Barecho

Direktlänk till inlägg 5 oktober 2017

Vi tar väl en till...

Av Helene - 5 oktober 2017 13:03

... när vi ändå är på gång, eller hur? En till hundutställning alltså   . I måndags skulle Yvonne och Robert ställa ut på en Hound-utställning här i Sydney och vi fick förstås följa med om vi ville. Det var någon form av jubileumsutställning så ca 350 hounds var anmälda - en mycket bra anmälningssiffra här i Australien där det annars ofta är ca 200 på en All Breed-utställning. 


Jag hade inte sovit många minuter den natten eftersom jag har haft svårt med tidsomställningen ända sedan vi åkte hemifrån. Så när vi skulle kliva upp på morgonen var jag tvärslut - så otroligt trött så någon utställning orkade jag inte med då... Carina och Micke åkte med Yvonne & Robert när de åkte iväg och de lämnade sin andra bil hemma till oss så vi skulle kunna åka dit senare om vi ville. 

 
De skulle sända lite från utställningen på TV så David och jag kollade på det en stund innan vi åkte iväg dit vi också. Men det är så himla synd och så märkligt att det verkar i princip omöjligt att göra något seriöst om utställningar på TV eller i vanliga tidningar. Det fjantas och skojas hela tiden, om stora hundar, hundar som ser konstiga ut, hundar som gör roliga saker osv. Knappt ett ord om vilka hundar som vunnit eller varför utställningar finns... Jag som är helt ointresserad av sport tycker de skulle kunna göra samma typ av reportage från fotbollsmatcher och dylikt också. Jamen tänk så rolig hatt den där har i publiken och oj vilken stil den spelaren hade när han sprang. Vem som vann behöver de ju inte berätta för det spelar väl ändå ingen roll?   


Efter att ätit frukost samt vilat i soffan en stund var vi redo för en till dags utställning vi också. David kör ju vänstertrafik i England lite då och då så det tycker jag känns okej, men här var ju ratten på fel sida och då blir man ju genast lite oroligare... Jag fick hela tiden hålla koll på hur långt till vänster han höll sig på vägen - fy fick flashbacks från när vi hyrde bil i England för många år sedan. Har aldrig varit så rädd i en bil som jag var då!


Utställningsplatsen påminde om den vi var på i Canberra. Detta var också ett ställe som endast fanns till för hundaktiviteter, det var utställningar här i princip varje helg - året om. Parkering nära fanns det och kan ni tänka - det fungerade hur bra som helst utan P-vakter.


Lika upplagt som på förra ställen, gröna områden för ringarna och asfalterade gångar däremellen. 

 
Såna här tak fanns i varje ring där man kunde söka skydd för solen. Hemma hade de varit som skydd för regnet istället...


 
Här är Robert inne i ringen med en av deras Petiter. De vann BIR även på denna utställning, men ingen placering i BIS. De placerar endast två i BIS här, en BIS och en Runner Up BIS. Lite trist tycker jag, roligare att fler placeras som vi har här hemma. 


 
Inget jubileumsfirande utan en rejäl tårta förstås   


 
Nya stilen för oss på utställningar - lite vin i glasen och bara sitta och njuta av vackra hundar. Det var väldigt roligt att kunna följa bedömingen av flera vinthundsraser här. Framförallt Whippets såg vi en hel del av, vet inte exakt hur många som var anmälda men gissar på runt 80.


 
Vi såg dessa "piffiga" fläktar som flera använde sig av på utställningen. De har ett uppladdningsbart batteri som även kunde användas till en hel del verktyg som var av samma märke. Nånting för den varma dag vi har hemma i Sverige en gång om året   .


 
Denna superläckra Basenji vann en matchshow som de hade i lunchpausen. Tror de kallade den för Hound of the year eller nåt sånt. Alla hundar som deltog där hade kvalificerat sig dit och de tävlade sedan i utslagningstävlan mot varandra - som på typ Champions of champions och puppy of the year. Robert & Yvonnes fina petit Jackson gick vidare i flera omgånger men blev sedan utslagen mot denna hund i semifinalen.


 
På själva Hound-utställningen var det denna otroligt vackra Skotska hjorthund som vann. Den blev även BIS-1 tror jag på båda Hound-utställningarna i Canberra. Jag har aldrig sett en sån fin representant för denna ras tidigare vad jag vet, så roligt att få se   .


 
Väldigt fina rosetter har de här, fanns även små som var otroligt häftiga.


Micke och Carina har tagit en morgonpromenad varje morgon, men David och jag har mer legat kvar och latat oss en stund till i sängen. Men i tisdags morse fick vi för oss att följa med...

 

... hundarna tyckte väl det var "sådär" med en promenad. Speciellt Vanda som vi har fött upp är ju rätt så lat av sig (undrar var hon kan ha fått det ifrån?!). Strax efter vi kom hem upptäckte jag att jag hade fullt med utslag på armarna, de kliade rejält och det såg inte alls bra ut. De gick bort efter ett par timmar och jag har varken haft de före eller efter vilket gör att jag nu har fått bevisat att jag är allergisk mot motion. Sååå någon mer promenad har det inte blivit för mig   


Tisdagen innehöll annars ett besök på parken Featherdale Wild Park. En park som visar Australiens djur och där man kommer riktigt nära djuren. Vi var till denna även för 10 år sedan och den var lika rolig att se denna gång som sist!



 
Wombat är ett grävlingsliknande djur som finns här. Vi har sett en hel del såna påkörda och döda efter vägarna här - precis som vi gör hemma med grävlingarna. Varningsskyltar fanns där om att de kunde bitas - och tja, inte blev då jag så himla sugen att klappa den måste jag säga...


 
Lite sötare är de dock när de sover...


 
Denna tasmanska djävul såg inte alls rolig ut. Den sprang fram och tillbaka och verkade stressad - men det visade sig vara mattid så det kan ha varit därför den sprang runt. Här på bilden äter den på ett kaninhuvud...


 
Dingos fanns förstås att se där och denna hane var rejält nyfiken på alla som stod och tittade på dem...


 

... tiken som fanns i samma inhägnad var betydligt mer laid back kan man väl säga.


 
Dom här tre var ju bara sååå söta - de var Frogmouthbirds, så ja de hade alltså munnar som en groda. Något vi inte fick se något av då de var väldigt trötta när vi var där.


 
Minns inte vad dessa hette - men just den här var väldigt nyfiken på oss.


 
Ser ni fågeln i bakgrunden på detta foto? Den flög runt i hela parken och var vi än tittade så var han där. Han påminde om hackspetten som alltid är i vägen på Kalle anka vi brukar se på julafton.


 
Såklart måste vi ju se på kängurur - man fick köpa lite mat man fick ge dom och tja, dessa var rätt så hungriga av sig...


 
En liten klapp måste de ju få också.


 
Stackarn i mitten ser rätt så uttråkad ut...


     
Koalor är ju väldigt tacksamma att fota - inte mycket som är sötare än dom   . På fotot längst ner är det en hona som hade tvillingkoalabäbisar. 


 
Den här var väl inte lika söt direkt.


 
Inte heller denna är väl speciellt söt - även om jag måste säga att jag tyckte den var betydligt trevligare att titta på än ormarna som fanns på samma ställe.


 
Småpingviner fanns det många av - väldigt livliga var de när vi såg på dem. Dök i vattnet och upp igen lika snabbt.


 
En springer spaniel-råtta hittade vi där också.


 
En väldigt trött känguru fanns där också - på något sätt påminde den mig mycket om vår Pasta därhemma   


 
Men allra roligast att se var nog denna... En Vallaby med sin lilla bäbis som tittar fram ur pungen   .


Efter vi var färdiga med besöket i parken skulle vi stanna någonstans och ta en fika, och vad passar bättre då än Ikea?

 
Vi var bara i restaurangen men lite roligt var det att se skyltar och förpackningar med svensk text. Allt var sig likt för övrigt, designen och typsnitt på skyltar osv. Vi kände oss verkligen som hemma där! En dajmtårtsbit blev det för mig och den smakade exakt som hemma.


 
Skäms på mig - jag hade inte med något foto på Winston (CH Barecho Most Wanted) från helgens utställning Åland/Eckerö. Snart 11 år gammal och så otroligt fin fortfarande - hans resultat blev tvåa bästa hanhund och BIS-3 veteran   . Massor med grattis till hans ägare Emelie Ingelsson och Agnetha Meijer-Ingelsson   




 


 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helene - Fredag 19 okt 07:23


På senaste tiden (eller ja - egentligen har det väl varit så i alla tider när jag tänker efter) har det varit diskussion om det bör vara en begränsning för en hund hur många cert de får ta innan två års ålder, då de kan ta det sista för championatet....

Av Helene - Lördag 13 okt 13:58

Här kommer enskilda foton på Fays valpar, samt lite info om födelsevikt osv. Dom är kraftiga och fina allihopa såhär långt, alla äter bra vilket är så skönt såklart        Först föddes Jinx, närmare bestämt klockan 02.05 den 10 oktober. En hanhu...

Av Helene - Fredag 12 okt 15:08

Då är årets Europa-vinnare utställning över för vår del. Vi sitter just nu i bilen på väg mot färjan i Rostock. Mycket nöjda med tre nya titlar med oss i bilen   .   Vi startade hemifrån efter lunch i tisdags, var med blandade känslor som vi åkte...

Av Helene - Fredag 21 sept 13:33

Igår föddes Elsas och Banjos valpar, några dagar för tidigt men lika välkomna ändå förstås   . Jag är förkyld med feber och ont i kroppen och Viktoria hade lovat hjälpa till med denna valpning vilket var tur nu när jag känner mig långt från 100 %.  ...

Av Helene - Måndag 10 sept 14:03

... eller väl respekterad domare som det väl heter på svenska. Det uttrycket läser jag lite då och då om domare och varje gång undrar jag vad det är som gör att man tycker så om en domare? Är det på grund av att de är rasspecialister, eller på grund ...

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se