.. har jag fått motta här hemma under helgen :-) Igår var det Luca (Barecho Gold Fever At Peasblossom) som var på int. utställning i Bryssel och där slog till med att få både Cert, CACIB och bli BIR :-) Kennelkompisen Rafferty (Peasblossom Jester) fick Res-CACIB. Han var sedan short-listed i gruppen - verkligen roligt och superstort grattis till Jacky & Dave för detta resultat  .

Idag var det SSRK:s utställning i Smedjebacken och jag hade förstås inte anmält dit med tanke på att vi egentligen skulle ha varit i Spanien... Meeeen, det gick bra ändå   . Winston (CH Barecho Most Wanted) blev bästa hanhund och BIM med superduktiga Emelie i snöret, stort grattis Emelie och Agnetha :-)

Fr.v.: BIM CH Barecho Most Wanted & BIR Mountjoy Painted Peggy.

David har fortsatt med den nya trappen, han trodde nog ett tag att han skulle hinna göra den färdig under helgen - men som med allt annat så tar det längre tid än väntat. Jag har själv roat mig med att ta tag i en massa papper som legat och väntat på just något sånt här tillfälle - ni vet sånt där som man ska göra "sen" typ... Skönt att bli av med lite i den högen ;-)

Såklart har jag umgåtts med våra allra nyaste här hemma också - Martas valpar :-) Försökte ta några kort, men på de allra flesta foton ser det ut som en brun/vit massa bara...

Istället för denna utsikt...

.... är detta vad jag tittat på idag...
 

Tja, inget ont som inte har nåt gott med sig   . En rejäl städning har det blivit här hemma idag nu när det för en gång skull gapade helt tomt i almanackan. Mycket välbehövligt kan jag säga att det var nu när hundarna börjar bli "höstblöta" och leriga när dom är ute.

David har tagit sin an vår trapp som varit behov av att bytas ut typ hela sommaren. Meeen, samma sak där - tiden har inte funnits, men nu var det lika så bra att passa på innan något annat kom emellan. Den gamla trappen hade ruttnat i träet så det var nästan med livet som insats man gick där nu på slutet...

Våran "lilla" älskling mår mycket bättre. Han är just nu inne i Sandviken hos en kompis och igår när vi var och tröstshoppade i Valbo var han riktigt pigg :-) Idag var sista dagen som han åt penicillin och vi ska nu försöka dra ner på Alvedon och Ipren som han äter som smärtstillande. Nu retas han och är precis som vanligt igen, sååå skönt   . Vi har ju rätt mycket galghumor i vår familj, så skämten är rätt så råa just nu hehe...  .

Liza är rejält tjock och jag är såå spänd på vad som är där i magen :-) Hon sneglar in åt valprummet där Marta ligger - det syns på henne att hon vet precis vad som väntar...

Henric och Nathalie har det hur bra som helst i Spanien, så oerhört roligt att de kom iväg trots det som hände och att de nu njuter för fullt i värmen :-) Som Henric skrev själv igår när vi messade med varandra: första SMS:et stod det att de satt och solade på terrassen, nästa SMS flera timmar senare skrev han att de nu bara tog det lugnt.... Verkar som de har fullt upp därnere, haha... Från att sitta och sola till att ta det lugnt - men så skönt för dem, nu får de ladda upp rejält innan helvetesvintern kommer.. 

Det förra blogg-inlägget fick 463 besökare - verkligen roligt, även om jag tycker det skulle vara ännu roligare ifall fler kommenterade :-) Har under de år jag haft bloggen fått höra att vissa tycker jag är för öppen om saker och ting och att de aldrig skulle dela med sig så mycket av sitt liv som jag gör. Och tja, smaken är som baken och alla är vi olika. De som känner mig vet att det här är JAG, jag har alltid varit en öppen person som delat med mig av det som hänt i mitt liv. Visst, det finns förstås saker som jag inte säger också - det finns gränser även för mig. Men, det här är så JAG fungerar och tycker man att det är jobbigt att läsa det jag skriver - ja, ni fattar va? - det är ju liksom bara att låta bli isåfall...

För mig är bland det värsta som finns falska, insmickrande människor som aldrig visar sitt rätta jag. De verkar sååå trevliga och gulliga - men så fort man vänder ryggen till så snackar de skit. Ibland kan jag önska att jag vore sån också... helt född utan samvete på nåt sätt. Bara kör på i ullstrumporna - låtsas att man tycker om folk fast man avskyr dom, berätta inte om jobbiga saker som händer utan se till att man håller skenet uppe så att det ser bra ut "utifrån". Sedan hur man mår själv inombords, det är inte lika viktigt.... Nä, hua  .

Nä, sån blir jag aldrig - jag vet att jag kan vara en påfrestande människa många gånger med mitt sätt att vara, men jag kan inte vara någon annan, det här är jag - take it or leave it!

