...dagar kvar nu... Nu har verkligen nedräkningen startat! 

Men om vi återgår till helgen som varit så började den lite väl dramatiskt för min smak. Ni som känner mig vet att jag är första gradens hönsmamma och nu ville det sig inte bättre än att Henke skulle ut på lite partaj fredag kväll. Det var ju han som skulle se efter hundarna under helgen - men det var helt lugnt sa han, han frågade när vi skulle åka och jag sa vid 04.00

När jag vaknade vid 02.00 gick jag raka vägen till hans rum och konstaterade att han inte var hemma - blev ju orolig direkt! Insåg att han inte kunde ligga nån annanstans i huset eftersom Penny var vid oss. Ringde förstås hans mobil - men inget svar. Signalerna gick fram precis som vanligt, men mobilsvar gick på efter att han inte svarat. Så jag ringde och ringde och ringde och ringde och ringde och ringde.... Fick en stor klump i magen av oro när jag inte fick tag i honom, samtidigt som jag också blev irriterad för att det såklart inte var roligt ifall vi fick åka iväg utan att veta var han var och att han kom hem till hundarna!

Jag väckte upp David som fick ge sig ut med bilen och leta, men ingen Henke och ingen cykel vad han kunde se..... Jag kunde inte äta någon frukost då jag hade så ont i magen - tänkte bara om och om igen, det får inte ha hänt honom något!!

Jacob sov hemma, skulle bli hämtad av sin farmor och farfar under lördagen sedan. Kändes ju inte bra att lämna honom heller.... Hur det nu var så gjorde vi oss färdiga i alla fall, jag väckte Jacob och förklarade för honom hur det låg till. Det var helt lugnt sa han att vi åkte - så 04.15 satt vi oss i bilen, en halvtimme senare än vi tänkt från början..... När vi står nere vid grinden, jag håller på och stänger den så hör jag ett motorljud på vägen som kommer från Sandviken-hållet. Ett litet hopp tändes hos mig.... Såg sedan att det var en stor taxibuss - hoppas, hoppas, hoppas tänkte jag - men vågade inte hoppas för mycket. Men jodå, den stannade utanför oss - och en lite halvlullig nöjd son betalade och klev ur.

Såååååå skönt det var att se att han var välbehållen!!! Mobilen hade han såklart glömt hos nån kompis - han hade hamnat på krogen i Sandviken och tänkt att han skulle ju vara hemma innan vi åkte så det var lugnt.... Jaja, ni som har tonårsbarn vet ju hur det är....

Värken i magen släppte och jag kunde koppla av under resan mot Ransäter..... Vi var där redan 07.20, så var nog tur att vi kom iväg lite senare - hade ju varit pinsamt att vara där före 07.00

Neeeej, nu är klockan alldeles för mycket - John Blund är beställd till 22.30 så bäst jag kastar mig i bingen nu, öppnar imorgon så tidig uppstigning. Fortsättningen på bloggen kommer imorgon...

 

Anna-Greta

2 augusti 2011 00:39

Det där känner jag igen, magont och en hundvaktande tonåring som tar det hela med ro.

 

Katarina H

2 augusti 2011 09:41

"Chilla mamma" brukar man få till svar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ubbe, hanhund      Uzo, hanhund     Undis, tik     Uzzi, tik     Unette, tik     Ultra, tik     ...

  Taco     Toby     Tristan     Trevor     Tippo     Tango     Tally     Trisha     Tabitha     Tora   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

  Ubbe     Uzo     Undis     Uzzi     Unette     Ultra   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andr...

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen ...