Vi har haft funderingar på att åka till Bornholm, Danmark, i många år, men eftersom utställningen där legat samma helg som Norrköping/Eskilstuna och det är betydligt närmare har det inte blivit av förrän nu, när båda de utställningarna tyvärr blivit inställda. Jag har verkligen längtat efter denna helg, för det har känts som att Danmark är det land där utställningarna varit så "normala" som möjligt nu i corona-tider. 

I slutet av juli fick jag ont i ryggen, varför vet jag inte - det var inte något speciellt som hände. Kanske berodde det på att jag målade huset eller så har jag gjort något annat som min kropp av nån anledning inte tyckte var okej. I början kunde jag knappt röra mig alls, och eftersom jag har skolios (krokig ryggrad) så har jag dålig rygg och ont i ryggen lite då och då. Trodde denna ryggvärk skulle gå över efter några dagar, men det blev ett rejält ryggskott och jag var fortfarande inte återställd när vi åkte mot Borgholm i fredags. Och som om inte det räckte så var Jenny ännu sämre i ryggen, hon hade ju problem i våras med rejält ryggskott (eller vad man nu kallar det, ryggskott är väl nåt samlingsnamn kanske för rejält ont i ryggen....). Hon har nog aldrig blivit helt återställd efter det och varför hon fick tillbaka det igen, värre än nånsin, är en lika stor gåta som varför jag fick det. Men hur sannolikt är det att vi båda skulle vara dåliga samtidigt! Alla onda ting är ju tre sägs det, så i tisdags spelade David padel och kom hem med en bristning i vaden så han knappt kunde gå... Så om vi skulle kunna åka eller inte var ytterst oklart ända till i torsdags då vi bestämde oss för att vi skulle åka, trots våra krämpor.

Sju hundar hade vi anmält och alla dom skulle såklart klippas före, och på nåt märkligt sett blev de klippta (tur det finns smärtstillande...). Badade blev de också, även om det tog mycket längre tid än normalt. 

Så i fredags morse bar det av mot Ystad och färjan mot Bornholm, fredag den 13:e kändes ju "sådär" - men resan gick bra och det blåste knappt nånting på vägen till Bornholm.

 
Vi åkte direkt till utställningsplatsen som bara låg några minuter från hamnen. Jättefint idrottsområde med gott om plats kring ringarna. En speciell tältzon fanns det där alla tält stod, vi hade två tältrader framför oss - men det kändes ändå okej då vår ring var ganska så nära. 

 
 Boendet var verkligen speciellt..., man kan väl säga som så att vi kommer inte att boka där igen. Det var otroligt svårt att hitta något boende på Bornholm denna helg och detta vandrarhem var typ det enda som fanns kvar att boka som inte kostade närmare 5000:- för två nätter. Det stod ju ändå att det var wc och dusch på rummet. Och jodå, det var det väl iofs. Men toaletten var kanske ca 1 kvm, ena sidan stod toastolen och på den andra sidan av rummet var handfatet. Det låter ju rätt normalt ändå, men var fanns duschen? Jo, den var på väggen ovanför handfatet. Man skulle alltså duscha genom att blöta ner hela rummet och sedan vrida sig över handfatet på nåt sätt. Nja, nån dusch blev det inte för vår del denna helg - lite jobbigt för mig som duschar typ varje dag annars. Men, men - här fick det bli tvätt på annat sätt - för det var inte heller så att det fanns någon annan dusch att tillgå. Sängarna var två väldigt små våningssängar, Jenny och jag var tvungen att sova nere så David hade tänkt sova ovanför mig men när han skulle lägga sig kändes det som hela sängen skulle braka ihop. Till slut tog han ned sin madrass och sov på golvet istället, något som hundarna iaf uppskattade mycket    Det var så fuktigt på rummet så en handduk som vi torkade upp lite vatten med på fredag kväll var fortfarande lika blöt på söndag morgon.... Värst av allt var ändå att det i handfatet var en klump med hår och "gudvetvad" där vattnet rinner ned. David hade oturen att titta ned där och kunde knappt borsta tänderna efteråt, han fick kväljningar bara han var i närheten av handfatet. Jag ser ju inte så bra så jag tittade aldrig ned där (bra ibland med lite dålig syn). Men, det var bra för hundarna där - fina rastningsmöjligheter så på det sättet var det bra. Det låg också helt underbart fint ute på landet med gigantiska åkrar omkring och härlig utsikt mot havet. 

 
Hur det gick för alla hundar kan ni läsa på hemsidan under utställningsresultat, men härlig känsla var det för mig att få ta emot en röd/gul rosett - det brukar oftast vara Jenny som får ta emot såna   

 
Vår underbara engelska import Riley (Daenerys Last Of The Starks) fick sitt andra Cert, första CACIB och första BIR för domare Martin Johansson - otroligt roligt tyckte vi såklart och ännu roligare att få dela glädjen med hans trevliga och intresserade uppfödare Lucy-May och Lewis    BIM blev tiken CH Punakha's Dolly Parton

 
Jenny lyckades visa tre hundar och jag fyra, visst hade vi ont och vi såg förmdligen rätt "roliga" ut med den märkliga stil vi hade i ringen. För mig gick det ändå okej i rasringen, men i gruppfinalen när det blev stora ytor att springa på och det blev lite snabbare tempo, där blev det värre. 

 
Glädjen var såklart jättestor när Riley vann gruppen, helt fantastiskt    Men hur skulle jag orka i BIS-finalen också? Men med mycket envishet och en hel del "ihopbitna käkar" gick det ändå bra, Riley var en ängel i kopplet - han kände nog på sig att det var inte utrymme för nåt tjafs. Han flöt fram bredvid mig i ringen, en sån fröjd att visa   

Utställningen var otroligt väl arrangerad, och det var en så härlig känsla att få vara på en utställning som kändes "normal". Alla finaler var precis som vanligt, man kunde gå omkring och se på andra raser - ja kändes som innan corona-helvetet kom. Det serverades mat och såldes hundtillbehör, det enda man kunde märka var att folk höll lite avstånd när man möttes eller stod i kö - och att det fanns handsprit. 

 
Apropå mat, det var superbra som de hade på denna utställning. Det fanns en salladsbuffé med pasta bland annat och mycket annat att välja på. Man kunde välja mellan kyckling, frikadeller eller något annat som jag inte minns vad det var och sedan valde man ur salladsbuffén själv vad man ville ha. Det kostade 50 danska kronor, superfräscht och helt perfekt på en sån här tillställning. Något som vi borde ta efter i Sverige tycker jag!

Några kataloger kunde man inte köpa, och tyvärr tror jag det kommer bli så mer och mer på de flesta utställningar. Jag tycker det är tråkigt, saknar att inte kunna skriva resultat och ha koll på föräldrar till hundar i ringen. Att slå hit och dit på telefon är för krångligt för mig. Svårt också att hålla reda på när man ska in i ringen. Nä, om nu de tryckta katalogerna ska tas bort då borde vi sluta fjanta oss med att det ska vara så hemligt vilka som anmält. Två dagar för utställningen borde man få en länk till katalogen så man kan skriva ut de raser man är intresserad av så kan man ta med det själv. Hoppas verkligen det kan bli så, för det här känns bara trist. 

 
Vi fick inte visa några Covid-pass när vi gick in på utställningen, inte heller när vi kom in i Danmark. Däremot när vi gick på restaurang ville de se dem. Jag beställde in plankstek, det här är inte vad jag trodde skulle komma in. Men men, jag brukar ofta ha otur och få märlig mat så vi tar oftast in vitlöksbröd till så jag får nån mat i mig. Så blev det också denna gång, brödet var magiskt gott - planksteken, njaaaaa - mos med massa konstiga saker i har aldrig varit min grej riktigt. 

 
Jenny beställde in en stor Cola - och nog sjutton var den stor allt, men hon fick i sig den till slut.

Vi bodde utanför en mysig liten by som hette Allinge, den kändes ändå inte så "turistig" även om det var otroligt pittoreskt och fint där. 

Det var inte roligt söndag morgon, trodde inte jag skulle ta mig upp ur sängen så stel var jag och förutom ryggen hade jag dessutom ont i knäet. Alltså det är verkligen dags att börja med styrketräning nu så min kropp klarar av detta på ett bättre sätt, så här går det ju inte att ha det. Som tur var kände sig Jenny lite bättre så hon och David rastade och matade hundarna så jag kunde kravla mig upp.  

 
Dag två var det Biggles (CH Barecho Bring The Gold) tur att bli BIR, för domare Roxana Opris. Tyvärr hann vi inte stanna till finalen då vår färja gick hem 16.30 BIM blev tiken Diamond Ring Love Is In The Air. 

Vi åkte på lite sightseeing innan färjan gick, tyvärr gick det inte att åka ända fram till havet nånstans med bil - ja inte vad vi hittade på iaf. Färjan var försenad en halvtimme nästan så det blev lite vila där i väntan på att få köra på. Om färjeturen var lugn på väg till Bornholm kan man väl säga att den var allt annat än lugn hem, det gungade på rejält och jag som blir åksjuk lätt kände att jag behövde stirra rakt fram hela tiden för att klara resan. Tack Jens och Alexis för att jag fick tränga mig ner där ni satt så jag kunde se i färdriktningen   

När vi kom i land matade vi och rastade hundarna, sedan hade vi spanat in Rosegarden (asiatisk restaurang) där vi tänkte äta. Jag tog buffé där, men eftersom Jenny är allergisk mot chili kunde hon inte äta buffén. Hon skulle då istället få sushi från Take-away menyn. De förklarade då för oss att hon inte fick sitta inne i restaurangen när hon beställt från den menyn. Vi trodde vi missförstod först, men nej - vi fick sitta ute om vi skulle äta tillsammans. Vi blev ju rätt irriterade och upprörda så till slut lät de oss få sitta inne, men det var tydligt att vi borde vara väldigt tacksamma för det - för det var ett rejält undantag de gjorde! Nä, nåt mer Rosegarden blir det inte för oss....

Efter det startade resan norrut, ca 75-80 mil hemåt - allt rullade på bra, när vi så skulle stanna och tanka i Ljungby kring 22.30 tiden så körde det in två stora husbilar samt en till multivan samtidigt på macken. Ur dessa tre fordon klev det sedan ut säkert ett 30-tal personer, i långa färgglada särkar. De var sedan överallt kändes det som, ingen aning om det var nån "sekt" som var ute och luftade sig eller vad det kan ha varit för nåt. Lite surrealistiskt var det när det från fyra toaletter på damernas kliver ut fyra olika tanter/flickor med typ nattlinnen i skrikiga färger. Ångrade mig sen att jag inte frågade vad de var ute på för nåt. En av husbilarna hade reg skyltar från Schweiz och det lät som de flesta pratade engelska. Jaaaaa, man får se mycket märkligt på dessa hundresor     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ubbe, hanhund      Uzo, hanhund     Undis, tik     Uzzi, tik     Unette, tik     Ultra, tik     ...

  Taco     Toby     Tristan     Trevor     Tippo     Tango     Tally     Trisha     Tabitha     Tora   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

  Ubbe     Uzo     Undis     Uzzi     Unette     Ultra   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andr...

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen ...