Att anmälningssiffrorna sjunker till våra utställningar är ingen nyhet. På vår ras har det blivit färre och färre anmälda de senaste åren. Det hänger såklart ihop med att det nu registreras bara ungefär hälften av vad det gjordes de år som det registrerades flest (2003 registrerades 1230 stycken ESS och år 2016 558 st.). 
Under början och mitten av 2000-talet var det för det mesta mellan 60-100 anmälda ESS till våra officiella SKK & SSRK utställningar, nu (2017) ligger medel på 28 anmälda... Stor skillnad.

Stockholm Hundmässa som är Sveriges avslutningsutställning och som även delar ut titlar som Svensk Vinnare-17, Svensk Juniorvinnare-17 och Svensk Veteranvinnare-17 har inte fler än 65 ESS anmälda totalt i år...väldigt tråkigt. 

Varför? Är det priset? Ja kanske - närmare 500:- i anmälningsavgift för en liten papperslapp med ett omdöme och sedan inget mer. Vill man ha en rosett får man köpa det - om man inte vunnit Cert, CACIB eller BIR/BIM - men hur många gör det liksom?
Vi har inte heller någon flerhundsrabatt och det gör nog att många drar sig för att anmäla fler.

Eller kan det vara för att vi är uppdelade på två ringar? Ja det kan också vara en anledning. För två år sedan skulle championklass tikar gå in samtidigt som bästa hanhundsklass i andra ringen. Jag fick då välja att antingen låta bli att gå in med min championtik eller låta bli att delta med min hanhund som vunnit sin klass. Båda ringsekreterarna sa att det var mitt problem, ingen av ringarna kunde vänta på den andra. Hur kan det vara mitt problem bara? Är inte utställningarna till för oss utställare och funktionärerna till för att underlätta för oss? Mitt svar när jag sa att det inte gick att få ihop det var att då skulle jag bara ha anmält ett kön.... Johoppsanhejsan, på det sättet får man då verkligen inte fler anmälningar... Den gången löste det sig tack vare domaren som sa att de kunde visst vänta i tikringen till bästa hanhundsklassen var färdig. Men det ska inte uppstå såna situationer. Är rasen uppdelad i två ringar måste det finnas tid för att invänta varandra när behov finns. 

Sen kan man fundera över om vi verkligen behöver två ringar? Med dessa anmälningssiffror på Stockholm Hundmässa borde det ha förståtts att det skulle räckt med en domare:
2012  74 anmälda

2013  94 anmälda

2014  109 anmälda

2015  104 anmälda

2016  73 anmälda

Det som också är intressant med dessa siffor är att de år vi är fler än 100 anmälda i rasen så är det domare från Storbrittanien, 2014 är båda domarna därifrån och 2015 är en av domarna från England.

Så man kan också se att när vi får engelska domare blir det fler anmälda. Så hur ofta får vi då engelska domare på vår ras? Tja i år har vi haft det vid två tillfällen i Sverige, på Springerklubbens Club Show där vi också har den högsta anmälningssiffran i år (117 st.) samt på Gotlands Kennelklubbs ena utställning. Där var endast 17 hundar anmälda, vilket väl får anses bero lite på att det inte är många anmälda dit då det är svårt att ta sig dit.

Hur var det 2016? Lika illa då... på Club Show hade vi engelska domare och på en utställning till, en som SSRK arrangerade. 
Som ex kan nämnas att det år 1993 var hela 8 domare från England och dömde ESS i Sverige. Det var domare M I Satterthwaite, Mrs Sheppard, E Darby, D Sheppard, Valerie Foss, Tony Pascoe, Jackie Perry & Hilda Parkinson. Året före var det 6 domare från England här; Dorothy Gardner, Mr & Mrs Taylor, Ann Webster, June Froggatt & Ian Hampton. Nu påstår jag inte alls att det bara är domare från England som är kunniga att döma rasen, absolut inte..., men jag tror att det finns ett ökat intresse från oss inom rasen att ställa ut för domare som kommer från rasens ursprungsland. 

 
Förr om åren hade vi SSRK:s utställning på Skokloster varje år. Där var det nästan alltid domare från England och det var höga anmälningssiffror. Att vinna där var något väldigt speciellt! Här på fotot från 1990 års utställning på Skokloster ses domare Mrs Frances Jackson (Mompesson) mellan BIM-vinnande hanhunden Hazelwoods Red And White Dynamite & BIR-vinnande tiken Nobhill Flip'n Flirty.

Kan vi göra något åt detta? Har vi inom vår ras någon möjlighet att påverka denna nedåtgående trend? Hur isåfall? Kanske borde vi gå ihop och göra en skrivelse till SKK om att vi gärna skulle se en förändring.

Jag för min del tycker det är väldigt tråkigt när det inte är fler anmälda - men det är inte bara det att det känns trist, utan också behöver man som uppfödare se ett större antal individer för att kunna välja lämplig avelshane till sina tikar. Så för rasens bästa behöver fler komma ut och visas upp!

Nu hoppas jag att vi ändå kommer att få en jättetrevlig dag tillsammans i Stockholm vi få som kommer dit och att vi har förstående ringpersonal som underlättar dagen för oss   .