Ja, idag har jag blivit inskriven på Neurologen, Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det är alltså dags att operera bort min hjärntumör som nog funnits hos mig sedan bra länge med tanke på att det nu är 1 år och 4 månader sedan jag fick första symptomen.

Klockan 11.00 skulle jag vara här idag för inskrivning, jag som aldrig legat på sjukhus (förutom på BB) och är totalt novis på området frågade min "proffsvän" på området som dessutom legat just på denna avdelning en hel del gånger. För jag som vill ha kontroll på allt och vill veta allt hela tiden undrade förstås en massa saker. T.ex om man fick ha egna kläder och tofflor på avdelningen. Vad ska man ta med sig, får man ha dator med sig mm. Informationen jag fick med kallelsen var knapphändig och kändes som den var skriven för dem som varit med om detta förut... Tusen tack för svaren Emelie, det gjorde att jag kände mig betydligt tryggare när vi var på väg mot sjukhuset i morse.

Någon parkering hittade vi inte, trots att ett helt nytt p-hus är byggt... Så David fick släppa av mig för att jag skulle komma i tid, så mötte han upp sen när han hittat en parkering. Det visade sig inte vara någon brådska då rummet jag skulle sova i i natt inte var färdigt. 

 
Till slut fick jag komma in i rummet iaf, detta efter att de tagit hur många provrör blod som helst... Exakt vad de skulle se från dem vet jag inte - men bland annat skulle de kunna se hur stor blödningsrisk det var och det är ju bra att kolla sånt! Sköterskan som gjorde detta var supertrevlig, men så var hon från Sandviken också   .

Sedan kom det in den ena efter den andra - först en sköterska som hjälpte mig tillrätta i rummet. Efter det kom det en man som inte pratade perfekt Svenska så jag hade lite svårt att höra vad han sa. Vem han var och varför han frågade det han gjorde förstod jag inte.... Frågor som vet du varför du är här till exempel - ni kan tro jag fick bita mig i tungan för att inte svara något syrligt... En annan fråga, kan du gå själv? Ja - tänkte jag svara, ser du någon rullstol här - eller tror du min man har burit upp mig? Kan säga att jag stod på golvet när han frågade detta. Sedan frågade han om jag var gift och hade barn osv. Så skulle jag hålla upp armar och lite sånt - plus att han lyssnade på hjärtat och lungorna samt tog blodtrycket. Tja, sen sa han hejdå och gick.

Strax efter kom en sköterska och tog tempen och blodtrycket igen. Jaha, sa hon - och du har redan träffat narkosläkaren. Ehhhh, sa jag - har jag? Ja, han var här nyss. Okej, så det var alltså narkosläkaren han som varit inne tidigare... Verkade lite skumt ändå tyckte jag. Blodtrycket är 140/85 sa sköterskan, det kanske är lite högt nu för att du är nervös? Vad brukar du ha i blodtryck? Ingen aning sa jag.... Jag äter ju medicin för det, och kollas varje år men jag lyssnar inte på vad de säger just siffrorna. Jag har nöjt mig med att de sagt att de sett bra ut   . Lite märkligt tittade hon på mig då... Nåja, mycket viktigare att fylla hjärnan med registreringsnummer än såna här siffror...

Jag fick skicka iväg David för att handla en träningsoverall som jag kan ha här - mina trasiga gamla jag har hemma med en extra "rumpa" därbak passade inte in här tyckte jag... Hörlurar fick han köpa också, även om jag har eget rum nu vet man ju inte hur det blir sen när jag kommer tillbaka hit efter operationen. 

Under tiden David var borta kom det in en jättetrevlig kvinna med en elev. Hon var narkosläkare sa hon och skulle söva mig imorgon. Orkade inte fråga vem då han var som var här förut?? Hon förklarade hur det skulle gå till imorgon och jag fick ställa alla mina frågor som hon svarade på vilket jag uppskattade mycket. Allt ser bra ut enligt henne - hon lyssnade också på hjärta och lungor och berättade att jag kommer att ha massor med slangar och grejer på mig imorgon eftersom de övervakar både andningen, hjärta och hjärnan under hela operationen. Alla är väldigt glada att jag inte är rökare, de kollade syresättningen i blodet och det var 99 % (100 % är förstås max) och rökare har alltid mycket lägre sa de.

 
Den här gourmetlunchen fick jag idag - nejdå, men den var helt okej faktiskt. Jag åt nog iaf halva portionen...

Läkaren Olafur som ska operera mig imorgon kom förbi lite snabbt och frågade om jag undrade något - han frågade också om jag inte var mörkhårig när jag var här sist... Men jag kanske hade fler gråa strån då   . Jag hade inte många frågor, undrade mest vilken tid jag kommer att vakna imorgon efter operation.

Jag ska vara nere på operation 08.15 imorgon och sedan trodde han att jag skulle vakna upp efter operationen ca 15-16 så David kommer ner igen till den tiden ungefär. Redan 05.30 imorgon bitti ska jag väckas tydligen.

 
En liten selfie var det tvungen att bli också - vem vet hur mycket hår jag har kvar efter att de rakat mig imorgon inför operationen?

Förberedande dusch har jag fått göra ikväll och en likadan ska göras imorgon bitti. Jag har tvättat både hår och kropp flera gånger med någon form av desinfektionsmedel. Sååå sandpapper till hår och hud är det för tillfället... Jag fick inte ens kamma håret med en egen kam utan en som ser ut som en luskam ungefär fick jag använda - så just nu ser mitt hår ut som på ett strävhårigt troll...

 
Inga egna kläder fick jag ha efter duschen - dessa otroligt sexiga trosor fick jag sätta på mig efteråt ihop med en sjukhusrock där det är ca 1,5 dm mellan knapparna. Känner mig läcker som sjutton   . På fötterna får jag bara ha såna där blå plastskydd som man har över skorna annars. 

Så hur känner jag mig nu då? Jo, det känns bra - fick ett gråtanfall imorse som var över på ett par minuter. Men nu känns det bara skönt att det snart är över. Visst imorgon i den här tiden har jag nog sjukt ont - men då kan vi ändå börja se slutet på allt detta känns det som...

Miljoners, miljoners tack för ert stöd och era snälla kommentarer samt att ni tänker på oss imorgon - tänk positiva tankar så hörs vi snart igen   .