Ja, att livet går upp och ned - så är det för alla. Men när det går ned, ned och ned hela tiden - och man möts av nya besvikelser om och om igen, då är det faktiskt inte så lätt att glädjas ens åt de få glädjeämnen som finns   . Ofta får man frågan hur man mår - och när man svarar att man mår "skit" så blir den som frågat mest besvärad, man ska liksom inte erkänna att man inte tycker livet är underbart. Gråta är tydligen något man ska göra i ensamhet - och fastän man försöker vara ett stöd för andra när de möter svårigheter, så är det inte många som ger en något stöd tillbaka när man som bäst behöver det. Och då menar jag inte stöd som; men så farligt är det ju inte, det hade kunnat vara värre, tänk på allt bra du har, eller andra "hurtiga" tillrop. Såklart förstår jag att syftet är gott och att det kanske för en del är just detta som behövs. Men för mig gör det bara saken värre när jag hör sådant.. Som att jag är helt värdelös som känner på detta sätt? Som att det inte är tillåtet att vara ledsen, besviken och tycka att livet är pest? Det enda jag nog egentligen vill höra är någon form av förståelse för att jag känner på detta sätt och att det faktiskt är begripligt och mänskligt att känna såhär när man drabbats på det sätt som vi/jag har gjorts... 

Varför jag känner på detta sätt har många orsaker förstås, den största orsaken orkar jag inte dela med mig av här just nu - en del vet vad det gäller och det stöd jag fått från många håll i den frågan har trots allt hjälpt mig mycket. Det är bara som att jag hamnat i någon form av "oturshjul" just nu - det har varit så mycket och det läggs bara på hög till det helt enkelt blir för mycket och verkligheten kommer ifatt en. När så vi inte kom iväg på den mycket efterlängtade semestern vi skulle ha åkt på idag var det verkligen droppen som fick bägaren att rinna över...

Ska iaf försöka bena ut lite av de upp och nedgångar vi haft sedan sista bloggen - hoppas ni hänger med i min berg-och-dal-bana   .

Jacob spelade semifinal i DM förra veckan. Dom spelade kanonbra (tycker jag som är en väldigt "kunnig" fotbollsmamma om jag får säga det själv   ).
 
Så stolt över laget och allra mest över Jacob förstås - inte bara för att han spelade bra, utan ännu mer för att visar sån omtanke mot andra   . Finalen spelas nästa vecka och nu håller vi alla tummar och tår att Jacob ska kunna vara med och spela då!

Tre av Mollys fyra valpar har lämnat boet nu och enligt de rapporter jag fått så verkar det gå bra för dem   .

Hamlet har flyttat till Malmö - så han är den som kommit längst bort från oss. Han och två av hans syskon har kommit till "gamla" valpköpare till oss, och det är verkligen glädjande när valpköparna kommer tillbaka och vill ha ytterligare en hund   . Nessie har flyttat till Österfärnebo och Chivas till Sandviken så de bor i närområdet istället :-) Naja har inte flyttat ännu - hon ska flytta till "storasyster" Sheila i början av oktober och då som "halvfodervärdshund".

I fredags åkte David och jag mot Södra Sverige, denna gång till Helsingborg. Ett stopp utanför Jönköping blev det först då David skulle arbeta. Hundarna och jag roade oss utan några som helst problem under tiden. Eller ja, roade och roade ...

När jag lämnat av David skulle jag rasta av dom ordentligt tänkte jag - gå en promenad med dom så att de fick sträcka ut ordentligt. Eftersom vi hade Volvon insåg jag snabbt att det kunde bli ett problem att öppna bakluckan själv... Baros och Floyd är tyvärr inte så himla duktig på att stanna kvar, inte Twiggy heller dessvärre :-)

Bestämde mig snabbt för att stanna någonstans där det inte var några bilar - så att det inte var någon katastrof ifall någon hoppade ur bilen utan koppel. Tur var väl det kan man säga... För innan jag fått på Floyd och Twiggy koppel i deras hopp ur bilen så hade Baros hoppat i och ur bilen typ 5 gånger. Han är så himla rolig, han vill ju göra allt rätt men är så ivrig så han testar typ hela sitt register om och om igen för att se om det blir rätt - och det blir det ju sällan kan man väl säga.... Men, himla söt är han   .

Vi hittade till slut denna fina rastplats där vi kunde slappa till David hade arbetat färdigt :-)

Vi åkte sedan först till Sofiero för att sätta upp tältet - det är ju oerhört trångt och dåligt med tältplatser där. Fick höra att detta var sista året utställningen hölls på Sofiero, nästa år är den i Eslöv istället. Synd förstås på det vackra stället - men jag tycker ändå det är positivt. Det är så otillgängligt och krångligt som utställningsplats så jag kommer inte att sörja...

Efter en trevlig middag på hotellet ihop med Jill & Elisabeth så var det tidigt i säng. Fattar inte varför jag blivit så trött nu på sista tiden - men det är väl för mörkret och hösten är här kanske   .

Vi hade nöjet att få träffa William (Barecho Music To My Ears), första gången sedan han flyttade som liten valp. Han såg ut att må alldeles prima - och vilken ordning matte har fått på honom! Tror jag ska skicka alla mina hundar dit på lite allmänt hyfs-uppfostran   .  

William, så fin både i stående och gående. Valpig förstås ännu, men är man valp så är man ;-) BIR-valp blev hans resultat :-)

William

William

Sedan var det Floyds (Barecho Kissing A Fool) tur att äntra ringen. Han sköter sig jättebra nuförtiden tycker jag - ja, utifrån mina mått mätt då. Jag kräver ju aldrig att någon av våra hundar ska stå som en stenstod och inte ta ett steg fel - är det en spaniel ska det finnas liv i dom tycker jag. Tvåa i juniorklassen med CK blev det för honom - han har ju fortfarande väldigt ont om päls under magen....

