Ja, nu är det verkligen valptider här känns det som - sååå härligt, jag som längtat hela hösten! Det både görs valpar och finns valpar  .

Tidigt igår morse åkte jag, Pärlan och Miranda norrut för att Pärlan skulle få träffa sin tilltänkte. Det skulle ju bli första gången för Kempis och man är ju alltid lite orolig hur det ska gå då.... Men, det var då helt onödigt att oroa sig för det! Det tog nog inte ens 10 minuter från det som jag kom dit till de satt ihop. Visst var han lite konfunderad i början Kempis - vad sjutton var detta för tjej som kom in i hans kök och vek undan svansen på det där sättet?? Nja, bäst att prova från alla möjliga håll tyckte han... Pärlans blick när han red på hennes huvud var väl inte helt imponerad... Meeen, tålmodig som vi kvinnor är så lät hon honom och hållas och till slut så hittade han då rätt. Dååå fick Pärlan för sig att skrika för kung och fosterland! Kempis såg mycket skeptisk ut - meeen, var liksom försent att ångra sig då, han satt som i ett skruvstäd. Efter en liten stund lugnade hon ner sig - varför hon skrek kan man bara undra, antingen var det inte så skönt eller så var det just det det var . Nåja, efter knappt 10 minuter hade de fått nog så då släppte det - bra tyckte jag som tycker det är aningens tröttsamt med så långa hängningar som Baros envisas med att ha...

Kempis matte Elisabeth bjöd på jättegod mat, jag tog till och med en till portion - kan ni tänka! Nån typ av ägglåda med räkor var det - jag ska se om jag hittar receptet så ska jag försöka göra det själv nån gång.

Resan upp tog ca 5 timmar och vi blev nog där i nästan två timmar - hemresan tog ungefär lika lång tid så vid 18.00 rullade vi in på gården. Trist att köra själv i 10 timmar, men men - inte mycket att göra åt det. Jag lyssnade på Liza Marklunds senaste bok, har väl hunnit till hälften ungefär. Så oerhört spännande kan jag väl inte säga att den är, men jag gillar hennes sätt att skriva så jag tänker helt klart lyssna färdigt på den (något som jag inte alls gör med alla jag startat på...). Blev lite trött på vägen hem när jag körde, men som tur var (eller vad man ska säga?) så finns det ju gott om medtrafikanter att reta upp sig på så att man vaknar till!! Varförihelvete kör man så nära för??? När det dessutom är halt ute? Bara kokar i mig när de ligger nära bakom - och allra mest obegripligt är det när man kör på en sträcka där det endast är en fil och på andra sidan är det två filer och sedan räcke mellan. Varför ligger man så nära då?? Är ju helt omöjligt att köra om förrän det blir två filer - men lik förbannat så ligger de typ bara en meter bakom. Hehe... tur ändå att jag har starkt helljus som man kan blända dom med när de kör om!!

En stund efter jag kom hem så dök Katarina, Andrea och Michael upp. De hade med sig en tik som skulle paras med Baros. Tiken var väl inte helt med på noterna, men sånt bekommer som sagt inte Baros så parad blev hon. Vi åt lite och umgicks ett par timmar innan de åkte hemöver - så trevligt!

Idag har vi haft besök av flera som är intresserade av valp ur Mollys kull  - valparna var hur trötta som helst.... Som tur var filmade vi dem lite innan så vi har nåt bevis på att de kan vara igång! Här finns en film på hela kullen:

Här har de då vaknat till en stund i alla fall...

... inte bara valparna ska inspekteras, även de som kommer hit måste räkna med att bli undersökta.

Meeen, trött blir man....

Småvalpar som sover, finns inget sötare....

Nej, Frasse tyvärr - dom är sötare än dig, och normalare också skulle man väl kunna säga...

Grattis ska vi också säga till Frittes syskon som fortfarande lever... Han skulle ha blivit 12 år idag ...

Brorsan Simpe lever och mår bra hoppas jag, bröderna Frank, Franz, Pave & Jordan var det länge sedan jag hörde något ifrån. Syrran Maya likaså - Flora och Fanny finns tyvärr inte längre de heller. Queensey däremot har nyligen opererat sig och mår nu bra igen!