Ett gigantiskt stort tack till er alla som hört av er till mig efter mitt senaste blogg-inlägg,alla ni som kommenterat här i blogen eller på FB - eller skickat privata meddelanden. Det betyder MASSOR för mig och ger mig enormt med stöd och energi   . Det kan låta som en klyscha att säga så - men det är icke desto mindre sant! Det är mycket gnäll på Facebook - många som klagar på allt som sprids där, och visst har jag själv sagt att det kanske var bättre innan FB fanns...

Men just när det gäller svårare saker tycker jag det är guld värt. Ja, även roliga saker också förstås. Men många tycker det är jobbigt att säga något när någon drabbats av sorg eller tråkiga besked. Det är så mycket enklare att visa sitt stöd, visa att man bryr sig helt enkelt genom att skriva en rad och ge lite värme och positiva tankar på FB t.ex En del säger att det också säger en hel del om de som inte sagt något, men så ser inte jag på det hela. Det kan finnas många anledningar till att man inte valt att kommentera såklart, och även om man inte gjort det innebär ju inte det att man inte bryr sig.

Det har gett mig extra styrka era ord om att jag är stark, och visst är jag kanske det i viss mån. Men det här är mitt sätt att reagera på vad som hänt. Därmed inte sagt att det är bättre eller sämre än något annat sätt att reagera. Vi är alla olika och jag hanterar saker såhär, det finns förmodligen anledningar till det också.. Det förstår nog de flesta. Livet är upp och ner - och vi har väl alla haft både motgångar, sorger och tragik i våra liv. Inte många alls har levt i en ständig "gräddfil"... Det är lika "okej" att bryta ihop och vara jätteledsen förstås, jag vill inte framstå som "duktigare" än någon annan. Som läkaren (hon med gröna håret..) sa till mig, vissa människor som kommer hit efter ett sånt besked du har fått lyser det ångest om i ögonen. Det tyckte hon inte det gjorde av mig, men som sagt - vi är alla olika och kanske är det jag som reagerar "onormalt", vad vet jag?

Detta får mig återigen att komma till att vi kan väl försöka vara lite snälla mot varandra, lite toleranta och kanske inte reta upp oss det första vi gör på att någon säger eller gör något vi inte tycker om. För vad vet vi om vad de har med sig i bagaget? Så lite vi vet om varandra, om vilka kors vi bär med oss genom livet och som många gånger gör oss till dom vi är och är orsaken till att vi beter oss som vi gör mot oss själva och våra medmänniskor.

Med risk att låta som Tomas Di Leva igen så vill jag ändå säga det att vi måste försöka vara snällare mot varandra, unna våra medmänniskor lycka och framgång, istället för att missunna och försöka förstöra för varandra. Alla människor är värda att få må bra, om inte det går att uppnå alla dagar - så ta inte bort glädjen just den dag som de mår bra och är lyckliga  .

Därmed inte sagt att man ska låta andra behandla en som "skit" - nej, om det är något jag lärt mig under åren för att må bra så är det att undvika umgänge med människor som bara tar energi av mig, de som gör mig ledsen och som får mig att känna mig helt obetydlig och värdelös. Dem klarar jag mig så mycket bättre utan.

Det blev en lång utläggning det här, men återigen vill jag tacka er alla som ger och gett mig stöd! Fortsätt att vara såna fantastiska, goda medmänniskor som ni är     !

Nu över till något annat. Igår var vi på utställning i Sundsvall - detta var första utställningen efter att Paco och Pasta fyllt två år så lite mer spännande än vanligt var det nog med tanke på att de nu "äntligen" kunde få sina championat   .

 
Paco gjorde oss inte besviken! Han fick sitt 29:e CERT (26:e svenska) och blev även BIR (hans 16:e BIR) - helt otroliga resultat för en som just fyllt två år. Han fick nu alltså sitt efterlängtade championat och eftersom han även fått ett storCERT i Norge fick han båda titlarna SEU(u)CH samt NOUCH!! Pasta vann sin klass med CK men fick sedan nöja sig med ett Res-CERT, så vi får se när hon lyckas få sin championtitel...

 
BIR CH Barecho Play Now Pay Later & BIM CH Barecho Poetry In Motion. Extra roligt förstås att en äkta spaniel-specialist dömde, Karin Brostam-Berglund (Kennel Don's).

 
Pärlan blev inte bara bästa tik och BIM - hon blev dessutom BIR-veteran samt BIS-2 veteran i finalen som dömdes av Moa Persson.

 
Vår uppfödargrupp blev BIS-3 i finalen, stort tack till Emelie, Jenny och Lina för hjälpen i gruppen :-) Danska Carsten Birk dömde.

 
Vackraste Paco hade inte så stor lust att stå till i finalen, men han sprang som en "dröm"   . Hans resultat blev BIG-3 denna gång. Grupp 8 dömdes här av Nina Karlsdotter.

Lite firande blev det förstås igår kväll, en rejäl falukorvsbit till den nya champion-hunden och matte & husse fick lite god mat och vin istället   . Nu ser vi fram emot nästa helg, då är det dags för Norsk Vinnarutställning i Hamar!