Twiggy (Peasblossom Kashmir) fäller också just nu - ett löp är nog på G snart skulle jag tro. Även hon kom tvåa i sin klass, unghundsklassen med CK.

Baros (CH Night Wish Darrem Canis) vann först championklassen med CK, sedan blev han också bästa hanhund med CACIB :-)

Clådan (CH Barecho Quest For Success) ville inte vara sämre, utan hon gjorde samma sak - fast hon vann bästa tik då förstås. Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) placerades som trea bästa tik.  

Clådan

Fr.v.: BIM CH Barecho Quest For Success & BIR CH Night Wish Darrem Canis

Ett par timmars paus blev det innan finalerna så då skulle vi passa på att äta. Lite trist är det att det inte finns så mycket annan varm mat än korv och hamburgare. Dock vet vi att det Café som finns på baksidan av slottet brukar kunna ha lite annat.

David beställde en räksmörgås för drygt 160:- och jag en lite blygsammare sillmacka för en mycket billigare penning. Nu tog jag iofs en barnportion med pannkaka till efterrätt   .

Sedan skulle vi handla upp våra inteckningskort - det är så perfekt på Sydskånska KK:s utställningar när man kan handla hos försäljarna för dessa. Så shampon, nya koppel till våra affenpinschrar, en sax, en ny Fleece-tröja till mig och lite annat smått och gott fick vi med oss hem :-)

William i BIS-valpfinalen. Han blev inte placerad - men skötte sig kanonbra :-)

Jag, min stora klant - satte mig ner på vår tältmatta och eftersom den var väldigt blöt och jag hade ljusa byxor så kan ni kanske räkna ut vad som hände... Ja, inte kunde jag ju gå in i ringen på det sättet. David fick springa upp till bilen och hämta mina jeans - kan säga att det inte är precis vad jag är van att visa hund i. Inget fel med det förstås för de som trivs att visa hund i jeans, men just den kategorien tillhör jag inte. Men, bara att bita ihop - förmodligen tänkte ingen mer än jag på det...

Dessa hundar i grupp 8 var de som blev "short-listed".

Visst står han väl sig ganska så bra vår fina lakritspojke?

I väntan på att resultatet ska läsas upp av speakern....

BIG-3 blev hans resultat :-)

Fiiiiiina Baros   .

Packade ihop och åkte hemöver, blev lite orolig då Jacob ringde och berättade att han fortfarande hade ont i magen. Han ringde nämligen på fredagsmorgonen och berättade att han mådde illa och var magsjuk. Han kräktes sedan flera gånger så vi var övertygade om att han var magsjuk. När smärtan inte avtog frågade jag honom vart värken satt - om den satt på höger sida, men nej - det gjorde den inte enligt honom. Han hade ont under naveln som han beskrev det själv. Han kunde också lyfta upp höger ben mot magen utan att det gjorde speciellt ont - något jag lärt mig att man ska prova ifall man misstänker att man har problem med blindtarmen. Han var vaken när vi kom hem strax efter midnatt - men vi trodde fortfarande att det var magsjuka bara och att han hade ont i magen som man kan ha efter att ha kräkts så pass mycket...

Vid halvfem morgonen efter ringde klockan och klockan sex åkte jag, Gizza och Floyd mot Gimo. Jag hade inte tänkt att anmäla dit med tanke på att vi var i Sofiero dagen före. Men så när det var en kvart kvar av anmälningstiden anmälde jag dessa två - IFALL jag skulle vilja och orka åka. Tänkte inte bestämma mig förrän klockan ringde på söndagsmorgonen - och hur sjukt det än låter så var jag jättepigg då (pensionärsvarning??).

Jag tog med vårt lilla tält med tanke på att jag bara hade två hundar med mig... Hur svårt kan det va tänkte jag? Och jodå, svårt var det.... jag fattade inte nånting om hur man gjorde, tur jag fick hjälp av andra rådiga utställare så jag fick både upp tältet och ned det sedan.... Risken var annars väldigt överhängande att det stått kvar i Gimo än!

Floyd vann juniorklassen med CK och slutade sedan som tvåa bästa hanhund med Res-CERT. Gizza vann först championklassen med CK, blev sedan bästa tik och slutligen BIR   .

Fr.v.: BIM Big Brazzel Back In Business & BIR CH Barecho Glint Of Gold

När jag så kom hem från Gimo skulle vi åka till Davids föräldrar för att äta och få lite "instruktioner" inför resan till deras lägenhet i Torrevieja. Jacob hade fortfarande ont och nu sa han att han nog hade ont på högra sidan... Efter att vi ätit hos dem ringde vi sjukrådgivningen och de bad oss klämma på de ställen som kunde tyda på blindtarmsinflammation. Och, mycket riktigt - nog hade han ont på just där... Jag var helt slut eftersom jag knappt sovit något alls och kände att jag nog inte var en lämplig förälder heller att ha med sig på sjukhuset. Jag minns bara när jag var in med Thomas när han var liten och hade öroninflammation, jag grinade nog mer än vad Thomas gjorde..... David åkte in till akuten med Jacob och efter sedvanlig väntan där konstaterades det till slut att han hade blindtarmsinflammation och att han skulle opereras snarast möjligt. Så inte blev det någon sömn för mig här hemma inte... Han sövdes sedan ca 01.15 och vaknade sedan upp vid 04.00 ungefär - usch så oroligt det var för oss under den tiden :-(

Blindtarmen var så inflammerad att den hade spruckit vilket förmodligen var det som gjorde att den inte kunde opereras med titthål som de provade med först utan han fick ett rätt stort snitt på höger sida där den togs ut. Penicillin och smärstillande fick han och visst började vi oroa oss även för att inte komma iväg på den efterlängtade semestern... Visst en bagatell i sammanhanget, självklart viktigast att Jacob blev frisk - men bittert ändå när det inte är så ofta vi tar oss tid för en helt vanlig semester som inte har någon hundanknytning ens. Och med tanke på det som hänt på slutet hade den varit så välbehövlig för att få tillbaka lite glädje och lust. Läkarna sa dock att vi nog skulle kunna åka - det var Jacobs tillstånd förstås som skulle avgöra det.

