Kennel Barecho

Direktlänk till inlägg 10 mars 2019

Vilken avslutning på resan :-)

Av barecho - 10 mars 2019 11:02

Nu ska det bli skönt att komma hem - ca 5 timmar kvar innan vi kör in på gården hemma   . Det har varit en lång resa, men också helt fantastisk - vi är såå glada att vi valde åka via Tyskland och ställa ut på den internationella utställningen där igår. Faktiskt så vi nästan tycker det är märkligt att inte fler svenskar gjorde det på vägen hem - men det kanske är så att det bara är vi som är tillräckligt "galna" för att göra det   .


Vi startade alltså tidigt från Birmingham fredag morgon för att åka färjan tillbaka till Calais. Från Calais var det sen ca 60 mil dit vi skulle sova för natten. Vi hade bokat ett hotell lite ute på landet, tycker nånstans att det är lite roligt att se nåt annat än bara ett typ Scandic eller Best Western som ligger i nån stad, de är bekväma på många sätt men så värst spännande vet jag inte om de är.


Sen vet man ju aldrig riktigt vad det är man möter när man väljer hotell lite som vi ofta gör.... Men vi vill gärna det ska vara nån form av upplevelse på dylika resor också, även om förstås utställningen är orsaken till att vi åker.


Vår GPS sa att vi skulle vara framme ca 20.30 på kvällen i Wingersheim, som den lilla byn hette där vi bokat hotell. Wingersheim ligger i Frankrike, men bara några mil ifrån tyska gränsen. Vi fick köra ut på slingriga smala landsvägar, genom några mindre samhällen som alla såg ut som spökstäder. Husen hade luckor för fönstren så alla hus såg helt svarta ut. Lite skeptiska blev vi allt... Till slut kom vi då fram till byn där hotellet fanns, precis lika där. Alldeles svart och ingen människa syntes till, bara nån annan bil. Det var ju ändå fredag kväll liksom??


   
Till slut hittade vi på det, och där var det i alla fall lite upplyst! Hotellet heter A L'Etoile - ligger som sagt i Frankrike men ser då väldigt mycket ut som ett tyskt hotell tycker jag   .

  


   
Efter utfodring av hundarna skulle vi försöka hitta nåt bra ställe att rasta dem på. Det visade sig inte vara så lätt, mest afalt kring hotellet.


   
Vi gav oss iväg efter en mörk gata i hopp om att hitta nån liten gräsplätt till de kräsna damerna vi hade med oss.


   
Hittade till slut på en hundägare (som förstås hade hundarna lösa, verkar vara så det är här i Frankrike...). Jag frågade var vi kunde rasta dem och hon visade vart hon var på väg, hon sa vi kunde gå dit. Var en mindre väg med lite gräs på båda sidor samt en åker. Dock inte en gnutta lyse där så det var tur vi hade lyse i mobilen, lite obehagligt att gå där man aldrig gått förut i becksvarta mörkret.


   
En mysig innegård fanns också till hotellet, nu var det ju inte direkt så inbjudande väder även om jag måste säga det ser betydligt mer lockande ut än "snöhelvetet" hemma.


   
Hotellet var verkligen speciellt, så många rum hit och dit, små prång och vrår. Men väldigt hemtrevligt och mysigt. När vi checkat in frågade de om vi ville ha mat, ja sa David - om ca 40 minuter. Vi tänkte det skulle vara försent, men icke - tror inte den restaurangen som de hade ihop med hotellet hade några exakta öppettider utan de verkade anpassa sig lite till sina hotellgäster.


   
För att komma till rummet fick man gå långt, hit och dit i smala korridorer, upp och ner för små trappor. Till slut hittade vi vårt rum. Litet var det, men rent och fräscht.


   
Jenny hade ont i magen och ville inte äta nån kvällsmat, men David och jag gick iväg till restaurangen som vi läst mycket gott om så skulle bli spännande (eller ja, David tyckte nog det mest kanske...).


Vi blev visad till ett bord av en servitris som såg mycket sträng ut, som hon tog det här på väldigt stort allvar. Inget skämtande här inte! Vi fick menyn och tja, vi är ju inte superbra på engelska - men när vi läser menyer i England brukar vi förstå. Här var det lite svårare, för de som skrivit den engelska delen av menyn hade nog typ använt Google translate och det vet vi ju alla hur det kan bli då...


