Att foton på våra hundar är viktiga är inget nytt. Vi har alltid fotat hundar och haft dessa foton i annonser och dylikt för att visa upp våra "stjärnor" samt för att locka köpare till våra valpar genom att visa hur fina hundar vi har. Inget fel i det alls förstås. Viktigt är det ju också att ha foton kvar på hundar från förr så att vi kommer ihåg hur de såg ut. Vi människor har ju en förmåga att tro vi kommer att minnas såna saker för alltid... meeeen, det gör vi ju inte - inte många av oss i alla fall.

Så att foton på hundar är viktigt, det tror jag vi alla hundintresserade och då framförallt hunduppfödare tycker. Det är mycket diskussion kring att uppfödare lägger ut foton på sina hundar på FB i reklamsyfte och att domare kan påverkas av det. Jag personligen vet inte vad det är för skillnad riktigt på att se foton på FB jämfört med att se dom i hundtidningar som vi gjorde förut? Men alla är vi olika.... Inget fel att visa upp sin hund som man är stolt över!

Men, och här kommer det egentliga som jag oroas en del över.... Finns det en risk att de foton vi ser på hundarna påverkar vårt avelsarbete för mycket? Att uppvisningen av hundar har blivit mer och mer extrem är inget nytt - hundarnas bakben vrids i mycket märkliga ställningar, allt för att de ska ha så mycket bakbensvinklar som möjligt. Man trycker på ryggarna för att få dem att sjunka ned i vinklarna eller för att räta ut ryggarna. Man drar i halsarna för att halsen ska se så lång ut som möjligt.... Ja, det finns många sätt att fixa och trixa för att hunden ska se ut så som man vill att de ska se ut. 

Personligen tycker jag det ser riktigt illa ut när hundar är uppställda på detta sätt - det är något väldigt onaturligt och helt obalanserat över sådana hundar. Men många domare verkar uppskatta detta och att man då gör det i ringen kan jag förstå - alla vill vi vinna som åker på utställning... Att man också gör det när man fotar hunden är kanske helt naturligt, man vill ha en så fin hund som möjligt på fotot. Timmar och åter timmar kan ägnas åt att få till det "perfekta" fotot. Fotot där hunden ser mycket vinklad ut, har extrem hals och vad det nu kan vara... 

Det är i sig inget problem att man har ett kort där hunden visar upp sig på ett sätt som den faktiskt inte ser ut egentligen - inget problem heller egentligen om den visas så i ringen. Dock blir det ju ett problem i aveln om vi inbillar oss att hunden ser ut så i verkligheten, alltså att den ser ut så som vi har modellerat den och inte så som den faktiskt ser ut när den står helt naturligt. Det är ju som den ser ut när den står helt naturligt som den nedärver och inte vår förmåga att skulpetera den till något som vi gärna skulle vilja att den såg ut som. 

Vi kanske parar med en hund vi bara sett på kort och där ser den ut på ett speciellt sätt - när vi så ser den i verkliga livet finns det inte många likheter. Jag blir lite rädd ibland när jag hör uppfödare se på ett foto på en hund där man faktiskt ser att den inte står naturligt och balanserat och ändå uttalar de sig som att den ser ut så som det visar sig på bilden. Är detta ett nytt "fenomen" eller har det alltid varit såhär kanske? Är inte dagens uppfödare lika kunniga på anatomi och rasstandard som uppfödarna var förr i tiden? Eller är det bara jag som är helt gammaldags och mossig som tycker att hur hunden ser ut på riktigt är viktigare än att få till det "perfekta" fotot?