I går var det dags för årets upplaga av Norsk Vinnarutställning. Den brukar normalt gå i november och då i Lilleström, men jag antar att det är på grund av att Europa vinnarutställningen arrangerades i Lilleström i början av september som utställningen nu gick i Vikingskipet i Hamar istället. Lite nostalgiskt kändes det, som jag minns det var jag här sist för många år sedan med Fritz och Diva på en Norsk Vinnarutställning   . Att de flyttade härifrån förstår jag verkligen för så otroligt trångt som det var nu är faktiskt inte okej. De måste också ha fått långt fler anmälda hundar än de räknat med med tanke på att det var en hel del domarändringar båda dagarna. Denna gång klarade dock vi oss från det. 

Hamar är nog den utställning i Norge som vi har närmast till, endast 42 mil ungefär. Så att vi skulle köra fram och tillbaka samma dag kändes rätt självklart. Jag hade kollat väderprognosen och det såg inte ut att bli minusgrader, men för säkerhets skull bytte vi ändå till vinterdäck innan. Och med tanke på det väglag som var så var nog det bra!

Ett par älgar på vägen och några rådjur i dikena såg vi också, just att köra på vägarna när det är mörkt ute nu kring älgjaktstider känns inte så bra   . Men det gick bra, både de och vi klarade oss!

Vi anlände till Vikingskipet ca 07.30 och då var kön minst 50 meter lång för tydligen hade de inte öppnat än. Det kändes inte så kul... men så öppnade de några minuter efter att vi ställt oss i kön och eftersom vi redan visat våra nummerlappar gick det mycket snabbt att ta sig in. Ingen kollade vaccinationerna och det tycker jag är bra, här har Sverige något att lära sig av Norge! För självklart är alla hundar vaccinerade, de flesta är ju övervaccinerade nuförtiden så att någon skulle bli smittad av valpsjuka känns inte troligt alls. Jag tror att dessa kontroller och köer som vi trängs i gör mer skada än nytta, för just där i köerna trängs hundarna ihop och då sprids ev. smittor snabbt.

 
Såhär såg vår ring ut... Alldeles för liten och dessutom rektangulär istället för kvadratisk eller rund. Det övergår mitt förstånd varför man på NKK:s utställningar har denna form på ringarna? För små raser spelar det inte så stor roll, men för större raser är det näst intill omöjligt att visa rörelserna på ett bra sätt. Det måste också vara väldigt svårt som domare att få någon bra överblick på hundarnas rörelser. 

En pudeluppfödare (tror jag det var) från England dömde vår ras, Lee Cox. Inte speciellt många anmälda var det, 56 stycken - men det var ju inte heller så många anmälda på EDS i september så det är nog rätt så bra siffror ändå här i Norge. Ja, i Sverige också snart eftersom anmälningssiffrorna dalar...

Den enda hanhund vi hade med oss var Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) och eftersom han nu är både SEU(u)CH och NOUCH måste han gå i championklass. Hela 10 stycken var anmälda i den klassen och domaren valde att bara ge CK till de fyra han placerade, i övrigt fick de allra flesta som han dömde Excellent. Paco blev inte placerad denna gång.

Desto roligare att Jussi (RLI Barecho Zuper Bowl) vann öppenklassen med CK och jag fick dessutom äran att visa honom i bästa hanhundsklassen. Ingen placering blev det där för honom heller, men så fin han är - grattis till hans superduktiga ägare Emelie för hans klassvinst och CK. Sista certet kommer snart ska du se ;-)

 
RLI Barecho Zuper Bowl "Jussi" (CH Trimere Thriller - CH Wongan Romanza At Barecho)
 
RLI Barecho Zuper Bowl "Jussi"

I öppen klass tikar hade vi två tikar med, Pasta (Barecho Party In My Head) och syrran Bella (Barecho Passion Play). Det var verkligen roligt att de stod etta och tvåa, och att se fina Bella i ringen och sedan stå som vinnare var verkligen något jag är glad att jag fick vara med om att få se   . Stort grattis till matte Laila och hoppas tågresan hem gick bra sedan. I bästa tikklassen blev inte Bella placerad, men hon gick dock Res-CERT. Sååå nära sitt championat, men det kommer nog inom en inte alltför lång tid tror jag.

I championklass hade vi Gizza (CH Barecho Glint Of Gold), hon var på superhumör som vanligt och hon har aldrig några problem med hur ringarna är utformade eller om det är halt på golvet. Hon presterar alltid 100 %   . Och det gav resultat, hon vann den stora championklassen med nio deltagare.

Veteranklass tikar bestod av tre stycken och nuförtiden får man ju också en veterantitel om man vinner klassen och får Excellent. Så när Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) stod som vinnare kändes det förstås lite extra   . Hon fick därmed en ny titel att lägga till, nämligen NOVV-15 (norsk veteranvinnare-15).

I bästa tikklass var Therese snäll och hjälpte mig att visa Pärlan - tack för det, husse David visade Pasta och hon trodde nog att det var hopp och lek då hon, sprang med kopplet i munnen för det mesta...

Jag var förstås väldigt stolt när sedan Gizza stod som etta (med ny titel även hon, NOV-15 - norsk vinnare-15) och Pärlan som god tvåa. Pärlan blev sedan utsedd till BIR-veteran, men vi stannade inte till någon final. Och det var mest av allt på grund av att det var så obehagligt trångt där i hallen. Vår ring låg som i mitten och det gick inte att ta sig fram, att rasta hundarna var nästan en entimmes-projekt och inte tyckte hundarna det var roligt heller att gå så trångt bland folk och hundar. Nej, det kändes inte alls bra faktiskt...

Så när vi kom ut i friska luften kändes det betydligt bättre, solen sken och vi skulle nu få köra hem nästan hela vägen i dagsljus. Kanske börjar jag bli gammal som hoppar över finaler, men men - det är absolut inget jag ångrat. Tror hundarna var rätt så nöjda också när de fick somna i soffan med oss efter lite köpmat och Solsidan på TV..