... eller närmare bestämt åtta månader till.

Det är nu lite drygt två månader sedan Kylie somnade in för alltid och aldrig har jag haft så svårt att skriva en blogg som denna. Men jag ska göra ett försök nu - alla hunder är älskade och saknade, men vissa tar en stor bit av ens själ och hjärta med sig och så var det med Kylie för mig   .

Det började egentligen förra sommaren. Kylie var lite skendräktig och hade lite flytningar samt var lite hängig. Efter besök hos veterinären misstänktes livmodersinflammation - eftersom hon hade flytningar så att allt rann ut och inte hade någon feber beslutade veterinären för att medicinera i första hand för att slippa operera mitt i sommaren med rötmånad och allt. Kylie återhämtade sig snabbt och det blev sedan så att hon skulle operera bort livmodern i slutet av augusti istället. Livmodern opererades bort då och inga komplikationer tillstötte vad det gällde just det. 

MEN de såg då att hon hade en hel del knölar (tumörer) i tarmarna och jag har förstått nu att den ena veterinären tyckte hon skulle få somna in. Men det var aldrig ett alternativ för mig - hon visade inga andra symtom än på att ha problem med livmodern. Veterinären sa också att det var omöjligt att säga hur länge hon skulle vara pigg till, allt från någon månad till 5 år sa hon. Vi bestämde oss att hon skulle få fortsätta att ha ett bra liv så länge det bara gick.

Hon var lite svårväckt efter operationen - jag pussade på henne och försökte få henne att titta upp men det gick inte. Till slut frågade jag om de hade någon form av hundgodis där och då tog de fram en Dentastix och 2 sekunder efter att jag hade den i närheten av hennes nos så reste hon sig och ville ta den! Så typiskt Kylie - jag har alltid sagt att hon skulle byta bort sin matte mot en förpackning köttbullar   .

Som sagt - vi bestämde oss för att hon skulle få leva så länge det bara gick - vi skulle se när det var dags för henne och det inte gick att göra mer.... Vi hoppades få många fler år tillsammans med henne, men det blev inte mer än åtta månader till tyvärr. Men jag är så innerligt glad att vi gav henne den tiden - vi har verkligen njutit av att få ha henne hos oss och jag tror hon kände detsamma. 

Hon var hur pigg och glad som helst till några dagar innan hon gick bort. Då matvägrade hon helt plötsligt, men åt sedan på kvällen varför vi såklart hoppades det var något övergående. Så krånglade hon lite mer med maten - men var annars glad och pigg, som vanligt tyckte jag. Tisdagen den 14 april ville hon inte äta alls, inte ens skinka eller köttbullar som hon annars var jätteförtjust i. Låg mest och sov. Hon drack mycket vatten på morgonen som hon kräktes upp en del av efteråt. Hon var röd och fin i slemhinnorna så jag hoppades det "bara" var något övergående. Men självklart var jag otroligt orolig, gick med gråten i halsen hela tiden och var i kontakt med veterinär som sa att jag skulle ge henne de smärtstillande som hon fick efter operationen. Men det hjälpte inte så jag förstod mer och mer hur det hela skulle sluta...

David hade varit i Norge på jobb och kom hem på tisdagskvällen och strax efter han kom hem bajsade Kylie rent blod... och såg ut att ha väldigt ont. Vi ringde direkt förstås och hade sån tur att vi fick komma till veterinären direkt där hon sedan fick somna in i mitt knä       .... Det var förstås helt hjärtskärande när hon drog sitt sista andetag, men det värsta just då var när jag såg henne ha så ont. Stackars, älskade, superstarka Kylie som alltid var den vi kunde lita på i alla sammanhang - att se henne må så dåligt som hon gjorde sista timmen i sitt liv, det var hemskt.... Så när hon äntligen fick slappna av och slippa smärtan var det ändå skönt på något sätt. Nu var det bara för oss, och framförallt mig det gjorde ont - Kylie slapp lidandet och såg så fridfull ut när jag kysste henne farväl för alltid...