David hittade en meny med tre rätter, så den skulle han beställa. Jag hade inte lätt att hitta nåt jag kunde tänka mig äta. Beställde iaf nån Cannelloni till slut. När jag sa vad jag skulle ha stannade pennan upp på blocket hon skrev på, hon höjde ögonbrynet som hon väntade på nåt mer. Eh.... jag kände mig som jag var helt okunnig på hur man skulle bete sig (det var jag förmodligen också, kan tänka mig en del kan känna så när det kommer till en utställning första gången och alla verkar veta hur man ska bete sig i alla situationer medan man själv står som ett frågetecken).


Till slut klämmer servitrisen ur sig med skeptisk min och ton i rösten att det är en förrätt?! Okej, sa jag lite skamset - men jag är inte så hungrig. Hon vänder då på klacken och går därifrån.

När så David får in sin förrätt, fisk och potatis typ, så får jag in en liten skål med nåt i. Tror förstås att det är det jag har beställt, cannellonin. Är nån form av soppa, smakar väldigt gott men är ju väldigt lite även för mig. Så när hon kommer tillbaka till vårt bord frågar David (han tyckte väl konversationen mellan servitrisen och mig gick "sådär") om jag kan beställa en dessert? Hon ser otroligt förnärmad ut då, men det där är inte din huvudrätt!! Det där fick du ändå bara. Ojojoj, där trampa man i klaveret....
 
Här var då huvudrätten, helt okej utan att vara fantastisk. Mina egna stuvade makaroner smakar bättre, men kände inte det direkt var läge att säga det utan svarade lydigt att det smakade så gott så   .


 
Mot Tyskland och Offenburg lördag morgon, första gången för oss alla tre att ställa ut i Tyskland när det inte varit en WW-utställning.


 
Rhen åkte vi över, vattnet såg så otroligt kallt ut   .


Utställningen var alltså en Internationell utställning arrangerad av tyska kennelklubben (VDH). Vi har som sagt så få såna utställningar i Sverige nuförtiden varför vi ska försöka åka lite mer utomlands. visst kan de få titeln Nordic Champion men den känns inte alls lika attraktiv som den internationella championtiteln. Ca 3000 hundar var anmälda totalt, så det var en rätt stor utställning. Nu vet inte jag vad de brukar ha normalt på tyska utställningar. Ringarna var i flera hallar, pyttesmå ringar men fina hallar annars. 

 
Det är rasklubbarna som på nåt sätt bjuder in domarna och har hand om sina rasers utställning, jag kan ha fel för det var inte så jättemycket jag förstod av vad som hände i ringarna denna dag. De sa aldrig vilka priser hundarna fick, så om de fick EXC eller VG eller nåt annat hade man ingen aning om. Rätt som det var ställde de upp en vinflaska till vinnarna, Jenny och jag kunde inte lista ut varför just de vinnarna fick och inte alla som ställde sig vid första platsen?

Domare för spanielraserna var cockeruppfödaren Christine Dierolf (kennel Tiwa's). Kul med en spaniel-specialist!

 
För bästa Biggles (CH Barecho Bring The Gold) vann sin klass och vi hade ingen aning då om ifall han skulle in igen eller inte. Nån vinflaska fick han dock inte kunde vi konstatera. Jenny stod beredd och jodå, han skulle in igen. Då vann han och vips stod det en vinflaska där - vi förstod han hade blivit bästa hanhund, men hade hann fått CACIB eller inte?? Ingen aning...


Jag visade Blingen (CH Barecho Bling Bling No Way), även hon vann sin klass och samma sak för henne. Hon skulle in igen och vann då hon också, blev alltså bästa tik. Vinflaska fram igen   . Inte ett ord om nåt CACIB där heller.


Så kallade de in till Bäst i rasen - Biggles och Blingen. 

 
Biggles var den som blev BIR och Blingen BIM! Nu frågade Jenny lite försynt om de fått CACIB, ringsekreteraren såg då ut ungefär som om Jenny frågat ifall vatten är blött? Såklart hade de fått CACIB sa hon och rullade med ögonen - vi pustade ut, för det var ju det som var största anledningen vi ville åka till den här utställningen.

 
Jenny hade med två welshar också åt vänner till henne, David fick visa sina handlings-skills i BIR och BIM. Såg bra ut tyckte jag - är nog dags att jag börjar tjata igen på honom att börja visa hund   .


Vi hade inte tänkt stanna till finalen, det hade vi bestämt i förväg. Men så när vi gick in till domaren och berättade det såg hon så besviken ut att vi inte ändå valde att göra det. Klockan var då så pass mycket ändå att det bara skulle bli nån timme senare. Vi frågade då i ringen om det skulle hända något med våra resultat om vi valde att åka hem, så inte vi skulle förlora de CACIB vi var så glada åt. Nejdå, det var ingen fara svarade de i ringen.


Så kvar till finalerna blev vi.... 

 
Jenny visade Biggles och David visade welshen, båda blev utplockade i grupp 8 av domaren Lisbet Mach. 


 
De placerade tre stycken och trea blev en amris, tvåa en perro och vann gjorde Biggles!! Ringpersonalen berättade då för Jenny att det lite senare skulle tävlas om dagens bästa hund - Tagensieger och att Biggles skulle vara med där. Skönt tänkte vi, så det inte skulle bli BIS imorgon utan idag   .


De sex gruppvinnarna från dagen gick sedan in som sista final, det var vinnarna från grupp 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10. Domare i den finalen var Horst Kliebenstein.


 
Precis när Biggles skulle springa efter att domaren gått igenom honom springer det in en lös dvärgpudel i ringen. Och den vill INTE fångas, de jagar den hit och dit innan de till slut får den att springa ut ur ringen.... Det där med koppel verkar inte vara så poppis i Tyskland heller. Vid vår ring under dagen gick det runt en lös cocker, ägaren brydde sig inte. Den var hur snäll som helst, men ändå liksom. Den hade ju kunnat gå fram till fel hund och blivit biten själv, så otroligt ansvarslöst av ägaren!


Tillbaka till Tagensieger, det skulle bara utses en vinnare såg vi för det stod bara en pokal på podiet. Det var med en jättefin Basenji och Irländsk Varghund, jag trodde absolut nån av dem skulle vinna - men först pratade speakern på en massa på tyska som ingen av oss fattade nåt av för att sen helt plötsligt ropa ut - English Springer Spaniel! Biggles hade vunnit, så fantastiskt roligt - han och Jenny var bara sååå fina i ringen, men man törs ju inte tro de ska vinna ändå!


 
Vackraste Biggles, som jag älskar den hunden     


Men då säger de att han ska vara kvar till söndagens BIS där de tydligen då ska ha med dessa två tagensieger som tävlar om BIS. Jenny säger då att vi tyvärr inte kan stanna kvar varpå rabalder uppstår. De säger då hans resultat ska strykas helt. Vi protesterar förstås och förklarar att vi inte kan hur gärna vi än vill - vi har en tik hemma som ska valpa, vi har ingen hundvakt längre, David och Jenny ska jobba på måndag. Vi har 20 timmar i bil hem och måste helt enkelt vara hemma senast söndag kväll. Lyckligtvis förstod dom det även om de som arrangörer såklart blev besvikna, vi var ju också besvikna att inte kunna tävla i BIS-et, men så är det ju ibland. Man har ju ett annat liv utanför hundvärlden också. Och visst, då skulle vi väl aldrig ha gått in i finalen kanske. Men kunde väl inte drömma om att det skulle sluta med dagens bästa hund för vår Biggles (även om han för mig alltid är den vackraste förstås).

 
Stort tack för alla gratulationer som vi fått för Biggles klassvinst på Crufts och hans vinst i Offenburg, betyder så mycket att flera är glada för vår skull   .


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av barecho - Fredag 22 mars 05:44

  Taco     Toby     Tristan     Trevor     Tippo     Tango     Tally     Trisha     Tabitha     Tora   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

Av barecho - Fredag 22 mars 05:39

  Ubbe     Uzo     Undis     Uzzi     Unette     Ultra   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

Av barecho - Torsdag 14 mars 16:34

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andr...

Av barecho - Söndag 3 mars 14:25

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen ...

Av barecho - Fredag 1 mars 07:49

Denna kull är Ziris andra kull hos oss, förra kullen föddes för 1,5 år sedan, i den kullen blev det sju valpar. Att det skulle bli fler denna gång misstänkte vi ganska tidigt, för redan när hon gått fyra veckor började magen växa - och det snabbt! De...

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards