Nu har halva semestern gått, otroligt vad tiden går fort när man trivs och har roligt   . Fast så värst roligt var det inte i natt. När vi skulle gå och lägga oss vid 01.00-tiden (ja alltså jag gick ju och la mig för andra gången, hade sovit några timmar på soffan först förstås) så kände jag att magen var väldigt orolig. Blir ju smått panikslagen varje gång det händer för jag HATAR verkligen magsjuka. När det inte längre gick att stoppa utan David fick hämta hinken till mig så var jag nästintill gråtfärdig. Jacob som skulle åka hem och allt idag, tänk om han blev magsjuk på planet hem? Efter en tämligen sömnlös natt där jag spenderade mer tid på toaletten än i sängen så känns det ändå mycket bättre nu. Det måste ha varit något jag har ätit för ingen annan har mått dåligt och med tanke på att det gick över rätt så fort känns det inte som någon magsjuka egentligen. Vet inte om jag är känsligare nu när jag nyss ätit penicillin? David har nog ätit av allt jag har ätit så lite märkligt att inte han har blivit dålig då. 

Så vad har vi gjort sen jag skrev sist? Tja, mycket korsord har det blivit och allmänt slappande. Lite shopping på Habaneras har David, Jacob och jag hunnit med också. Blev väldigt besviken dock när min favoritaffär där hade slagit igen. Många affärer faktiskt som försvunnit där, undrar om det är som de säger att all onlinehandel tar död på vanliga affärerna? Trist om det är så.

 
En väldigt bra badbalja hittade vi på här i lägenheten  

 
Elis tillsammans med enda "riktiga" farbrodern Thomas   

 
Sånt ljuvligt kort på Elis och Jacob, visst syns det att de trivs ihop   

Faktiskt är det nästan Jacob han lyssnar bäst på just nu, såhär duktigt äter han inte med mig kan jag säga... Då brukar han slå på skeden så både han och jag är fulla i gröt   .

 
Igår kväll skulle vi äta ute på restaurang eftersom det var Jacobs sista kväll här. Han ska hem och byta av Jenny som hundvakt nu, meningen var att han skulle varit hemma hela tiden med hundarna - så snällt av Jenny att ställa upp så Jacob fick vara med några dagar, har varit helt underbart att få vara alla tillsammans här. 

 
Elis håller koll på att personalen sköter sig

 
Jättegod mat var det på den italienska restaurang vi åt på. Dock tror jag det var den maten jag blev dålig av så jag känner inte för att äta ute något mer nu på ett tag... Jag åt spaghetti carbonara och pannacotta till efterrätt - tror det kommer dröja innan det serveras spaghetti hemma hos oss efter detta...

 
Idag var vi på stranden, jag var inte där så länge med tanke på att jag känt mig rätt så "klen" idag. 

 
Men så härligt att se glädjen hos Elis när han till slut förstod att sanden var helt okej, i början var han mer än skeptisk kan jag lova. 

 
Lite solande blev det, men man fick passa sig då det var lite blåsigt vilket gjorde att man inte kände riktigt hur mycket solen tog.

 
Alltså han är så söt så jag måste snart äta upp honom     ...

 
... men med så fina föräldrar är det ju förståeligt att han är så söt   

 
Bonusfarfar lär Elis allt han kan...

 
Han hittade en rätt så stor grop i sanden som var intressant, duktig som han är så backade han ner i den för att vara på den säkra sidan.

 
Vattnet var väl helt okej ända till det blev vågor som stänkte - det var inte populärt och jag håller med honom, de där vågorna är bara onödiga...

 
Fina familjen   

Jacob är snart hemma hos hundarna nu, resan gick bra hem för honom. Och vi ska försöka äta kvällsmat lite tidigare ikväll, de flesta kvällar har vi inte ätit förrän ca 20.30-21.00 - men det blir ju lätt så när man tar det lite manana under dagarna....

... och det är lika härligt som det låter   ! Bara att få umgås tillsammans i lugn och ro är så mycket värt för mig, sen att det är varmt och skönt också gör ju inget det heller.

Varje morgon, utom i morse då jag vaknade med sprängande huvudvärk, har David och jag tagit en lång promenad på morgonen. Det har väl tagit mellan 1 - 1,5 timme ungefär. Jacob var med ett par morgnar och Henric har hittills varit med på en promenad. Thomas och Viktoria har njutit av lite sovmorgon istället   . Elis har varit med såklart, tror han har njutit lika mycket som oss av att få komma ut en sväng på morgonen. Är ju en viss skillnad att gå i regn och kyla hemma istället för som här, längs strandpromenaden i strålande solsken. 

 
På väg med bestämda steg   .

 
Så synd bara att vi inte har några hundar med på promenaden. Apropå det så är det många hundar här i området, de går lösa helt obehindrat. Ingen verkar bry sig, varken hundarna eller ägarna - eller för den del de människor som möter dem heller. Jag kan inte låta bli att fundera ibland hur alla hundrädda, allergiker och hundhatare gör när de kommer utomlands och det är ett helt annat klimat mot hundar? Om de skulle börja gapa och skrika här om att de måste koppla hunden för att de är hundrädda - skulle nån ens bry sig då? Näe, det här lite avslappnade sättet som folk är på här passar mig väldigt bra måste jag säga. 

 
Man kan liksom aldrig se sig mätt på såna här utsikter.

 
Det är en sån här strandpromenad hela vägen från där vi bor nu och fram till själva La Mata. Alldeles lagom att gå på en sån promenad på morgonen innan frukost. 

     
Goaste ungen är med förstås   .

 
Elis och jag väntade utanför bageriet där David och Jacob gick in för att köpa dagsfärskt bröd.

 
När vi satt där och väntade kom denna flicka med någon som kan ha varit hennes mormor eller farmor. Flickan sprang fram till Elis och var så nyfiken på honom. Hon började klappa på hans fötter och Elis såg väldigt intresserad ut. Den äldre tanten som var med flickan försökte få henne därifrån och då blev hon inte glad - kanske syns här på kortet att hon inte är helt överens med sin mormor/farmor   .

 
Frukost smakade väldigt bra efter promenaden måste jag säga och att jag få äta den utomhus är ju bara för härligt.

 
Efter frukost begav vi oss iväg till Zenia Boulevard. Ett köpcenter där bland annat Primark finns, en av mina favoritaffärer   . Lite fika blev det där också förstås...

... det är jobbigt att shoppa, han brås lite på farmor där tror jag. 

 
David och Jacob testade poolen - men det var visst lite kallt så de kom snabbt upp igen.

 
Visst är Elis bra lik sin vackra mamma   .

 
Fast han tycker det är lite roligare att leka med sin nya traktor än sitta fint i knä och posera för foton   .

 
Viktigt att smörja in honom noga när solen är så stark - här är det fötterna som blir insmorda till Elis stora förtjusning.

 
Henric och jag har ju lite "tantgen" i oss - så lösa korsord är något vi tycker om att göra tillsammans. Men tror vi nästan aldrig lyckas få ut något korsord helt... alltid är det nåt märkligt ord kvar. 

 
Jag njuter verkligen i värmen - känns som alla onda leder mjukas upp av det härliga vädret. Tja, vinet kanske hjälper till det också, vem vet   .

 
Resesängen som finns i lägenheten trivs han bra i. Han tar allt med ro lilla Elis. När han vaknade upp första morgonen i en helt främmande säng, i ett helt främmande rum så satt han sig bara i sängen och lekte en stund innan David och jag hämtade honom för promenaden. Så härligt att han är så nöjd för det mesta, så lätt att ha honom med sig var det än är   . 

 
Va, är det någon som tycker det är för många kort på Elis? Men jag kan ju inte rå för att han är världens bästa och alla måste få se det     .

 
Lite spel har det blivit på kvällarna, men jag har faktiskt varit så himla trött att jag mest legat på soffan bredvid de andra när de spelat. Finns inte mycket som är härligare än att ligga och småsova samtidigt som man hör sina absolut bästa sitta bredvid och smågnabba med varandra. Inte mycket heller som värmer en mors hjärta mer än att se sina tre söner umgås och trivas tillsammans   .

 
Idag åkte vi buss in till Torrevieja för att gå på marknaden som är där varje fredag.

 
Mycket härliga frukter och grönsaker fanns det där, ja lite annat också förstås. Jag köpte som nån form av tunika och David ett par skärp.

 
Jacob väntar på att få sin lunch, en hamburgare som kostade typ 20:- att äta. Inte direkt vad de kostar på marknader hemma hos oss...

 
Efter marknaden åkte de andra och spelade minigolf. Elis och jag stannade kvar i lägenheten istället. Jag kokade lite spaghetti till honom och det åt han med förtjusning. Lite annorlunda stil bara när vi inte har någon barnmatstol - men han verkade väldigt nöjd att få äta på golvet. Konfunderad dock varför det inte var några hundhår med i maten?

 
Det här längtar vi INTE hem till....

  ... men detta längtar jag hem till MYCKET     

Idag var det då äntligen dags för vår efterlängtade semester, en semester som vi planerat sen i höstas då vi denna gång har turen att få med alla tre barnen och barnbarnet Elis samt hans mamma på resan   .

Igår fick vi en ny kull valpar och det kan ju kanske tyckas olämpligt att åka på semester då - men det är nästan omöjligt att hitta en tid för en hunduppfödare när det är helt lugnt att åka. Känns ändå väldigt skönt då Svea är hos min mor med sina valpar och Jenny bor hemma hos oss med Curry och alla våra andra hundar. 

Jag har verkligen känt mig sliten och trött på slutet så tror aldrig en semester har varit mer välbehövlig än denna (eller så har jag bara dåligt minne   ).

Davids föräldrar har en lägenhet/bungalow i Torrevieja som vi varit till flera gånger. Den har ett fantastiskt läge alldeles vid havet och vi har verkligen trivts just i det området. Så att vi ville åka dit igen var inte så konstigt   . Dock kändes det väldigt speciellt denna gång då vi fick med oss hela familjen så att säga (hade varit jätteroligt om även Jacobs flickvän Ida kunnat följa med, men det får bli en annan gång).

Vi åkte hemifrån strax före 07.00 i morse och stannade då till hos Henric och Viktoria eftersom vi skulle åka efter varandra till Arlanda var det bestämt. När så David, jag och Jacob klampade in i hallen hos dem såg Elis mer än förvånad ut. Inte direkt vad han är van med kl 07.00 på morgonen!

 
När vi parkerat bilarna så började Davids bil krångla med bakluckan. Väldigt märkligt, man kan undra om det är något vi gör fel med just hans Volvo-bilar? Förra hade precis samma fel - och den här bilen är typ ett par månader gammal bara. Det som händer är att den inte går att öppna - bilen är upplåst helt men bakluckan är låst ändå. Suck... hela kombin full med väskor och så nät mellan dem och baksätet. Som tur var lyckades vi få upp den utan att någon av oss hann få något vansinnesutbrott på bilen   . När vi sen klev på bussen stod jag och höll emot Elis vagn så den inte skulle rulla bakåt, lyckades då stå mot en av knapparna där man trycker att man vill kliva av. Jag märkte förstås inget, till slut stannade busschauffören och sa att jag skulle flytta på mig. Alla vände sig om och kollade vilken puckot var som gjorde så att bussen stannade..haha... Jacob skämdes en del, han satt som tur var för honom en bit framför oss (i blå huvtröjan) så ingen visste han hörde ihop med oss. 

 
David såg ut att skämmas lite han också...

 
Dags att checka in allt bagage - herregud, såg ut som vi skulle flytta dit med alla väskor, barnvagn, bilbarnstol och allt annat... Till slut lyckades vi få ordning på det hela så vi kunde gå till gaten. 

 
Elis trivs bra i Jacobs famn   

 
Alltså det är säkert så att alla farmödrar och mormödrar tycker deras barnbarn är sötast i hela världen, men det är bara så att ingen kan vara sötare och goare än Elis     .

Vi var lite oroliga hur det skulle gå för honom på planet, resan var knappt fyra timmar och det är rätt så lång tid för en ettåring att bli tvingad sitta i knä. Men han skötte sig bara hur bra som helst, lite gnäll bara innan han somnade för han var såklart tvärslut med alla intryck och resan ned till flygplatsen. Han sov sedan knappt två timmar, när han vaknade var han på ett strålande humör. 

 
Han fick sitta en stund med sin bonusfarfar och där såg han ut att trivas. Till och med så David fick flera goskramar av honom - att jag satt där grön av avund brydde han sig inte om   .

 
Undrar just ja vad Elis sagt till David här...

 
Jag satt vid fönstret och David vid gången - vi hade bokat så då vi vill sitta så. Kvinnan som hamnade mellan oss såg ut att tycka det var märkligt att vi inte satt bredvid varandra, men vi tyckte det gick så bra så att sitta på detta sätt.

 
Finns inget språk som Stockholm låter så härligt på som spanska - eller beror det på att man tänker på Sällskapsresan-filmen varje gång man hör Estocolmo   .

 
Thomas hade flugit till Alicante från Kastrups flygplats. Han hade landat redan kring 09.00 på morgonen och sen väntat på oss som landade strax före 15.00 Så härligt när vi satt oss alla tillsammans i taxin sen på väg mot Torrevieja. 

 
Den här utsikten tröttnar man aldrig på... är nåt speciellt med havet. 

 
Uppackning pågår   . Lite problem blev det då vi planerat att gå för att handla mat, men fick höra att den 1 maj är nästan allt stängt här i Spanien... även matbutikerna. Vi hittade en liten butik så vi fick tag på lite till frukost iaf så det var ju bra. Kvällsmaten bestämde vi oss för att vi skulle äta ute - på den restaurang där vi ätit flera gånger och alltid varit nöjda.

 
En lång uppförsbacke är det upp till restaurangen - Henke gick med sin gamla mamma han   . De hade tänkt byta till shorts men jag sa att det nog var för kallt - lite gnäll blev det sen när det var riktigt varmt under vägen till restaurangen. Så svårt att avgöra vad man ska ha för kläder, är ca 18 grader i skuggan här idag så lite svalare. Imorgon och resten av veckan ser det ut som det ska bli varmare. 

  
Viktorias mat

 
Thomas och jag åt Pasta Carbonara, gott men lite överkokt spaghetti

 
Jacobs mat

 
Henrics mat, Elis ser inte alltför imponerad ut... Undrar om han ärvt minspelet från farmor just vad det gäller när man tittar på mat   .

  
Davids mat

 
Verkar inte gå någon större nöd på hundarna hemma...

... eller på katten. Han verkar tycka vi inte behöver komma hem mer så han får vår säng för sig själv.

Mätta och belåtna funderar vi just nu mest på när det är okej att gå och lägga sig - jag som inte sovit ordentligt på två nätter nu känner att en god natts sömn är precis vad jag behöver...  

Vilken fantastisk sommar vi kommer att få tillsammans med alla våra valpar   . Sveas 10 cockervalpar har nu fått sällskap av Currys valpar, som även de blev 10 stycken. De tre senaste kullarna vi haft har det blivit 16 hanhundar och 3 tikar, lite snedfördelning kan man väl säga.... Så att det nu i Sveas kull är 3 hanhundar och 7 tikar, samt i Currys 4 hanhundar och 6 tikar gör ju att det jämnar ut sig lite   .

Curry hade inte tid att valpa förrän på fredag, men hon har varit så otroligt tjock varför det kändes som en befrielse när vi i söndags insåg att det skulle bli valpning igår. Vi har idag åkt till Spanien på semester och trodde vi skulle missa valpningen, men Curryburr såg till att jag fick vara med vilket förstås kändes väldigt bra. 

Jenny, som Curry är väldigt van med, kom upp igår eftermiddag och var med på slutet av valpningen. Hon ska vara hundvakt hos oss under första delen av vår semester, till Jacob kommer hem och tar över ansvaret för hundarna. Känns väldigt bra att Curry är med Jenny nu, är ju inte det roligaste att åka ifrån dem när de nyss valpat...

Curry var väldigt orolig natten mellan söndag och måndag, hela sängen skakade på natten när hon flåsade och bäddade om vartannat. När jag precis gett alla hundar mat och gjort i ordning frukost till mig så började hon krysta.

 
Första valpen föddes 07.32, det var en hanhund som vi döpte till Humphrey. Han vägde 352 gram.

 
Inte långt därefter föddes valp nummer 2, en tik som nu heter Huldra. Hon föddes 07.45 och vägde 328 gram.

  
Tredje valpen var en till tik. Hon föddes 08.05 och vägde 298 gram. Hennes namn blev Hippie. 

 
Fjärde valpen föddes 09.05, en hanhund som heter Hudson. Han vägde 336 gram.

 
Tiken Hilja föddes 09.43, hon vägde 310 gram.

 
Sjätte valpen var ännu en tik, hon föddes 11.35 så lite längre paus mellan valpen före och henne. Hon vägde 320 gram. 

 
Valp nummer sju var också det en tik, hon föddes 12.42 och vägde 340 gram. Hennes namn blev Hella. 

 
Trot eller ej, men valp nummer 8 var ytterligare en tik. Hon vägde 296 gram och föddes 15.50 Hennes namn blev Haiwa. 

 
Så var det dags för en hanhund igen, Hasso föddes 17.10 och vägde 328 gram. 

 
Sista valpen och alltså den tionde var en till hanhund. Han föddes 19.23 och vägde 336 gram. Namnet hans blev Herculez. Han har en väldigt annorlunda teckning - hela hans huvud ser ut som ett litet barns ansikte   .

 
Den stolta mamman med sina små   

 
Herculez myser med sin mamma.

Här kommer äntligen de utlovade korten på Sveas valpar   . De fyller redan en vecka idag, så otroligt fort det går. Inga ögon öppna än förstås, men så långt borta är det nog inte - de brukar öppna ögonen lite tidigare än springervalpar så kanske det blir till helgen.

Svea (CH Backhills Just Awesome) som är mamma till valparna är halvsyster med Vera (CH Backhills Quality Design) som numera är pensionär boendes hos min mor Margareta. Svea har samma ljuvliga temperament som Vera så vi hoppas hennes valpar ska bli lika trevliga som Veras   . De tre korten här nedan är på Svea   

Valet av hane i denna kull var inte lätt, hade flera fina cockerhanar som jag funderade på men valet föll till slut på en tämligen okänd hanhund som varit hos mig för klippning för ett tag sedan. Ni vet när man känner på en hund och bara känner hur välbyggd den är? Så var det med Nisse (Tozzi Ekstra News) som han då heter. Jag älskar ju breda bakställ - där bredden och styrkan finns hela vägen från korset ända ner i tassen. Just det hittade jag hos honom - och tyvärr kan jag tycka det är en bristvara hos många cockrar idag. Han är också väldigt trevlig i sättet - som såklart är det allra viktigaste. Här nedan finns tre kort på Nisse - tyvärr inte i bästa päls då vi tog dessa kort.
     

Här kommer till slut korten på de 10 valparna Svea och Nisse fick den 17 april   .  Veras första kull valpar var också 10 stycken, men då var det två valpar som var dödfödda. I Sveas kull är alla pigga och runda om magen   .

 
Första valpen föddes 17.55, en hanhund som heter Ibsen. Han vägde 251 gram. 

 
Andra valpen var en tik, hon heter Ia och föddes 18.10 Vikten på henne var 271 gram vilket var den högsta födelsevikten i denna kull. Vad hon gör på detta kort vet jag inte - men hon bara la sig såhär och typ väntade på att jag skulle fota henne färdigt... hennes syskon kröp omkring, men inte hon inte...

 
Valp nummer tre var en hanhund som heter Icon. Han föddes 19.15 och vägde 225 gram.

 
Fjärde valpen var en tik, hon föddes 21.25 och vägde 222 gram. Hennes namn blev Ibelle.

 
Valp nummer fem var ännu en tik, hon heter Ibiza och vägde 250 gram. Klockan 22.45 föddes hon. 

 
Valp nummer 6 var en hanhund som heter Itec. Han föddes 00.00 och vägde 265 gram. 

 
Sjunde valpen var en tik, hon heter Inki och föddes 00.10 Vikten var 265 gram.

 
Valp nummer 8 var även det en tik, hon heter Isla och vägde 221 gram när hon föddes kl. 01.33

 
Nu rasslade det på med tikar bara... jag som gnällt så mycket på att vi bara fått hanhundar på slutet var då väldigt tyst nu kan jag lova   . Nionde valpen var alltså även det en tik, den minsta i kullen med 190 grams födelsevikt. Hon föddes 01.39 och heter Ivona.