Redan på måndagskvällen kom Jacob hem och egentligen förstod vi nog redan då att det skulle vara kört med en resa... Han hade så ont att han knappt kunde röra sig i sängen ens. Jag fattar fortfarande inte varför han inte kunde få någon form av starkare smärtlindrande än Alvedon och Ipren? Ska man verkligen behöva ha så ont... Igår åkte David in med honom till hälsocentralen igen för att vi ville ha hjälp med att han skulle slippa ha såna smärtor. Meeen, inte fick vi någon hjälp där inte. Däremot tog de sänkan på honom och den hade inte sjunkit så mycket som den borde ha gjort - så då bestämde vi oss definitivt att vi skulle vara hemma. Men, så oerhört ledsen och besviken jag blev - kändes verkligen som jag skulle straffas för att jag glatt mig så till denna resa!

Henke och Nathalie som också skulle ha följt med bestämde sig för att åka ändå - skönt så slapp jag ha dåligt samvete för dom. Visst hade väl David och jag kunnat åka också - men Jacob ville inte det så då var det förstås inte ett alternativ.

Mammas stackars sjukling   .  

Om man ska se något gott i det hela så är det isåfall att jag fick möjlighet att valpa Marta själv. Mamma skulle förstås ha ställt upp och gjort det hur bra som helst - men just valpningar är höjdpunkten som uppfödare tycker jag. Att se nya liv födas ÄR fascinerande och något jag aldrig kommer att tröttna på...

Octavia föddes 23.35 och vägde 278 gram.   

Olympia föddes 01.45 och vägde 284 gram.

Omega föddes 03.45 och vägde 300 gram precis.

Opera föddes 04.05 och vägde 290 gram.

Orchid föddes 05.35 och vägde 296 gram.

 
Sist ut var Olga som föddes 06.35 och vägde 230 gram.

Helt otroligt att det blev sex tikar och inte en enda hanhund! Inte ofta man får sådana kullar. Marta har varit superduktig, hon tog hand om första valpen direkt som om hon aldrig gjort annat   .

         
 Avslutar denna blogg med ett kort på de blommor ett blomsterbud just har lämnat till mig och David från en uppfödarkollega - tusen tack för det, det värmer ska du veta   .
   

Visst är det något speciellt ändå med utställning på hemmaplan? Just dofterna och ljuset som är i början av september ÄR bara utställning i Högbo för mig :-) Den var ju mitt i juli ett år och det är inte samma sak...

Förra året hade vi ju fruktansvärt väder - ni som var där minns eller hur? Jag glömmer det då aldrig...

Här vill man ju absolut gå med sina nybadade hundar...

Pärlan från dag 1 då hon blev BIR.... vacker är hon ju alltid, men ren kan man knappast anklaga henne för...

Nåja, det var ju förra året. I år var det kanonväder båda dagarna. Vi ställde visserligen bara ut på lördagen även om vi också hade anmält Tekla till SSPK:s utställning på söndagen. Lusten och orken infann sig dock inte utan vi stannade hemma den dagen och gjorde lite nytta hemma istället samt tog det lite lugnt. Det kommer ju efter när man haft en långresa som vi hade förra helgen...

Dagen började dock i total dimma och med riktig höstkyla :-( Tältet som vi satt upp dagen före var dyblött och gräset likaså. När väl solen kom fram så torkade det snabbt, men eftersom vi gick först i ringen var det rätt så svalt under tiden vi bedömdes.

Vi som naturligtvis varit tusen gånger i Högbo vet ju precis hur det ser ut - och med ringkartorna utlagda är det ju kanon att folk vet vart de har sin ring då området är rätt så stort och utspritt. Varför man inte gör så att de som har ringarna längst till vänster parkerar på den parkeringen och de som är mot höger parkerar mot den som är närmast dem begriper jag faktiskt inte? Jag såg att de som hade husvagnar hade ockuperat den största delen av den ena parkeringen (den som var närmast vår ring) och visst förstår jag att det är bekvämt för dem som har husvagn att ha nära - men det måste vara bättre att de som kommer på morgonen med all packning har nära tycker jag? Nu var det inga problem att åka ned och packa ur och vår länsklubb har alltid varit smart nog att ha fler ingångar till utställningen vilket gör att insläppen naturligtvis går mycket smidigare än när man bara har ett insläpp som på många andra. Men ändå, varför inte gör det ännu bättre?

Vi hade fått domarändring från någon ryska till norske domaren Arne Foss. Och inte gjorde det mig något - måste säga att jag generellt ställer betydligt hellre för en domare från Norge än från ett land där ESS knappt finns representerade.

Det var härligt med en glad, engagerad och noggrann domare i ringen - något som jag tyvärr alltför ofta på slutet upplevt inte är något man kan ta för givet. Hur domaren väl dömer är ju upp till honom/henne - men nog måste vi väl kunna kräva att de är trevliga mot hundar/utställare samt känner igenom hundarna ordentligt och verkar ha läst igenom standarden iaf? Det är väl det minsta man kan begära med tanke på hur mycket tid och pengar man lägger ned på detta... Nog sagt om det, denna domare gjorde intryck av att älska hundar och att döma - och som alltid är det härligt med människor som trivs med det som de gör   .

Först ut av våra hundar var Floyd (Barecho Kissing A Fool), han har ju passat på att fälla av sig all päls under sommaren. Något som faktiskt nästan alla våra hanhundar gör vid 1-års åldern. Nu är pälsen äntligen på väg tillbaka :-)

Visst skulle det var fint med lite mer päls... men jag tycker han är himla fin ändå måste jag säga, man ser ju konstruktionen bättre utan all päls ;-)

Floyd på språng. Han var ensam i juniorklassen så den vann han med Excellent och CK.

Näste man ut var Wayne (Peasblossom Knock Out), han var ensam i unghundsklassen så den vann han med Excellent utan CK.   

I championklassen hade vi med Baros (CH Night Wish Darrem Canis) och Winston (CH Barecho Most Wanted). De blev placerade precis så, Baros etta med CK och Winston tvåa med CK.

Baros i flygande fläng...

Fina Winston   .

I bästa hanhundsklassen var det sedan bara våra tre hundar; Baros, Winston och Floyd. Floyd blev trea och fick då ett till CERT    och Baros & Winston blev då förstås etta och tvåa, lika som i championklassen. Baros fick CACIB och Winston Res-CACIB. 

Tindra (Barecho Kiss From A Rose) återförenades med sin matte på utställningen och såg jättefin ut i ringen - härlig attityd hade hon :-) Där saknas det dock fortfarande en hel del päls också.... så en andra placering blev det i juniorklassen, Excellent utan CK.

Twiggy (Peasblossom Kashmir) var väldigt nöjd när hon fick följa med på utställning igen :-) Hon är showig som tusen i ringen, många glädjeskutt blir det lite då och då :-)

Twiggy  .

Twiggy blev tvåa i unghundsklassen med Excellent och CK. Sedan var det dags för Clådan (CH Barecho Quest For Success) och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) i championklassen. Emelie hjälpte oss att visa Gizza i championklassen, tusen tack för det   . De blev sedan placerad som etta och tvåa i klassen, båda med Excellent och CK - Clådan etta och Gizza tvåa. I bästa tikklassen blev det sedan samma placering på dem - Clådan etta med CACIB (fast hon får ju inte det till slut eftersom hon är internationell champion redan - sjukt att hon måste ta emot det tycker jag...) och Gizza tvåa med Res-CACIB (som då kommer att bli ett riktigt CACIB så småningom...). Helena hjälpte oss att visa Twiggy i bästa tikklassen, stort tack för det :-)

BIR CH Barecho Quest For Success & BIM CH Night Wish Darrem Canis. Detta är Clådans 40:e Officiella BIR   !!!

Här delades Cert och Cacib-rosetterna ut i ringen, jättebra tycker jag! För nog är det väl mycket roligare att få dom direkt när de vinns - än att hämta ut dom på kritiken sedan? Mycket lättare för publiken också att se vad som händer och vilken hund som vann vad. En eloge till GÄKK för detta :-)

David åkte tillbaka hem till hundarna och för att titta på Jacobs lags match som var i Årsunda. Jacob var tyvärr inte själv med eftersom han har haft ont i benet efter förra matchen   .

Jag tog det lite lugnt själv bara - gick med hundarna lite, kollade av försäljningen mm. Det är himla trist att vi inte har fler anmälda än som det var nu, 26 stycken. Men som vanligt så är det inget ont som inte har något gott med sig - nu fanns det gott om tid för annat innan finalerna :-)

Carro kom upp till Högbo efter hon slutat jobbet - så hon kunde hjälpa oss i uppfödargruppsfinalen, vi fick också hjälp av Carolin  där - stort tack för det :-) Någon placering blev det inte i någon av finalerna tyvärr - Clådan blev utplockad i grupp 8 som dömdes av en domare från Slovakien tror jag det var men hon blev inte placerad.

Fina Zola och Miranda ligger och väntar under tiden vi plockade ihop våra grejer efter utställningen :-)

Grillat blev det när vi kom hem och inte helt otippat somnade vi på soffan sedan - sååååå skönt   .

Igår var det lite att göra här hemma - men det fanns även tid för att slappa :-)

Drottningen herself måste vila upp sig till nästa helg förstås   . Hon är också väldigt besviken på sin matte som lagt ut en film på FB på henne när hon ska bada - vart är världen på väg undrar hon, har man inget privatliv längre??

Våra vackra dräktiga tikar behövde lite klippning - jag har sagt det förut, men jag måste säga det igen. Finns inte mycket som är vackrare än en springertik som är dräktig   .

Marta (CH Barecho Zimply Made For Me) - hon har sånt fantastiskt behäng på sina öron :-)

Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon) - tja, hon tycker det där med öronbehäng mest är i vägen....

David gjorde egna köttbullar igår och de var jättegoda. Jag fick höra att de jag gjort själv vid jul var mycket äckligare.... så nu vet vi vem som ska rulla köttbullar till jul här hemma   . Det är otroligt skönt när David lagar mat och jag slipper - men av någon anledning så blir det lite jobb åt mig efteråt ändå....

Dagen igår avslutades av att vi såg de två senaste avsnitten av serien Broadchurch. Har ni inte sett den så rekommenderar jag den starkt!

... är alltid lika roligt att få tycker jag   . Såklart är det inte alltid roliga nyheter - men jag är ändå så glad när jag får vara delaktig i våra "hundbarns" liv även efter att de lämnat oss. En av Fritz söners husse ringde idag och berättade att Rasmus (som han heter) på gamla dagar börjat stjäla som en korp. Nu hade Rasmus satt i sig en rejäl mängd hushållspapper så de var oroliga för honom.... Ja, alltså - gamla springers är inte att leka med när det gäller hunger, det vet vi väl allihopa   . 

Här är det en del av ligan som får mat, vet att en del bara ger hundarna mat en gång om dagen - men jag tror våra hundar skulle flytta hemifrån DIREKT ifall jag fick för mig något sådant   .

Stackars Pinglan fick åka till veterinären för några veckor sedan pga. brusten livmoder. Det är ju allvarligt, vet flera hundar som dött pga det... Som tur var gick det bra för Pinglan   .

Hon berättar dock här vad hon tyckte om att bli lämnad på djursjukhuset:

Vet inte om det är någon ny sorts tratt det där? Ser ut som en flytväst nästan.

Från några kullbröder ur Pärlans sista kull har jag fått några kort, och visst är de lika varandra :-) 

Moltas som bor hos storebror Curt.

Ture som trivs med livet som nollåtta :-)

Jag har fått massor med roliga filmsnuttar på William som bor i Båstad, men av någon märklig anledning lyckas jag inte ladda upp det här...   .

 
Grynet   .

Kingsley som snart ska få hem en lillebror...

Alfons myser...  .

Det tråkigaste med att resa är väl att packa upp...

Såhär ser det ut i våran hall efter en utställningsresa.... Inte kul att ta reda på, mycket roligare att packa ut i bilen   .

Nånting som däremot är härligt efter en resa är att få kliva i hemmatofflorna, inte mycket som slår det   .

Nä, nu tror jag att jag och mina två älsklingar som bor här hemma ska hugga in på äppel-pajen. David kom nyss hem från Finland   .

Japp, nu är vi tillbaka till vardagen igen - faktiskt rätt så skönt. Har packat upp idag och börjat tvätta - herregud så mycket tvätt det blir när man inte tvättat på nästan en vecka! Har väl gått på halvfart ändå idag, men kan iofs bero på att jag vaknade med rejäl huvudvärk. Hundarna verkade ha längtat efter oss för de var väldigt angelägna om att ligga nära i sängen   , så jag har legat som en fällkniv i natt känns det som...

David den stackaren har åkt till Finland idag, jag kan då säga att jag INTE hade någon lust att åka någonstans idag... Har inte varit hemifrån annat än när jag gått med hundarna :-)

Fick reta upp mig lite också. Att jag inte har så höga tankar om Sandvikens kommun vet väl de flesta - men de gör saker hela tiden som gör att jag bara får bekräftelse på hur illa saker och ting sköts här. I många, många år har vi fått reda på när det är möten m.m i skolan med för kort varsel, men idag tog de verkligen priset på Söderskolan där Jacob går. 

Jag fick ett SMS från honom under dagen om att det är föräldramöte på torsdag, alltså i övermorgon! Skrev direkt att ja då kan varken jag eller pappa, det kan inte vara många som kan det med två dagars varsel!

Så när posten kom fick jag ett brev från Söderskolan med kallelse till detta möte.... Herregud, säger jag bara - så pratar de om att de vill att föräldrnarna ska vara delaktiga! Jo, tjena - då borde de kanske också göra så att föräldrarna KUNDE delta också! Och såna krav de ställer på barnen (vilket är bra för det mesta förstås), men kan inte barnen och vi ställa några krav på skolan? Nä, nu har jag tredje barnet går på Söderskolan - och att jag äter blodtrycksmedicin för högt blodtryck är förmodligen deras fel, för himmel så arg och uppretad jag varit på denna skola!

David kom hem och packade innan han åkte till Arlanda så då passade vi på att fota och filma Mollys valpar :-) Jag är jättenöjd med dom - framförallt deras huvud och uttryck kan jag aldrig se mig mätt på känns det som   .

Nacho 6v.

Nitro 6v.

Ninzie 6v.

Naja 6v.

Bilder på dem uppställda samt länk till en film på dem som finns på Youtube finns på vår hemsida - http://www.barecho.com       

Mollys familj var här och hälsade på henne och hennes valpar idag, och hon blev förstås jätteglad att se dom - inte så långt nu till hon får åka hem så hon tittade lite efter dom när de gick... Meeeen, så fick hon en rejäl bunt med rökt skinka av mig och då var det okej att stanna   . När man är en springertik så är ju mat det allra, allra viktigaste!

Titta bara på gammeltanten våran - inte många centimeter från spisen när det är matlagning på G :-)

Halvsystrarna Clådan och Liza gillar att sova på kökssoffan. Vi har haft jättefint väder idag och för Liza som börjat bli tjock nu så var det lite flåsigt idag. När man varit borta i några dagar ser man att det hänt så mycket med magarna på dräktiga tikar :-) De är helt klart dräktiga båda två, Marta och Liza       !

Tja, man kan ha huset på det här sättet också om man vill...

Lite förnärmad blev Agda när hon märkte att jag smygfotade henne   .    

... och lika skönt som vanligt förstås att komma hem. Jaaa, inte till vädret och den kommande årstiden (fick använda vantar när vi rastade hundarna i Danmark   ...). Men längtar sjukt mycket efter barnen, hundarna och den egna sängen förstås   . Vi har just ätit i Jönköping så nu är vi "nästan" hemma   .

Men om jag ska börja ungefär där jag slutade sist så var det alltså badning och föning av hundar som stod på schemat först och främst. 
 
Duschen var säkert väldigt fin och bra - men helt värdelös när det gällde hundbad.... Inte förrän vi badade tredje hunden kom vi på hur vi skulle göra för att det skulle gå smidigast. Jag håller upp svansen så de inte ska få vattensvans, David shamponerade och sköljde framdelen och jag bakdelen. Teamwork på hög nivå   !

 
Få kan se så missnöjda ut som husets drottning...

Nya, fina täcken fick de efteråt också.

Passade på att fota hotellet när jag var ute och rastade hundarna. Som ni ser så var det en rejäl gräsmatta där att rasta hundarna på, jättebra - förutom att vi var tvungna att kryssa mellan hundbajset som lata hundägare inte tagit upp...  

Vi åkte sedan en sväng till utställningen i Geneve efteråt ihop med Carina, Lina och Anna. Vi skulle kolla lite hur det såg ut samt vart vi kunde parkera. Ett parkeringshus fanns direkt under själva utställningshallen, men det var maxhöjd 2 m där och vår bil är 1,97 m hög... Vi bestämde oss dock för att testa dagen efter, de andra var tvungna att parkera utomhus på en annan parkering då deras bil var för hög. Utställningen kändes fjuttig - hallen var typ lika stor som kistamässan ungefär kändes det som...

På kvällen skulle vi sedan träffa Carina, Micke, Lina och Anna för att äta ihop. Vi enades om att vi skulle äta på en restaurang som hette Buffalo Grill. Faktiskt var personalen helt okej där, vi hade ju nästan gett upp hoppet om att få träffa någon trevlig, serviceminded fransman - men här var de bra tyckte jag.

Jag tog lax, ris och bearnaisesås? Jaaa, det var den såsen man fick till här - lite annorlunda kanske, men nu gillar jag ju beasås så för mig var det bra :-). David tog entrecote och även han var nöjd med maten. Dessert tyckte vi att vi kunde unna oss också så David tog en Creme brulee och jag en liten creme brulee samt en liten bit kladdkaka med någon form av vaniljsås till. Supergott var det!

 
Mycket skratt blir det ihop med detta gäng :-)

Tidig uppstigning gällde dagen efter, redan 04.30 ringde min klocka då alla hundar skulle fönas om.

Clådan är en riktig linslus hon.. tror hon är med på nästan varje kort vi taget under denna resa!

Vi kom till utställningsplatsen strax före 07.30 när de skulle öppna. Lite orolig var vi för parkeringshuset - men jag hoppade ur och tittade när David körde in och det var nog hela 5 cm tillgodo - ingen fara alltså :-)

Tindra och Clådan fick åka i buren på burvagnen in så gick jag med Floyd, Baros och Gizza. Tre hundar är ju vanligtvis ingen match - men när man har tre stycken som vill helt olika saker är det inte så lätt! Baros skulle absolut bajsa någonstans (trots att han bajsat efter sin frukost bara några timmar innan...), Floyd skulle fram till varje hund han såg (det är som han gör det med skräckblandad förtjusning, han tycker dom är lite läskiga - men han mååååååååste fram och lukta på VARJE hund) och sedan Gizza som går som en programmerad robot framåt efter husse med vagnen...

Nåja, till slut kom vi fram till entrén. Insläppet gick snabbt, de kollade på tre av våra hundars pass - det var allt. Vi slogs sedan av värmen i hallen när vi kom in, det var oerhört dålig luft där inne - inte bra för hundarna alls.

De hade satt upp markerade ställen vid ringarna där man fick ställa upp burar och dylikt för de fick inte ställas vid ringarna. Men, det var tydligen bara i början de hade den regeln - när det gått ett tag stod det fullt med burar runt ringarna.

Hallen var jätteliten, ni ser väggen bortanför Jill och David - där tog hallen slut och vi stod vid andra änden av hallen. Utställningen kändes inte som nåt speciellt alls, som typ en länsklubbsutställning skulle jag säga. Helt klart den sämst arrangerade titel-utställning jag varit på. Eller ja, dålig och dålig - men just det att det inte kändes som något extra alls, utan som att man snålat in på allt. Med tanke på de sjukt dyra anmälningsavgifterna hade jag nog förväntat mig lite mer... Ringsekreterarna lämnade knappt bordet de satt vid, ingen fotografering när någon hund vann - typ ingenting. Man visste inte när man skulle gå ut eller vad man skulle göra. Nä, kändes faktiskt väldigt amatörmässigt :-(

Den snabbaste bedömning jag någonsin varit med om var det dessutom  - som jag sa, det var nog de snabbaste sättet att bränna över 4000:- i anmälningsavgifter utan att få någonting alls nästan. Ingen aning om vad hundarna fick för pris, ingenting fick vi. Kanske skulle man hämta det sedan - men då hade det ju varit jättebra om ringsekreterarna hade upplyst oss om det! 