Den betydelse hon har haft för oss i familjen, vår uppfödning, i vår flock och för mig personligen går knappt att förklara med ord. Hon har varit tryggheten i flocken - supersmart och supersnäll. Alla hundar har alltid vetat var de haft henne och att hon har varit chefen bland hundarna har aldrig ifrågasatts. Hon har fostrat de andra hundarna milt men ändå tydligt och i vissa fall "väl strängt" kanske jag har tyckt. Hon har t.ex alltid varit rätt så hård mot sin dotter Pärlan, medan hon har varit väldigt generös och tillåtande mot Clådan som är ungefär lika gammal som Pärlan. Det var precis som om hon valde ut sin efterträdare. Pärlan kan vara lite osäker ibland och de andra hundarna har inte den respekten för henne så jag kan förstå Kylie om hon inte tyckte hon passade som ledare bland hundarna. Clådan är lite lik Kylie - men mer självupptagen så vi får väl se hur det kommer att gå för dem nu utan deras självklara ledare. Än så länge har inget hänt - men visst kan jag se en viss spänning mellan Pärlan och Clådan ibland...

Värst ändå var att se Lleyton i början efter att Kylie gått bort... De har ju levt ett helt liv tillsammans, reste hit till Sverige som 3-månaders valpar och är födda i samma valplåda och levt i samma hem i nästan 12 år. Det är inte konstigt då om han sörjer... Han var väldigt låg och sov mest så ett tag trodde jag vi skulle förlora honom också. Nu har han piggnat på sig lite de senaste veckorna så jag hoppas det fortsätter så   .

Det finns hur många kort som helst på Kylie förstås - och jag har fortfarande lite svårt att se dem... speciellt de där jag ser hennes kloka blick och fantastiska uttryck.... men här kommer några iaf...

 
Kylies första BIS-placering på SKK. SKK Lövudden 2005 tror jag det var. 

 
Fotot taget på SK:s Club Show utanför Halmstad där hon blev BIS-1.

 
BIS-veteran på en senare års Club Show. Carro visade henne då som så många gånger tidigare...

 
En av hennes sista utställningar - lika full fart på henne som det alltid varit i ringarna. 

 
Det här gör nästan mest ont att se.... den här platsen låg hon alltid på. Närmast spisen... och det är så tomt, så tomt där nu utan henne.... Trots att jag svor över att hon låg där då - nära att kliva på henne när jag skulle laga mat...

 
Ihop med sin älskade bror Lleyton   .

 
Den blicken... Klokare än de flesta jag mött....

 
BIS-3 blev hon på SKK:s utställning i Ransäter. Här ser man verkligen hennes fina, balanserade anatomi. Inga överdrifter där - hon var verkligen en av de allra, allra bästa i mina ögon. 

 
Hon såg alltid efter andra tikars valpar också. Ingen brydde sig nånsin när hon hoppade in i valphagar och kollade av att valparna var rena (och att det inte fanns några matrester nånstans...). 

Kylie har lämnat många spår efter sig i springeraveln, förstås allra mest hos oss här - men också i flera andra länder och hos många andra uppfödare. Och det är den tröst jag har idag - att tänka på alla fina barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv hon har efter sig. Fyra kullar fick hon hos oss - vi har aldrig någonsin tagit mer på någon tik och visst fick vi många förfrågningar om ifall vi inte skulle ta en till kull på Kylie med tanke på att hon lämnat så bra valpar. Men för oss var hon förstås så mycket mer än "bara" en avelstik - för oss var hon också en självklar familjemedlem, en stor personlighet, en som vi trängdes med i soffan och som vi smågrälade på för alla hennes små hyss som hon hade för sig genom hela livet. Så aveln är en sak - men det andra betyder minst lika mycket, att de får ha ett bra och innehållsrikt liv även utanför valplådan. Och det, det känner jag verkligen att hon hade - hon älskade alla oss i familjen och vi älskade henne lika mycket tillbaka   .

Men visst är det imponerande med såna avkommor som:
NORDUCH GBSHCH SEV-09 Barecho Hold Your Horses at Peasblossom
SEU(u)CH Barecho He´s Got It All
SEU(u)CH Barecho High Hopes
C.I.E CHCH SLCH Barecho Promised You A Miracle
C.I.E NORDUCH NORDV-10 Barecho Poetry In Motion

C.I.E SEU(u)CH EECH NORDJV-10 WW-11 EEW-13 Barecho Zuper Playmaker
NORDUCH Barecho Zimply Made For Me
C.I.E Barecho Don't Overdo It
C.I.E SEU(u)CH NOUCH EECH SEV-11 EEW-13 Barecho Devil Wears Prada
SEU(u)CH Barecho Deal Or No Deal