 
Och så den tionde valpen, det var otroligt nog också en tik! Hon föddes 01.53 och vägde 262 gram. Hon fick namnet Ikita.

Alla mår bra såhär långt - lite jobbigt är det för Svea att ta hand om så många valpar men hon gör det bra. Svea och hennes valpar är hos min mor nu under första tiden och hon tar såklart hand om dem på bästa sätt - det känner jag mig helt trygg med!

Idag har de också fått sina officiella namn (vet förstås inte vem som får vilket namn ännu, men reg ansökan ska skickas in i dagarna så de är registrerade i SKK så snart som möjligt tänkte jag)

Hanarna heter:
Barecho Ice Blue
Barecho Image Classic
Barecho I'm Awesome News

Tikarna heter:
Barecho I Believe In Me
Barecho I Dug Up A Diamond
Barecho If I Can Dream
Barecho I Love It
Barecho Isn't She Lovely
Barecho It Ain't Me Babe
Barecho I Turn To You

Färgerna då på valparna? Tja, så svårt att säga på ett par stycken... De kan vara svart/vita möjligen, men troligen är alla blue roan ändå. Om några dagar till borde jag kunna säga helt säkert.

Idag är det första april, men inte har jag lurat någon idag för det... Känns ju inte alls som första april när man tittar ut, snarare 1 mars eller kanske t.o.m 1 februari...

Två av påskens dagar har vi vistats i Skåne - och en av anledningarna till att åka till SKK:s utställning i Malmö brukar vara det att man får möta våren där. Men nja... visserligen slapp vi snö där, men satan så kallt och blåsigt det var. Man ska inte gnälla på vädret sägs det, men vad ska man annars med det till typ?

Igår styrde vi alltså kosan söderut, det var jag, David och Jenny och en bunt hundar. Blir ju gärna att man anmäler någon hund extra till denna utställning då denna länsklubb är så förträfflig att den erbjuder flerhundsrabatt - sånt tokgillas av mig   . På resan ner passade vi på att lämna en av Gizzas valpar som nu blivit hela 8 veckor gamla, skönt tycker jag när de får resa hemifrån med oss som de känner sig trygga med   .

Två jättefina hanvalpar har vi kvar från Gizzas kull - vi ska väl behålla max en av dem är det tänkt... men vad gör man när man tycker så mycket om dem och de trots allt är från Gizzas sista kull? Vi får väl se helt enkelt...

 
Barecho From A Jack To A King "Finn" är den vi tänkt behålla hela tiden egentligen....

 
...men otroligt svårt att stå emot denna valps charm, Barecho Follow My Lead "Fonzie".

Men tillbaka till Malmö nu. Vi kom fram till hotellet ca 18.00 - efter att hundarna ätit och vi rastat av dem ordentligt hämtade vi Thomas (som bor i Lund) så vi fick träffa honom och umgås en stund med honom på kvällen. Vi åt i restaurangen på hotellet, vi har varit väldigt nöjd när vi ätit där tidigare men nu kändes det bara som ett hastjobb. För det första var det slut på Bearnaisesås - men hur svårt kan det vara att göra ny liksom? Och sen var det slut på Tagliatellen som jag ville ha - så jag fick spaghetti istället, men samma sak där. Vi var ju liksom i Malmö - nog borde man ha kunnat få tag på det på nåt sätt? Men värst av allt var att när de sent om sidor kommer med maten spiller de ut Thomas pommes frites, alltså innan de ens kommit fram till bordet helt. Servitören blänger surt på Thomas och säger att - ja det kommer ju att dröja minst 10 minuter innan du kan få någon ny. Okej? Ursäkta - men hur kunde det bli vårt fel? Tur vi hade bästa sällskapet som förgyllde kvällen när nu inte maten och servicen gjorde det...

Sen det här med att rasta hundar.... alltså man kan bli galen. De äldre är väl okej, speciellt när det blåser isbjörnar och de bara vill in och gosa på hotellrummet - då ser de till att rasta sig snabbt som sjuttsicken. Men de yngre hundarna man har med sig... säger bara Biggles.... som vi traskat med honom. Hela sena kvällen, mitt i natten då han vaknade och gnällde vilket såklart gjorde att jag trodde han var kissnödig. Hela morgonen gick vi i omgångar med honom, alla av oss tre - men inte kissade han inte. Så kommer vi fram till utställningen och då går Jenny med dom - hon ser en lite snöhög och tänker att han kanske vill kissa på snö. Och då, då ÄNTLIGEN kissar han.... Jaaa, jag säger ju det - vi har bara snö, snö och snö överallt. Han fattade väl inte att han var utomhus förrän han såg snö!

Två valpar av Engelsk Springer Spaniel var anmälda - och det var då syskonen B, Biggles och Blingbling. Superfina båda två tycker jag, Blingbling behöver jobba upp självförtroendet lite mer bara. Men när man ser henne röra sig hemma på gården är hon lika fin som sin bror, som på pojkars vis inte funderar lika mycket på saker och ting som hans syster gör. Båda fick HP och jag tycker de skötte sig riktigt bra på det gräsligt hala golvet som var i hallen.

 
Barecho Bring The Gold "Biggles"

 
Barecho Bling Bling No Way "Blingbling"

 
BIR-valp blev Biggles och Blingbling blev BIM-valp

 
Ivan den förskräcklige   var också med. Han blev BIR-valp han också, domare i hans ring var norskan Mette Tufte. Hans riktiga namn är Crea Diem Ivanhoe - tusen tack Nina för denna härliga pojke, vi är så nöjda med honom   

För de vuxna gick det bäst för Paco som blev trea bästa hanhund och Curry som blev trea bästa tik. 

I BIS-valpfinalen dömde en dansk domare som för mig var helt okänd, Michael Laub hette han. Trevligt att se en domare som gick igenom samtliga valpar noggrant i förhandsgranskningen, även om det nu gjorde att de blev lite senare färdiga än vad som var tänkt tycker jag det är så det ska gå till. Alla valpar ska få samma uppmärksamhet av domaren.

Här springer valparna in i BIS-valpsfinalen   
 

Jenny visade Biggles i finalen och jag Ivan. Båda skötte sig bra tyckte jag   

 
Biggles BIS-3 valp med Jenny som handler, tusen tack för hjälpen   

Så var det dags för årets resa till Crufts, alltid lika efterlängtad   ! Om jag minns rätt ställde vi ut på Crufts första gången 2009, då Clådan (CH Barecho Quest For Success) var junior och vi även hade med oss Loke (CH Barecho Zimply Zuper) med matte Vanja. Sedan dess har vi ställt ut här på Crufts alla år utom tre, vilket gör att detta var sjunde året vi tävlade på denna utställning. De år vi valt att vara hemma har det känts väldigt tomt... så vi kommer nog att fortsätta ställa ut på Crufts om vi bara har möjlighet till det. Just nu skriver jag detta i bilen när vi är söder om Jönköping och vi åkte ju direkt efter utställningen igår vilket gör att jag kanske borde ha känt - aldrig mer, men jag ser redan fram emot nästa resa   . Och detta trots att resultaten detta år inte var mycket att hurra för - lite märklig är vi hundmänniskor allt, och det är nog egentligen bara vi som förstår varandra fullt ut   .

Detta år körde jag, David och Jenny bilen med sex hundar från oss. Emelie och Carro flög dit och av de hundar vi hade med oss var då Emelies Justin (CH Barecho Spitting Image) och Carros Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada).

 
När vi åkte hemifrån i torsdags vid 11.30 såg det ut såhär - och enligt rapporterna hemifrån är det ännu värre nu när vi kommer hem om en stund... David hade varit på nån form av mässa eller nåt i Västerås några dagar före så vi hämtade upp honom där kring 13.30-tiden Jag var ganska så trött redan då - så otroligt mycket som ska göras innan man ska åka hemifrån några dagar. Annars är vi ju två som gör allt inför avfärd - men nu skulle jag göra det själv och herregud vilken tid allt tog... Tur Jenny kom och hjälpte mig en stund före så vi kom iväg till slut. 

 
Vi stannade och åt lunch i Västerås innan vi åkte vidare och jag fick då en sån här lycko-kaka. Texten kändes ju väldigt hoppfull, men man kan väl säga att nåt avancemang har vi inte sett till än så länge iaf   .

 
Redan några mil söder om Västerås var det nästan barmark på vägen - men säg den lycka som varar länge... En kort stund efter vi tog detta foto började det snöa och sedan snöade det till och ifrån i princip hela vägen ut ur Sverige. Man får ju inte köra med dubbdäck i Tyskland så alla dubb är urplockad i våra däck vilket gör att det kändes lite mer osäkert att köra tyckte jag.

 
Färjan från Rödby till Puttgarden börjar man bli van med. Undrar jag om det nånsin blir någon tunnel där istället för färjan? Ganska så skönt med en kort paus från bilen dock - även om det finns mycket att önska vad det gäller matutbudet där. Tror de haft samma typ av mat och smörgåsar i alla år som vi åkt där...

 
Vi rullade på bra och turades om att köra. David orkade köra långt själv, om det beror på att han börjat snusa igen eller inte kan man undra över.... Detta foto är från Holland när det börjat bli morgon, så härligt att kunna se lite sol   . Men det var väl typ den sol vi såg dessa dagar... dock gör det inget, vi var så glada över att få se gräsmattor och kunna vistas utomhus utan att frysa så man skakar.

 
Så härligt att få träffa Seamus (CH Barecho Hold Your Horses at Peasblossom) igen, han fyller ju 12 år om några dagar bara. Otroligt fin form var han i - lika vacker som vanligt i mina ögon   .

 
På väg upp mot Birmingham stannade vi till på ett ställe som kallas Welcome break. Superbra med lite olika matställen och affärer i en och samma byggnad. Tror de är öppna dygnet runt. Synd vi inte har nåt liknande här i Sverige. 

 
I år hade vi bokat in oss på hotell Hilton Metropole som ligger intill N.E.C där Crufts hålls. Lite dyrt är det, men värt varenda krona när man så enkelt bara kan gå från hotellet direkt in till utställningen på morgonen. Emelie och Carro bodde på samma hotell de och när vi kom fram tog de emot oss och hundarna. Justin och Miranda blev glada att se sina mattar, speciellt Justin pratade högt och tydligt om för sin matte hur glad han var     .

 
Efter att vi installerat oss på hotellet gick vi in på Crufts för att titta på Affenpinscher samt för att shoppa lite. 

 
Vi hann inte se alla klasser, men vi kom dit när Open dog var inne vilket gjorde att vi hann se en hel del iaf. Väldigt intressant att ha tid att titta på så många affenpinschrar. Jag gillade BIR och BIM väldigt mycket, speciellt BIM-tiken blev en favorit hos mig. Tyvärr har jag inget foto på dem för jag såg aldrig att de ställde upp sig för fotografering. Någon vidare shopping blev det dock inte, lite slitna var vi allt....

Vi käkade tillsammans alla fem på kvällen. Enklast är att äta på hotellet så det fick bli så. Maten var väl "sådär" - men sällskapet var desto bättre. Vi skrattade och hade oss så hon som serverade oss höll sig nära oss hela tiden, vi kände oss nästan bevakade då hon gick runt runt vårt bord hela tiden. Men hon hade kanske inte haft såna gäster som oss där förut, klädda i bekväma hundkläder typ och som dessutom bara drack vatten (ja inte David förstås, men vi andra).

Tidig morgon blev det dagen därpå för det är så mycket enklare att ta sig in till sin ring innan det blir för trångt. Här har man ju visserligen sin plats, men jag gillar inte trängseln när man ska gå med många hundar.

 
En speciell känsla när man är på väg in - går knappt att beskriva, men så mycket förväntan i luften. Härligt!

 
Utställningen är bänkad. Dvs varje hund har varsitt bås där det en gång i tiden var meningen att varje hund skulle sitta i. Så är det inte längre. Nästan alla hundar sitter i burar som man visserligen har i anslutning till dessa bås.

Bästa dagen - Gundog day!

 
Efter vi hade fått alla hundar och saker på plats gick vi tillbaka till hotellet och åt frukost, alla utom Jenny som var snäll och vaktade hundarna inne på N.E.C Vår frukost fick vi äta i en speciell lounge som var för Hilton-medlemmar. Väldigt mysigt var det där inne - och lugnt och skönt. David trodde det var lite färre saker på den frukosten än på den andra - men jag tyckte det fanns alldeles tillräckligt med mat där. 

 
Såna söta små marmeladburkar fanns på varje bord. Visst är det fascinerande att allt smått är sött? Hade det varit stora burkar hade de inte alls varit lika söta.

Domare för dagen var Mrs J A Cule och det var 178 ESS anmälda om jag minns rätt. En normal anmälningssiffra, det har varit både fler och färre. Något som var klart märkbart detta år var att det var väldigt få utländska ESS anmälda detta år - lite trist tycker jag.

 
JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" bor i Polen men hade fått skjuts till Crufts av en annan uppfödare och jag fick då nöjet att visa honom   . En femte placering blev det för honom i klassen Yearling, eller ja det heter ju inte femte plats utan VHC - men i praktiken blev han femma.

 
Finaste Yalla (WW-17 Barecho You Rock My World) gick i samma klass, yearling. Ingen placering för honom dock.

Jag har tyvärr inget bra foto på Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) och Justin (CH Barecho Spitting Image) från Open dog där de tävlade. De blev inte heller placerade. Trist när vi inte fick ställa hundarna åt de hund vi ville utan vi var tvungna att ställa dom åt ett och samma håll i klassen. Det är verkligen INTE Pacos bästa sida tycker jag...men men, lika för alla förstås.

 
Här är alltså första klassen för tikarna. Titta när fotot är taget... vi var så sena i vår ring, jag har aldrig varit med om något liknande här måste jag säga. Nu är det ju svensk tid, men ändå - klockan var alltså 14.55 när tikarna gick in och det var fler tikar än hanhundar anmälda. Fotot är på vackraste Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada). Hon gick i veteranklass och hon bara seglade fram i klassen - otroligt fin och välbibehållen om jag får säga det själv.

 
En fjärde placering blev det för Miranda i den klassen.

 
Vi började känna oss rejält stressade när Open bitch ska gå in och klockan är så pass mycket att de redan kallat på BIR-vinnarna till uppsamlingsringen... Vi hade två stycken anmälda i den klassen, här på fotot är Curry (CH Barecho U Must Be The One).

 
Ett till foto måste det var var med på finaste Curry   

 
Pasta (CH Barecho Party In My Head) var vår andra tik i den klassen. Ingen placering för någon av dem heller i klassen. 

Så som sagt, inga resultat att hurra för direkt för våra hundar. Men jag är superstolt över de sju hundar från oss som visades här. Alla var superglada i ringen och visade sig på bästa sätt   .

Även om vi nu var rejält stressade för att hinna med färjan ville jag så gärna ha ett foto på oss allihopa och våra hundar. Trots allt tycker jag det var rätt så bra att ha hela sju hundar med från utlandet  - det är ju inte alls så lätt att kvalificera sig hit när man inte bor i England.

 
Är så otroligt glad att vi fick till detta kort - blir alldeles varm inombords när jag tittar på det     . Tusen tack Carsten för hjälpen att fota oss! Stort, stort tack till Jenny, Carro och Emelie för att ni gjorde denna resa möjlig   .

Vi gav sedan hundarna kvällsmat och rastade dem ordentligt samtidigt som bilen packades. Det var med nöd och näppe och endast två minuters marginal som vi hann med det bokade tåget från Folkestone till Calais. Sedan har vi då kört på hela natten, med bara korta stopp för rastning och matning av hundar och oss. Just nu befinner vi oss mellan Jönköping och Mjölby, GPS:en säger vi har ca 37 mil kvar hem. Gissa om det blir skönt att krypa ner i sängen hemma om typ fyra timmar... 

I fredags fick vi ytterligare en kull valpar - lika underbart varje gång   . Om man känner sig lite nere är att lukta på nyfödda valpar garanterat något som får en att må bättre    - rekommenderas starkt!

Tootsie (Barecho Too Much Is Just Perfect) hade vi behållt här hemma och tanken var att hon skulle bo kvar här. Men så när jag för drygt två år sedan skulle operera bort hjärntumören var våra f.d grannar så snälla och tog hand om Tootsie under tiden. Hon var då ca 6 månader gammal och tja, de är ju rätt så livliga i den åldern.... och speciellt Tootsie, eller tottan som hon kallades mest här hemma. Att hon inte skulle komma hem igen var kanske inte så förvånande...kändes dock väldigt bra att ha henne som fodervärdshund i den familjen, ett ställe vi vet hon har det kanonbra på!

Att hon skulle paras med Adam (CH Finnliden's His Majesty) har jag varit sugen på väldigt länge, ja nästan ända sedan hon var valp faktiskt. Tyckte att hennes stamtavla passade väldigt bra ihop med hans och att de kompletterar varandra på ett väldigt bra sätt. Så när Adams matte sa att vi fick para Tootsie med Adam kändes det mycket spännande! "Såklart" började hon löpa så hon skulle paras på typ julafton... inte så populärt kanske att åka och para en tik just den dagen. Så det fick bli annandag jul som vi styrde kosan upp till Sundsvall och efter en hel del lek dem emellan blev det parning   . Ganska så tidigt visade hon tecken på att vara dräktig och när vi tog hem henne för ett par veckor sedan var hon rejält tjock, och tjockare blev hon under tiden hos oss också... Tootsie är ingen stor och grov tik, så det enda man såg på slutet var hennes stora mage nästan   .

Så till nästa "problem", hon hade tid att valpa som imorgon - den 27/2. Jag skulle på domarkonferens (obligatorisk för samtliga exteriördomare) 23-25/2 och risken fanns ju att hon skulle valpa då... Min mor lovade att hjälpa till om det blev aktuellt. Och det blev det såklart... Massor med tack för hjälpen med valpningen   .

I torsdags eftermiddag började tempen sjunka och hon var rejält orolig redan då. Jag trodde nästan hon skulle valpa på natten till fredagen, men icke... hon flåsade mest och såg lidande ut.

Inte mycket sömn för mig - blev någon timme i alla fall innan jag klev upp vid 03.30 för att sedan åka mot Upplands Väsby 05.00 Lite svårt att koncentrera sig under dagen eftersom jag oroligt tittade på telefonen hela tiden efter nyheter om hur det gick... Inget hände under dagen och även om jag har fullt förtroende för min mor så vill man ju helst vara med själv förstås.

Så äntligen efter halv nio på fredagskvällen fick jag meddelande att första valpen var född.. puh....

 
Först ut var Gert. Han föddes 20.25 och är alltså en hanhund. Vikten var 332 gram. Han hade kommit med rumpan först så stackars Tootsie hade fått kämpa en hel del för att få ut honom. Världens bästa Viktoria var där och hjälpte till i början av valpningen, stort tack för det   .

 
Nästa hanhund föddes kl. 21.10 Han heter Gibbon och vägde 388 gram. 

 
Tredje hanhunden föddes 21.25 Han heter Gilas och vägde 392 gram.

 
Fjärde valpen, även det en hanhund, föddes 21.55 Han heter Gimli och vägde 408 gram. Har ni sett ett sånt otroligt fint hjärta han har på sidan?

 
Femte hanhunden föddes kl. 22.45 Vikten var 374 gram och namnet blev Granit.

 
Gomez blev sjätte valpen och också sjätte hanhunden... Han föddes 23.10 och vägde 354 gram.

 
Och trot eller ej, men även sjunde valpen var en hanhund. Han föddes 00.25 och vägde 402 gram, namnet blev Galileo.

 
Till slut så kom det i alla fall en tik, hon föddes 00.50 och vägde 346 gram. Hennes namn fick bli Gnistra.

Ingen önskefördelning kanske med sju hanhundar och en tik, men jag är bara så nöjd och glad att allt gick bra och mor & valpar mår prima, det är trots allt det enda som spelar roll     .

 
Så när jag kommer hem från konferensen på söndag kväll och äntligen får snusa på våra allra nyaste i familjen är det lika underbart som alltid, kanske låter töntigt - men aldrig, aldrig kommer jag att tröttna på att sitta och titta på sånt som på bilden här ovan   kärlek   

 
Tootsie är en superduktig mamma - hon är väldigt noga med alla sina åtta små och vakar över dem med viss misstänksamhet mot de andra hundarna ifall de får för sig att titta in i rummet genom grinden.