Floyd (Barecho Kissing A Fool) var så fin - jag var jättenöjd med hans insats. Jätteroligt också att få se en av Flys (CH Barecho Quite A Flyer) söner i samma klass. Jag tyckte han såg superfin ut - och dessutom jättehärligt temperament, lite hoppig och skuttig - men det tycker jag är helt okej när det är en juniorhane. Floyd blev tvåa i klassen och Flys son från kennel Charmarq var placerad trea. Som sagt - om de fick Excellent eller inte har jag ingen aning om...

Baros (CH Night Wish Darrem Canis) blev trea i hanhundarnas championklass, Tindra (Barecho Kiss From A Rose) blev oplacerad i tikarnas juniorklass.

Sedan var det dags för vår "nya" stjärna Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) i Öppen klassen. Blev verkligen superglad när hon vann klassen - drottningen herself Clådan (CH Barecho Quest For Success) ville ju inte vara sämre hon så hon vann championklassen.

Jill visade sedan Gizza i tävlan om CACIB samt titeln EUW-13 och jag visade Clådan, sååå himla roligt att Gizza vann och fick den titeln - det är hon väl värd tycker jag :-)

Sedan fattade jag inte så mycket hur de tänkte - men i alla fall så togs juniorhanen, juniortiken, samt etta och tvåan i öppen klass tikar, och ettan och tvåan i båda championklasserna in samt veteranen. Så skulle tydligen domaren placera dom i någon form av BIR-ordning, very strange - tyckte jag... 

Nåja, Gizza blev iaf tvåa i den tävlingen - och i och med det blev hon även bästa tik :-)

Tyvärr har jag inte ett enda kort på detta då man kan väl säga att fotografen var lite upprörd...hehe... samt att det liksom inte sas något om fotografering eller togs fram några skyltar eller någonting. 

Vi var således färdiga redan efter 11.00, trots att bedömningen inte började förrän 09.30 36 ESS var anmälda och jag tror det bara var två stycken som inte deltog.

Jill hade blivit både BIR-junior samt BIR med två av sina taxar så vi skulle vara kvar en bra stund ändå, det visste vi. Det stod dessutom en skylt vid utgången att inga hundar fick lämna utställningen förrän 16.00, något som ingen verkade bry sig om då vi såg hundar gå därifrån redan kring lunch.

Vi kollade lite på shoppingen, men det var inga sensationer där. Onödigt också för oss att handla utomlands då vi får dra av momsen om vi handlar i Sverige så för oss är det bäst att handla "hemma".

Jättebra matställe hade de dock i hallen :-) Jag fick tag på pasta med någon form av gräddsås, ja - det skulle vara parmesan till också - men det tycker jag både luktar och smakar som något inte så trevligt så den lät jag bli...

 
David tog nån inhemsk märklig korv med nån smörja som var gjord av kål till. Jag skulle inte äta det om jag så fick 10.000:- ens - men han påstod att det var gott.

Vi bestämde oss för att packa ut i bilen som stod i parkeringshuset där det var svalt och skönt - jag kände att jag ville lägga mig för att vila en stund där med hundarna istället för att sitta i hallen där det knappt fanns någon luft att andas.

Vi rastade av dom före i en liten "park" som fanns utanför hallen - hundarna verkade väldigt nöjda att få gå på en gräsmatta istället för den äckliga rastplats som fanns i anknytning till utställningen.

 
Fina älsklingarna   . Som alltid hade jag de bästa hundarna med mig hem, det har väl vi alla varje gång eller hur   .

Efter att jag sovit en stund i p-huset gick jag upp för att titta på BIS-junior-finalen, Micke & Carina hade nämligen vunnit grupp 8-junior med Rebus och Jill hade vunnit grupp 4-junior med Lex :-)

Lite orolig blev jag ju när de ropade i högtalarna efter just flatten och taxen som genast skulle gå till förhandsgranskningen. Den franska bulldoggen som vunnit sin gruppfinal var redan där... Till slut dök de dock upp så domaren fick titta på dom också.

jaaa, fråga mig inte varför denna är upp och ner... suck, tror jag ger upp snart med allt krångel :-(

Det slutade sedan med att Rebus & Micke blev trea och Lex & Jill blev tvåa :-)

Sååå var det dags sedan att åka hemåt, vi kom väl iväg någon gång vid 17.30 har jag för mig. Riktigt pigga var vi faktiskt som tur var :-)

Hundarna fick njuta av fin utsikt när vi rastade dem :-)

 
Säga vad man vill om Schweiz, skitdyrt som allt var - men oerhört fin natur fanns det där :-)

Resan gick bra - förutom här där vi blev stillastående en bra stund, varför vet vi inte riktigt - men en av tunnlarna var stängda så det var förstås därför, men varför det stod helt stilla har vi ingen aning om.

Vi är förstås jätteglada åt Gizzas nyvunna titel - men förutom det har vi haft en jättetrevlig resa med trevligt umgänge :-) Sååå nu laddar vi om för hemmautställning nästa helg, Högbos 2 mil känns väldigt lagom efter denna resa på 210 mil enkel resa....