Och nu när det gått en tid utan henne så är saknaden inte mindre alls - den är lika stark, trösten är att jag tycker mig se små tecken från henne lite då och då. Ni får tycka att jag är hur töntig som helst - men jag känner att hon är här hos oss med sina småhyss fortfarande. Saker ramlar ned lite här och där utan förklaring - Tyra morrar ut i tomma intet, speciellt i sovrummet där vi låg tillsammans Kylie och jag den sista dagen vi hade tillsammans. Och sedan ser jag saker förstås hos de andra hundarna också som påminner om henne. T.ex var jag alltid uppretad på Kylie efter att hundarna ätit sin mat. De andra hundarna åt sin mat och gick direkt till dörren för att gå ut efteråt, precis som vi vill att de ska göra. Men så gjorde ALDRIG Kylie - nej, hon skulle alltid gå och slicka ur allas skålar, gå runt i alla rum och hon bevärdigade inte mig med en blick ens där jag stod och ropade och gestikulerade åt henne vid dörren. När hon var färdig med alla sina rutiner gick hon mot dörren i lugn och ro - när jag skällde på henne då tittade hon bara upp på mig ungefär som - Jaha, står du där - ville du att jag skulle gå ut, men varför sa du inget då?? Man kunde bli galen på henne.... Och trot eller ej, men nu gör Pasta exakt lika. Man kan inte annat än småle åt dem...  

Hittade denna på nätet och tycker den stämmer så bra in på Kylie som tog så väl hand om oss alla i familjen...

Jag stog vid din säng i natt

"Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig.
Jag såg att du grät och hade svårt för att sova.
Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår: 

"Det är jag, jag har inte lämnat dig, jag har det bra och jag mår bra.
Jag är här hos dig". 

Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite te.
Du tänkte på alla de gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig.

Jag var med dig i affären idag, din armar började värka. Jag önskade att jag
kunde ta några paket åt dig, jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig. 

Jag var med dig när du besökte min grav idag, du sköter den med sådan omsorg.
Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där. 

Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln. 
Försiktigt lade jag min tass mot ditt ben, log och sa; "Det är jag". 

Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen.
Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida, att det 
är möjligt för mig att vara hos dig varje dag. 

Jag säger uppriktigt till dig; "Jag lämnade dig aldrig". 

Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då... i kvällens stillhet
förstod att jag var hos dig. 

Dagen är över... Jag ler när jag ser dig och gäspa och säga; 

"Gud välsigne dig, vi syns i morgon". 

När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan kommer jag att 
springa dig till mötes och välkomna dig, och då kommer vi återigen att gå 
sida vid sida. 

Det är så många saker jag vill visa dig, här finns så mycket att se. 

Men du måste ha tålamod, lev ditt liv med glädje...
kom sedan hem för att stanna hos mig."

Tack Kylie för den tid vi fick dela med dig här - jag vet att du tar väl hand om våra andra hundar på andra sidan och att speciellt Fritz har väntat på dig. Vi ses igen älskade vän....   

 

Marie Loré

21 juni 2015 20:08

Så fint skrivet! Förstår att hon var väldigt speciell - och väldigt saknad - och en fantastisk utställningshund - och avelstik!

http://www,kennel-evermore.com

barecho

21 juni 2015 20:08

??

 

Pia

21 juni 2015 20:25

Tårarna rinner när jag läser om Kylie <3 Kram

http://www.lillablidkulla.n.nu

barecho

21 juni 2015 20:28

??

 

Pernilla Andersson

21 juni 2015 22:09

Det är så sorgligt när våra älskade vänner lämnar oss. Det är baksidan av att hålla på med hundar, ett hundliv är så kort och sorgen så stor när de går bort. Tårarna kom när jag läste dina fina ord om Kylie, som jag aldrig hade äran att träffa. Kram Pernilla

barecho

21 juni 2015 22:26

??

 

Ron Geer

25 juni 2015 02:46

So sad that Kylie passed away. You wrote a beautiful tribute to her, Helene. I am so lucky to have her granddaughter to love every day. I am so glad I was able to meet Kylie when I was in Sweden.

barecho

25 juni 2015 05:05

??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ubbe, hanhund      Uzo, hanhund     Undis, tik     Uzzi, tik     Unette, tik     Ultra, tik     ...

  Taco     Toby     Tristan     Trevor     Tippo     Tango     Tally     Trisha     Tabitha     Tora   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

  Ubbe     Uzo     Undis     Uzzi     Unette     Ultra   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andr...

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen ...