon packade jag om, och styrde färden mot Stockholm istället. Styrelsemöte med Springerklubben var vad som stod på schemat. Med mig hade jag Kylie och Lleyton - så mycket trevligare det är att resa och bo borta när jag har några ur familjen med!

Det har varit givande dagar tycker jag, vi avhandlade en hel del. Protokollet kommer väl ut på Springerklubbens hemsida snart hoppas jag.

Vi bodde på Mornington Hotel i Bromma, och det är ett lågprishotell efter vad jag förstår. Men det var lite väl ofräscht kan jag tycka..... På mitt rum låg det en blöt skurtrasa kvar på golvet - och på listen i badrummet satt det en använd portionssnus....så äckligt.... Sängen var hård och obekväm, så tog mig knappt ur den på morgonen för jag hade sån värk.

Området där hotellet låg var väl inte heller så trevligt, industriområde och en massa husskelett som Lena så passande kallade det... 

När vi skulle äta på lördagkvällen så blev det ju naturligt att gå till hotellets restaurang, men nu är det väl inte så konstigt iofs att inte menyn passade mig.. men så konstiga rätter - mojorojo, pumparisotto, ricottafyllda tortellini mm.... Och priserna ska vi inte tala om.... Fanns Hamburgare, men en sån för drygt 180:- när man kan köpa godare och billigare på McDonalds. Näe - blev så besviken.... Lena och Annelie var väl inte heller helt impade, så jag gick till receptionen och frågade om det fanns typ nån pizza i närheten. - Jodå, fick jag till svar - upp efter vägen och runt hörnet. 

Så vi tre begav oss iväg för att leta på detta ställe. Det blåste rätt så kallt ute, och Lena & jag hade bara en fleecetröja på oss. Kändes lite obehagligt att gå på dessa bakgator, för vi som bor på landet vet såklart allt om hur det är i Stockholm (har vi ju läst i kvällstidningarna....). Nån pizzeria hittade vi inte, bara nåt skumt sushiställe.... så vi fick bege oss tillbaks till hotellets restaurang med svansen mellan benen.

Lena upptäckte där att det fanns några kantiner med mat, hon frågade vad det var - och det var barnmenyn som bestod av Spaghetti och Köttfärssås. Jippie, tänkte jag - det kan jag ta!! Servitören blev bokstavligen skitsur över vårt förslag, och vägrade till en början. Men efter att Allan pratat med honom, och han frågade nån som tydligen bestämde mer än honom så gick det bra..... Jag fick betala 135:- för det, men det var gott och jag åt mig mätt.

Mötet fortsatte idag, och vi var väl klara nån gång vid 15.00-15.30 Så skönt när jag kom hem och fick laga stuvade snabbmakaroner....

För nån som är så oerhört hemmakär som jag är så är det jobbigt att vara borta i nästan fyra hela dagar, så nu måste jag passa på att njuta innan nästa helg då det bär iväg bort igen!