Egentligen så har jag väl inte tid att sitta ner och blogga... men känner att jag behöver en paus ifrån alla måsten som ska göras denna vecka. Henke tar studenten nu på fredag så det är en hel del som ska göras + att jag måste ta igen det som inte kunde göras förra veckan när jag var sjuk... Men, jag ska inte klaga för att jag har mycket att göra - det är ju som man ordnar för sig, eller hur!

I alla fall så slutade jag ju förra bloggen i lördags kväll innan jag kastade mig i bingen för att sova sött - nöjd för att jag skulle få sova ända till 07.00 morgonen därpå.... Om jag vetat hur fel jag hade där....
För strax före 03.00 så vaknade jag av att Ditte var orolig i buren som stod bredvid min säng - trött som jag var så sa jag bara nåt typ " håll käften, och lägg dig och sov" - mycket pedagogiskt.... Det tog inte många minuter förrän hennes gnäll byttes ut mot ett mer sprutande läte - nämligen av diarré.... Kan säga att så snabbt som jag kastade mig upp då har nog ingen sett mig sedan jag var gymnast i 10-års åldern... Men, såklart hade hon och Baros hunnit kliva runt i det och när jag sedan tog ut dem från buren så hoppade de runt på mig - på min säng, och såklart blev hela golvet nerkletat... härligt! Tog mig ut med dessa två i T-shirt, trosor och foppatofflor - hoppas verkligen ingen såg mig... Marina och jag hälptes åt att göra rent så gott vi kunde - in med en ren filt i buren och så försöka sova igen... Vid 04.30 var det dags igen, då vaknade jag av sprut-ljudet direkt - och tog mig snabbt ut i samma utstyrsel igen. Sååååå när klockan ringde vid 07.00 då var vi inte pigga kan jag säga...

Vi tog oss till utställningen så småningom i alla fall, inga problem med parkeringsvakterna här heller - de tog betalt, sedan fick vi parkera själv, och konstigt nog så uppstod inget kaos ändå! Kan det vara så att vi utställare är så vana att parkera så att vi skulle klara det själv? En del arrangörer som här är modiga och törs prova...

Vi hade några cockers före oss i ringen innan det var dags för vår ras. Man kan väl säga att vår dag denna dag gick i andra platsens tecken... Baros var tvåa med HP, Ditte var tvåa med HP, Messi var tvåa med CK, Sanne var tvåa utan nåt alls, Snobben var tvåa också utan HP eller CK, Vera var tvåa i öppen klassen. Tre hundar vann dock sina klasser! Winston & Clådan vann championklasserna med CK, och så det roligaste av allt denna dag - Thea vann öppen klassen med CK. I bästa hanhundsklassen blev sedan Winston trea och Messi fyra, Clådan blev tvåa bästa tik och Thea trea bästa tik.
Så det blev en ganska så tidig färd hemåt, Marina körde till Sundsvall så att jag slapp köra över Höga kusten bron igen - efter lite käkande på Max så var det gasen i botten hemöver!

Idag fyller Messi, Marta och deras syskon 1 år... så vad tror ni Messi och jag har gjort under eftermiddagen?? Jo, såklart varit till veterinären och röntgat höfterna... Jag är så himla nyfiken och nervös så det är lika bra att göra det så snabbt som möjligt.

- Oj, är det där inne man får domen?
  

- Skittråkigt, jag tuggar lite på kopplet för händer ju inget skoj...

- Matte, jag känner mig så himla yr och konstig...

- Bäst att sova en stund...

När jag kom dit så skulle veterinär Erik lyssna på hjärtat på honom innan han gav honom lugnande, - det låter bra sa han, han verkar lugn. Jo, sa jag - annat är det med mig - det är nog jag som ska ha lugnande och inte Messi! Så otroligt nervös jag var innan plåtarna kom upp, tur de har sån modern maskin så att de kommer upp direkt och inte som förut när man fick vänta bra många minuter innan plåten var klar... Så hur såg höfterna ut då? Helt normala sa Erik. Vad innebär det då, sa jag???? Ja, förmodligen A - men kan också bli B.... så nu hoppas jag verkligen att han har rätt - men jag törs inte vara säker förrän jag ser det på hunddata med egna ögon...

En del tårar har ändock fällts här idag - fick besked om att Chanel som försvann för 1,5 vecka sedan efter en bilolycka idag har blivit påkörd och dödad av tåget... Jag tycker så innerligt synd om hennes ägare, det är fruktansvärt det som har hänt... Och det får mig också att minnas när min älskade Pamela rymde från en hundvakt och var borta i 1,5 dygn innan hon gick samma öde till mötes som Chanel gjorde... Kan säga att det är en av de absolut värsta dagarna i mitt liv när det hände, och tårarna rinner än i dag nu när jag skriver om det....