... för denna gång. Skönt med några dagar ihop med familjen - tyvärr kom inte Thomas hem över påsken så hela familjen var inte samlad, men han kommer nästa helg istället så vi får ta lite försenat påskfirande då. 

Jag har inte bloggat så ofta på senaste tiden - inspirationen har liksom inte infallit sig. Eller, jag vet inte hur jag ska säga... Har en hel del tankar och åsikter som liksom inte passar sig att skriva, jag kan ju inte skriva saker som gör att de som jag tycker om "lider" av det på något sätt. För mig är sånt jobbigt... jag är en sån människa som har oerhört svårt att spela "nån roll" bara för att det passar sig i sammanhanget. Jag kan inte hjälpa det jag känner och tycker - men hur det än är så kan man inte vara ärlig hela tiden, inte när det kanske sårar folk. Men att då låtsas att allt är fantastiskt när man inte tycker det - nja, där nånstans går gränsen för mig. Har dock vid vissa tidigare inlägg hört på omvägar att folk tagit illa vid sig och då över saker som jag inte alls ens förstått hur man kunnat ta åt sig av! Bättre då att vara neutral och inte säga något alls än att ljuga ihop nåt för att andra ska må bra. Visst, jag erkänner - detta är en brist hos mig. Jag har funderat många gånger om det inte är så att jag lider av nån form av Aspergers syndrom - känner igen mig så mycket i det som går att läsa om det.

Så vad har då detta med mitt bloggande att göra? Jo, just det att jag inte helt kan skriva ärligt hur jag känner gör att det liksom tagit emot lite på slutet. Gillar inte heller att skriva i gåtor egentligen, vill ju inte alls att någon ska må illa av det jag skriver, det är aldrig min intention. Vem har sagt att jag har rätt i det jag tycker? Finns det ens nåt rätt eller fel? Visst får man tycka och tänka vad man vill - men man får faktiskt inte bete sig hur som helst, det finns gränser även för mig... Det heter "Jag blir hellre ledsen av sanningen än glad av en lögn". Det låter himla bra - men stämmer det i verkligheten, jag är inte så säker på det... Nåja, nog nu med mitt funderande på den fronten, går över till lite vad som har hänt här under senaste veckan istället.

Årsunda har varit hårt drabbat genom två svåra bilolyckor som skett under förra veckan. Första olyckan skedde inne i Sandviken, där dog en 21-åring som har sina rötter i Årsunda. Fruktansvärt tragiskt - lider verkligen med de anhöriga. Visst förstår man att det var så att han körde fort för att det skulle bli så illa som det  blev - men, vad har man inte själv gjort i ungdomligt oförstånd? Jag minns honom så väl från när han kom in på macken och handlade godis med sin farfar när jag jobbade där.... Jättego kille verkar han ha varit även sedan han blev äldre.

När de andra olyckan skedde - dagen efter så hade David gett sig ut med Henric på lite övningskörning. Jag stod och pratade i min telefon när Jacob plötsligt kom springande med sin telefon och sa att det var pappa och att det var viktigt!! Ni kanske förstår hur jag kände då, livrädd blev jag att det hänt något!! Och visst hade det hänt något (tack och lov inte med dom och hur det än är så är man ju alltid sig själv närmast...), men de hade kommit förbi denna fruktansvärda olycka just när ambulanserna åkte därifrån. Två män omkom, en i 40-års åldern och den andra i 50-års åldern, sträckan där olyckan skedde är en 50-sträcka och farten har tydligen uppskattats till 140-150 km/timmen. Klockan var alltså ca 18.30 när detta hände - det hade gott och väl kunnat gå eller cyklat barn där just då. Visst var det hemskt att två miste livet - men jag ryser ändå mer över vad som faktiskt hade kunnat ske med någon som hade varit helt oskyldig.

Nej, nu tycker jag nog att Årsunda varit tillräckligt olycksdrabbat - hur vore det om det kunde hända något spektakulärt trevligt istället? Ja, vi får väl se hur det blir på den fronten....

En liten film på vår filmstjärna Tekla och Frasse måste jag visa... Tyvärr är det så suddigt, vet inte vad jag gör för fel med kameran när filmerna blir så suddiga?

På långfredagsmorgonen var Påskharen här och gömde ägg till barnen. Jacob hittade sitt först, sedan Henric och så Nathalie. Thomas får allt leta efter sitt ägg han när han kommer nästa helg. Jaaaa, här får man inga ägg utan att leta efter dom inte. Så går det när man har en barnslig mamma , ibland säger barnen omogen, tja - man är ju hellre det i alla fall än övermogen!

Vi har också avmaskat alla hundarna, det  blev Milbemax denna gång. Väldigt smidigt att bara ge en dag och billigare än Axilur blev det också. Däremot är det några av hundarna som har kräkts efteråt, bland annat Tyra... och då blev jag ju himla orolig förstås. Men idag verkar hon må bättre som tur är. Katterna är dock INTE avmaskade än - men hur sjutton gör man får att få i dom en tablett? Jag har provat att mosa dom i allt möjligt gott, men de stirrar bara på mig som om jag vore komplett galen som tror de tänker äta det jag ställt fram... Jag menar, kan man verkligen trycka ner en tablett i halsen på en katt? Förut har jag avmaskat dom med Banminth och då sprutat i det i munnen - men det här, tabletter??

Här kommer några kort på Tekla från när hon leker med Frasse:

- Ja, kungen é över alla här...

 - Nu tar jag dig, tigerjävel!!

- Oschysst att använda sig av klorna också...

- Vafan tog han vägen??

- Fegis.....

Fyra veckor har Pärlans valpar fyllt idag så då passade vi förstås på att ta kort på dem:

Jupiter

Jorm

Jethro

Jersey

Jagger

Jaffa

Jitterbugg

Jamy

Jalna

Igår var Luca (Barecho Gold Fever at Peasblossom) på utställning i England igen. Denna gång slutade han som BIS-valp!

Fr.v.: CH Calvdale Softly Softly, Twiggys pappa Dexbenella It's About Time, Trimere Tantrums and Tiaras & Luca.

Luca

Luca från andra sidan, visst ser han helt annorlunda ut här? Snacka om att teckningen kan göra mycket...

Här Lucas bror som bor i Tyskland, Lincoln (Barecho Golden Boy)

Fint foto på röda mattan har vi fått på Diezel (Barecho Deal Or No Deal)

Arez (Barecho Head Line) har fullt upp i snön...

.... man förstår ju att han blir så där trött av den...

Amy (Barecho Fashion Is My Passion) ser ut att ha det lite kallt hon också, kolla på snön hur kall den ser ut. Tur hon har kläder på sig...

... och här verkar det väl betydligt trevligare eller hur?

Söt-Amy .

Jag ska försöka skärpa mig och blogga lite oftare - kanske ska jag ha en blogg där jag får skriva av mig sånt som inte passar sig här, en som gamla tidens dagböcker så bara jag själv kan läsa där....  För visst är det bra skönt att få skriva av sig - ungefär som när man skriver brev till någon, men aldrig skickar det - bara att få skriva det gör ofta att det känns bättre.