Ja så heter det ju - och visst är det sant   . Att vinna själv med sina hundar är förstås trevligt och roligt på alla sätt - men när valpköparna lyckas är det alldeles extra roligt   .

I helgen hade jag nöjet att få sitta hemma och få meddelanden om att flera av våra "hundbarn" gjort bra ifrån sig på olika utställningar.

I går hade NKK utställning i Harstad, norska domaren Per K Andersen dömde de 13 (tror jag?) ESS som var anmälda.

Vackra Bella (Barecho Passion Play) var där med sin matte Laila Govasli. Bella blev bästa tik och fick då Stor-Cert (minst ett sådant krävs i Norge för att hunden ska bli NOUCH). Ett "litet" cert har Bella sedan tidigare, så nu håller vi tummarna för att det kommer ett till Cert för henne så att hon kan titulera sig NOUCH :-)

 
Bella nöjde sig inte bara med att bli bästa tik, hon blev sedan även BIR   . BIM blev finska hanhunden CH Baskethill's King Of Joy. Stort grattis till matte Laila för super-resultatet   .

Örebro Läns Kennelklubb har under den gångna helgen haft två utställningar. Under lördagen var det en valp- och veteranutställning och söndagen var det även för vuxna hundar om jag uppfattat det rätt.

 
Fina Fay (Barecho Surprise Me) gjorde debut på ett riktigt bra sätt. BIR-valp med HP blev det. Det var inga grupptävlingar denna dag, utan alla BIR-valpar gick in i BIS. I det BIS:et blev hon inte placerad.

 
Men hon hade skött sig jättebra enligt matte Malin - överlycklig med svansen viftandes hela tiden, så härligt när de är så :-)

 
Att stå still uppställd är väl kanske inte det roligast som valp heller... Hon har ju också Paco som pappa och då kan man inte kräva så mycket vad det gäller sånt.    , här står hon dock still en liten stund iaf.

 
Vild och vacker, mmm.... det kan man verkligen säga   .

Dag två har jag inga foton ifrån, men två filmer som visar hennes fina rörelser och härligt viftandes svans. Även denna dag blev hon BIR-valp, hon slog sedan till med att även bli BIG-valp och i BIS-finalen slutade hon som BIS-3 valp!! Massor med grattis till matte Malin - vi är så stolta över er prestation   .

Denna video är från när hon blev bästa tikvalp tror jag.

Och denna korta film är från när Fay vinner grupp 8 bland valparna.

På samma utställning (söndagen) deltog en av Veras söner, cockern Björkman (Barecho Flower Power). Han var ensam i rasen och blev BIR där, han vann sedan också gruppen bland de vuxna i grupp 8 - men han nöjde sig inte med det utan slog sedan till med att bli Best In Show!! Stort grattis till duktiga Stina som visade honom så bra   .

 
Björkman och Stina i BIS-finalen...

... lycka när han till slut står som vinnare :-)

 
Fina, fina Björkman - det var ett tag sedan jag träffade honom nu, hoppas på att få se honom på någon utställning snart igen   .

 
Avslutar dagens blogg med ett foto på en av Miranda och Pacos valpar - söt som socker   .
  
 

…så är livet som hunduppfödare. Glädjen över att en ny valpkull är född och sorgen över att en av valparna inte finns kvar då han förmodligen hamnade under Miranda och kvävdes. Eftersom han också var minst i kullen (282 gram) hade han förstås sämre chans att klara något sådant.

Trist förstås, men sånt händer och det kan ju mycket väl ha varit något annat som var ”galet” med honom också eftersom han inte levde mer än 12 timmar och var den minsta av valparna   .

Tråkigt som sagt var, men nu gläds vi istället åt de sju valpar som Miranda har kvar! De ser pigga, starka och fina ut. Inte lika stora som Enyas valpar var när de föddes, men Miranda har så mycket mjölk att hon skulle kunna sälja litervis på Ica så jag tror nog de äter upp sig snabbt   . Lite gnälliga är de, blir väldigt missnöjda när de inte hittar tutten direkt eller kommer lite på villovägar.

Natten till torsdag låg Miranda tätt intill mig – precis på det ställe där Paco ligger varje kväll när vi har vår ”gonattstund” han och jag. Han såg lite förvånad ut när platsen var upptagen, men det var ju ändå hans ”fru” som låg där så med en suck la han sig på golvet istället.

Miranda var rätt så lugn under natten, men på förmiddagen var hon väldigt intensiv i sitt bäddande till och från. Hon gick efter mig hela tiden under dagen – ville inte vara själv och de andra hundarna räckte absolut inte som sällskap. T.o.m på toa skulle hon med in…

När så Carro kom vid 17.30-tiden blev hon förstås jätteglad och jag tror nästan hon hade väntat på henne, för redan en timme efter det kom första krystvärken.

Första valpen som föddes var en tik. Vi döpte henne till Valeria. Hon föddes 18.56 och vägde 322 gram.

Nästa valp föddes 19.35, en hanhund som vägde 410 gram. Han heter nu Vagabond.

Tredje valpen kom 20.46, också det en hanhund och han vägde 382 gram. Namnet blev Vasco på honom.

Valp nummer fyra föddes 21.30, även det en hanhund och han heter nu Versace. Vikten på honom var 358 gram.

 
Det gäller att vara vig om man ska kunna kolla hur det ser ut där bak....

Versace var den sista valpen som föddes när jag var med. Min mor och Carro valpade resten av natten eftersom jag skulle jobba dagen efter, som igår. Jag hade öppningsskiftet så klev upp vid 04.00 för att sedan börja jobba 06.30 Sista valpen hade fötts för inte så länge sedan när jag klev upp så vi hjälptes åt att tvätta ren Miranda lite och bädda rent åt valparna innan jag åkte till jobbet.

Alltså, valp nummer fem föddes 23.37 Det skulle tydligen bli många ”mini-pacosar” i denna kull för även denna valp var en hanhund. Han vägde 386 gram och fick namnet Valoo.

Sedan föddes valpen som inte klarade sig… Han föddes 00.48

Äntligen kom det en till tik! Valp nummer sju fick namnet Vanda och hon föddes 02.25, hennes vikt var 374 gram.

Och så sista valpen, en till hanhund. Han vägde 326 gram och föddes 03.22 Han heter Vasa.

 
Här är alla 8 valparna, detta kort tog jag på morgonen innan jag åkte till jobbet   .

 
Här är de sju "finingarna" vi har kvar     

Natten har varit relativt lugn, så värst mycket sömn har det inte blivit för varken mig eller Miranda tror jag. Men så är det när man har nyfödda små hemma   .

 
Några kort på Enya och hennes valpar måste jag ju ha med också. Här ser ni att hon håller koll på mig när jag ska fota dem. Jag hade tänkt mig att fota valparna själv i valplådan. Men så fort hon ser att jag tar fram kameran hoppar hon i och lägger sig för så det inte går att få till några bra foton..haha..

 
Ni ser den "stränga" blicken va   .

Så nu har vi totalt 14 valpar här hemma, 5 tikar och 2 hanhundar i Enyas kull och tvärtom i Mirandas, 5 hanhundar och 2 tikar. Rättvist och bra   ! Nu gäller det att börja spåna på stamtavlenamn till dem.... Enyas valpar ska heta på U och Mirandas på V. Inte så lätta bokstäver, men till slut ska vi nog hitta på passande namn till dem ändå.

Ja det har vi här hemma idag     !

Det är nämligen Paco (JWW-14 FIJV-14 WW-15 Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (JEUW-14 SEJV-14 Barecho Party In My Head) som fyller två år idag!

Så äntligen är det snart dags för dem att ha möjlighet att bli champion och sluta ta CERT i utställningsringarna. För jag har förstått att det retat en del... Jag ska inte säga många, för jag tror ändå många har uppskattat dem och insett att de faktiskt varit/är värda sina vinster. Men visst finns det alltid missunnsamma människor, det kan man inte göra något åt och de mår nog allra sämst själva. Faktum är att om jag skulle reta upp mig för allt jag hör om mig och mina hundar, ja om jag t.o.m. skulle skriva om det på Facebook varje gång - ja då skulle jag knappt ha tid med annat. Och är det egentligen något att bry sig om? Något som en konkurrent säger "i stridens hetta" i ringen eller vad det må vara? Visst kan man väl ha förståelse för att alla andra inte tycker det är så himla roligt att bli slagna så de ska vara överlyckliga för min skull? Lite naivt att tro det kan jag tycka. Däremot när det går till skitprat efteråt, rent förtal - ja, där syftet är att skada och smutskasta någon annan, då går det för långt. Och ett grattis tycker jag nog man kan klämma ur sig i ringen, det finns liksom ingen värdering i det - det sägs som ren artighet tycker jag. Nej, så jag bryr mig inte så mycket om det som sagts och sägs om oss och våra hundar som inte är så snällt och positivt, däremot är jag otroligt glad de gånger jag får höra uppskattade och snälla saker - det ska ni veta alla ni som sagt och säger såna saker, ni är guld värda   

Jag tänker då inte låta det elaka som sagts ta ifrån mig glädjen och stoltheten över dessa två, som i mitt tycke är bland de bästa jag har fött upp, nånsin. De har fel de också - självklart, som alla hundar har. Men jag föredrar att försöka fokusera på allt bra de har istället   .

Sedan är det också så att de alltid kommer att betyda något alldeles speciellt för mig dessa två syskon. Ni vet kanske hur jobbigt vi hade det under förra året och hur nära det var att jag/vi gav upp allt som hade med hunduppfödning att göra. Ibland tror jag att det var någon "högre makt" som gav oss Paco och Pasta för att vi inte skulle ge upp. Utan dem vet jag inte om vi orkat... Många tycker nog vi har ställt ut dem "för mycket" - men hade vi inte gjort det förra året, utan istället suttit hemma och tyckt synd om oss själva, ja då vet jag inte hur det gått.

Så stort grattis till våra älskade Paco och Pasta som betyder så mycket för oss - och förstås lika stort grattis till alla deras härliga systrar i Norge samt Yatzy i Småland     .

Här kommer ett axplock med foton på dem - vi börjar med Pasta, för damerna först såklart   .

 
Pasta 6 veckor. Det var många fina tikar i den kullen så jag hade stora, riktigt stora problem att välja. Men Pasta (eller Portia som hon hette som valp) var den jag återkom till ofta, just hennes halsansättning och balans var något jag gillade skarpt.

 
Pasta 8 veckor gammal - hennes huvud och uttryck med de mörka ögonen var förstås svårt att motstå också.

 
Här är Pasta 4 månader gammal - ungefär i den här åldern blev det bestämt att just hon skulle vara kvar av de tre tikar vi valt att ha kvar och välja mellan.

 
Här har Pasta hunnit bli 8 månader. "Highest on leg and raciest in build of all british landspaniels" säger standarden och det tycker jag hon verkligen passar in i.

 
Här är Pasta på WDS i Helsingfors aug-2014. Om jag minns rätt blev hon placerad som trea i juniorklassen där.

 
Detta foto är från när hon fick ett av sina första CERT, det var i Gustavsberg och hon slutade dagen som tvåa bästa tik den dagen.

 
När vi skulle åka till EDS i Brno, Tjeckien i oktober 2014 var jag först tveksam till att ta henne med. Hon var lite urfälld i pälsen just då. Men, det var tur jag tog henne med. Hon vann inte bara titeln JEUW-14 utan blev också totalt bästa tik samt BIM där   .

 
Pasta har ett väldigt härlig minspel, man ser lätt på hennes min om hon är nöjd eller missnöjd med situationen. Hennes blick kan döda också när hon blivit "som hon tycker" oskäligt tillsagd...

 
Härligt uttryck i de mörka ögonen   .

 
Hennes första BIR fick hon på SSRK:s utställning i Rättvik november förra året. Hon slutade sedan dagen som BIS-3.

   
Hennes allra största vinst var när hon blev bästa tik på galan "Puppy of the year2014" i början av mars 2015. Där deltog de som kvalificerat sig som valp under 2014. Tikarna tävlade för sig och hanarna för sig, och vi var verkligen hur stolta som helst när Pasta till slut stod som vinnare bland tikarna för domaren Liz Cartledge   .

  
I maj i år stod hon som vinnare på SK Östras Open Show där det var hela 48 vuxna ESS anmälda. Paco var BIM och Pasta BIR/BIS - perfekt visad av Jill Rhodin   .

 
Pasta kan verkligen röra sig med ett lätt och och svävande steg. Dock måste jag säga att så bra som hon rör sig här hemma i trädgården när hon bär något någon annan hund försöker ta av henne, så bra rör hon sig nästan aldrig i ringen...   .

 
Detta fotot är taget från i somras där hon blev BIR på SSRK:s utställning i Örnsköldsvik. Pasta har 13 svenska CERT totalt och nu håller vi tummarna för att det sista certet ska komma så hon får sitt championat innan hon ska paras och förhoppningsvis få sin första kull i vinter...

Så över till brorsan Paco. Namnet hans var givet direkt han föddes, jag kan inte förklara det - men han såg bara ut som en Paco direkt. Det är lätt att säga i efterhand, men han var något speciellt redan från födslen. Kanske det blev så också eftersom han var enda hanen i kullen ihop med sju systrar   .

Och nej, han ville inte stå still ens som valp. Många kommentarer har jag fått om att han inte står still i ringen, han flyttar på ben och har svårt att vara blick stilla någon längre stund. Och att han gör så är för att han är så glad, svansen går i ett på honom och han är nyfiken på allt och alla som finns omkring honom. Jag vill inte ta ifrån honom den glädjen, tids nog så lär han väl sig och till dess får jag och andra helt enkelt stå ut med att han är lite bångstyrig i ringen. Om han förlorar på det, tja då får det vara så - det står i standarden att en springer ska vara "stark, glad och aktiv" och han om någon passar in i det tycker jag   .  

 
Här är han 6 veckor gammal - fina linjer att växa i redan då...

 
Första utställningen var i början av februari, han var 4 månader då och slutade dagen som BIG-2 efter en Golden. Han skötte sig väl inte perfekt - men titta, han stod faktiskt still nån sekund iaf så vi fick till ett kort!

   
Här är han 3 månader gammal... Mammas pojke som jag kallar honom här hemma, visst ser man väl att det är mammas pojke   .

  
8,5 månader gammal är han här - fortfarande väldigt ung förstås, men nog ser man att han börjar bli lite tonåring här.

 
Första certet fick han 9 månader gammal, tvåa bästa hanhund blev han också för den irländska domaren Catherine Collins.

 
När han blev JWW-14 endast 10 månader gammal var förstås ett mycket stort ögonblick för mig. Extra speciellt också när det var rasspecialisten Marie Merchant (Clanach kennel) som dömde.

 
Här vinner han ännu ett CERT, denna gång i Högbo sept-14.

  
Röra sig kan han verkligen vår Paco - och med svansen ständigt viftande från sida till sida   .

 
Finsk juniorvinnare-2014 (FIJV-14) blev han, även det för en rasspecialist - nämligen Jens Karlsson. Paco slutade den gången som trea bästa hanhund.

 
Fint kort på honom tycker jag, fotot är taget i december förra året.

  
Hans första BIR fick han i november-14, för en äkta spanielspecialist Karin Brostam-Berglund   .

 
Detta foto från februari i år, i Mjölby där han blev BIR och slutligen BIS-2.

   
Dessa två kort tog vi i våras på honom - fick lite proffshjälp av AnnSofie på Kennel High Score som har betydligt mer tålamod än mig att ta kort   .

 
Det här kortet togs också då - och det här är så mycket han. Han "skrattar" mest hela tiden - man kan inte annat än älska en hund som honom   .

 
Hans allra största vinst hittills är förstås från i somras, när han vann på Världsutställningen i Milano och inte bara blev WW-15 utan även blev han BIR för engelska domaren Zena Thorn-Andrews. Ett ögonblick jag knappt kan förklara, det är inte ofta jag får gråten i halsen när vi vinner själva, men här var det inte långt ifrån att jag skulle "storgrina". Jag var helt slut efteråt och ville bara krama och pussa Paco - dock blev han ju lite fundersam till slut vad jag höll på med. I stora ringen blev han sedan utplockad men inte placerad - men så stolt jag var över att få visa upp honom där och han skötte sig med bravur. Den film som finns på honom på Youtube har 4676 visningar, skulle tro att av dem har nog jag sett klippet 4000 gånger   .

 
Detta foto är från igår, från utställningen på Åland där han blev BIR och fick ännu ett CACIB. Så detta var hans sista utställning innan två år, nu hoppas vi att han snart ska få sitt sista cert så han får äntra championklassen istället :-) Han har till dags dato vunnit 15 BIR totalt, 29 CERT (varav 26 vunna i Sverige), 6 CACIB samt att han vunnit grupp 8 fyra gånger under 2015 hos SKK - inte så dåligt för en hund som inte fyllt två år ens     ! Jag struntar som sagt i Jante-lagen, jag är otroligt stolt över honom och jag kommer att fortsätta skryta om honom, bara så ni vet     .

 
Detta foto är taget idag i höstsolen, på deras 2-års dag     

Men det dröjer inte så länge till det är dags igen. Miranda tittar längtansfullt in åt rummet där Enya ligger med sina valpar. Det märks tydligt att hon vet vad som är på gång för hennes del inom kort   !

Strax efter jag skrev förra blogginlägget föddes valp nummer sex.

 
Hon föddes 10.20, var alltså en tik och hon heter nu Utopia. Vikten var 432 gram.

Efter det tog det en längre stund innan nästa valp föddes, men jag oroade mig inte för det. Enya var lugn och hade inte en enda krystvärk. Jag tog ut henne så hon fick röra på sig, hon bajsade och efter att hon kom in igen tog det inte lång stund innan nästa valp, och som jag tolkar det, som även var den sista föddes.

 
Även det var en tik, hon heter Umbra och föddes 14.05 Viktmässigt är hon den minsta med sina 352 gram.

Valparnas vikt låg mellan 352 och 462 gram, och det är bra vikter tycker jag. Större än så vill jag då inte ha! Alla valpar känns kraftiga och stadiga när man tar i dem och det brukar vara ett bra tecken   !

 
Nyfödd och så nöjd   

 
Här ligger de alla sju valparna, två hanhundar och fem tikar - en riktigt bra fördelning även om jag skulle kunna tänkt mig en till hane om jag hade fått välja. Aldrig är man riktigt nöjd   .

 
Nu har också Enya fått tvätta ren sig, innan var hon mer grön än vit och så speciellt snyggt är det inte...

Snart ska jag bädda på madrassen här bredvid Enya - det blev inte mycket sömn natten som var så jag hoppas på en relativt lugn natt för både mig och Enya nu...  

Ungefär en valp i timmen har det blivit, och nu har Enya fem valpar - 2 hanhundar och 3 tikar. Alla verkar pigga och livskraftiga såhär långt och Enya är väldigt duktig   .

Trot, eller ej - men den tredje valpen föddes exakt 8.00, och det efter att första kom 6.00 och andra 7.00 Hon är punktlig Enya måste jag säga   .

 
Så 8.00 föddes alltså denna tik, hon heter Ulli och vägde 386 gram och är för närvarande den minsta.

  
Klockan 08.25 föddes denna tik, Uma och hon vägde 410 gram.

 
Sen tog Enya en lite längre paus - jag försökte ta flera kort men så fort Enya ser att jag tar kameran lägger hon huvudet över valparna så jag inte ska se dem. Här lyckades jag dock när hon hade upp huvudet lite snabbt.

 
Så 09.55 föddes till slut en till hanhund, han kallas Ullman och väger 430 gram.

Hon har några moderkakor kvar så det är lite svårt att säga något om hur många som är kvar, men jag skulle gissa på två kanske.

Enya har sovit tätt intill mig hela natten i vår säng. Flåsat och bäddat så man trott man varit ute på ett stormigt hav för det mesta. Men hon har vilat lite då och då också.

Vid 05.00-tiden var hon rejält orolig och ville gå ut och kissa, sedan kom första krystvärken en halvtimme senare. Så då var det bara att förlytta mig och Enya till valprummet, något hon verkade väldigt nöjd över.

 
Jobbigt, jobbigt...

  
Snart så är första valpen född

 
Och här är första valpen äntligen född, det är ju oftast den som är jobbigast att få ut.

 
Udda heter första valpen, det är en tik och hon vägde 428 gram.

 
Exakt en timme senare, kl. 07.00 föddes valp nummer två. En hanhund som heter Ubbe, han väger 462 gram.

Valparna är rätt så stora så det kanske inte är fullt så många som jag trodde ett tag, men skönt att de är stora och kraftiga. Inte för att det är någon garanti, det kan hända saker med dem också.

... är det gott om här hemma nu   ! Och snart är ena omgången färdig att komma ut...

 
Enya (CH Barecho Either With Or Without You) är orolig nu, vill bara vara med mig hela tiden och mitt på dagen idag låg tempen nere på 37,1. Så i natt eller imorgon kommer nog valparna att födas, lika spännande varje gång.

 
Vi har suttit en stund tillsammans i valplådan idag för att hon ska komma ihåg den från förra kullen.

Den klassiska valpnings-hässjningen och blicken som ser lätt plågad ut - varje gång tycker jag lika synd om dem över att de ska ha ont, och varje gång får jag dåligt samvete över att det var jag som bestämde de skulle paras...   .

Men när sen valparna är födda verkar tikarna tycka att det är värt det - precis som vi mammor gör när våra barn är födda...

 
En till omgång bullar är det här - Miranda är bra tjock så jag skulle gissa på 7-9 valpar där   . Hon har inte tid att valpa förrän nästa helg så hon tar det lugnt än så länge.

Jag ska sluta hålla på och ursäkta mig över att jag inte hunnit med att skriva i bloggen. Här kommer lite foton iaf som låg kvar i kameran. Jag håller på och byter dator nu (ja, jag vet att jag köpte den nya för länge sedan - men det har liksom inte funnits tid att börja flytta över allt och lära om nu när jag äntligen har windows igen), och det innebär att jag måste testa mig fram med lite allt möjligt och däribland bloggen. Nu när det kommer valpar igen så måste jag ju väcka bloggen till liv!

Så därför kommer det lite kort här som sagt - från de senaste utställningarna kan man väl säga.

  
Norsk Spanielklub arrangerade en utställning med Stor-cert i samband med EDS (Euro dog show) nu i början av september. Domare var Ray Smith från berömda kennel Melverly i UK. Hela 62 vuxna ESS var anmälda - vilket väl måste anses som en väldigt bra anmälningssiffra i Norge. Dock var av dessa 28 stycken uppfödda i Sverige, och från så många andra länder var inte utställarna. Just det, det var några som tillkom från utlandet som inte stod med i katalogen - så i själva verket var det fler anmälda. Det stod dock inget vid ringen om vilka hundar dessa var och inte heller i sekretariatet kunde de svara på det.... Nu vet jag inte vad det är för regler i Norge, men såvitt jag vet måste det ligga med en extralapp i katalogen alternativt finnas ett anslag vid ringen för att såna hundar ska få delta.

Vi hade med oss Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head). Ja, Clådan (CH Barecho Quest For Success) var också anmäld - men eftersom vi var så osäkra på hur mycket hon skulle orka med tanke på att hon opererades i somras valde vi att bara ställa ut henne en dag.

Paco blev bästa hanhund och fick så CERT, otroligt roligt förstås - och detta innebär att han när (eller om?) han blir Svensk utställningschampion så blir han även Norsk utställningschampion! Paco fick följande kritik av domaren: "Very striking dog, shown in beautiful condition. Very pleasing head + expression. Maybe just a little stronger than ideally in scull. Dark eye. Nice reach of neck, well arched. Like a little more depth of brisket. Nice depth of rib. Nice, wide, well angulated rear with broad back end. Moved very well in rear."

Pasta blev placerad tvåa i unghundsklassen med CK - hennes kritik kommer här: "Very striking bitch, presents a very impressive picture stood. Pretty, feminine head (to be critical maybe a little long in foreface). Beautiful, dark eyes. Super reach of neck. Nicely laid shoulders. Nice depth right through. Nicely angulated in rear. Moved a little close behind."

 
Paco slutade som BIR - BIM blev en jättefin tik vid namn CH Westaway The One And Only.

Jag var och är förstås väldigt glad och stolt över att Paco blev BIR för ännu en sann ras-specialist, det betyder så oerhört mycket för mig när de som har verklig raskunskap sätter upp honom, eller någon av våra andra hundar. Det finns ju gott om "självutnämnda rasexperter" som aldrig varit i närheten av att föda upp springer eller ens ägt en sådan, ändå verkar de tro att det som de tycker är det enda rätta. Jag hoppas verkligen att jag aldrig blir så vad det gäller andra raser! Självklart ska man ha en egen åsikt, men man måste vara ödmjuk och förstå att de verkliga experterna är de som levt med rasen länge och som även lyckats med sin uppfödning.

Efter att Paco blivit BIR skulle vi då vänta på finalen. Och vi väntade, och väntade och väntade och väntade.... Det var inte så extremt mycket hundar i de båda ringarna, men ändå gick vi inte in i BIS-et förrän klockan var 17.50 Väldigt sent och faktiskt var BIS:et på EDS dagen efter färdigt före BIS:et på denna utställning, tidsmässigt på dagen. Nu var vi förstås extremt trötta eftersom vi kört hemifrån typ vid 01.00 på natten - men ändå, det kändes otroligt tröttsamt att vänta så länge när bedömningen började 9.00 i ringen.

 
Till slut blev det då dags för BIS och vi var mycket glada över att Paco slutade som BIS-2 under domare Tamas Jakkel.

Så fick vi äntligen åka till hotellet, och där blev vi riktigt irriterade på att de skulle ha hela 500 NOK extra för att vi hade hund. Något de inte hade upplyst om när vi bokade, inte heller när vi ringde för några dagar sedan för att kolla att allt var okej och att vi fick ha hund på rummet. Jag menar 500 NOK extra - det är inte klokt... Och dessutom fanns ingen parkering, vi fick snurra och snurra i en timme innan vi hittade en parkering där det tog nästan 10 minuter att gå till hotellet. Det fanns ett parkeringshus - men bara det att vår bil var för hög för det. Ingen sa något om ett annat alternativ när vi checkade in - men när vi åkte dagen efter fick vi reda på att det fanns platser bakom hotellet för stora bilar. Var så dags då :-( Nä, så Radisson Blu Alna är inget hotell vi kommer att återkomma till eller rekommendera till någon annan heller...

 
Vi var tidigt ute på morgonen när vi kom till Lilleström och EDS-15. Kön ringlade sig lång men det gick ändå rätt så smidigt vid insläppet och bra parkering fick vi också. Däremot höll vi och flera andra utställare på att få hjärnsläpp när vi kom till ringen och såg ett minimalt område där då alla 80 anmälda ESS skulle trängas med sina burar... Svårt att säga hur stort det var, men jag skulle gissa på typ 6m x 2,5 m. Och där skulle alltså alla vi stå... När vi kom till ringen (1,5 timme innan bedömingen startade) var det förstås fullt på detta ställe. Vi tänkte då ställa upp burarna på ett annat ställe, men då kom en vakt och blev helt galen. Efter vilda protester från oss och andra gjorde de till slut ett till sånt område där vi kunde ställa upp våra burar. Helt otroligt att man arrangerar en utställning där man inte tänker på utställarna :-(

I övrigt var det kaos i ringen, ringsekreteraren verkade inte ha koll alls på vilka hundar som fick titlar och vilka som skulle in i ringen och inte. Lite anmärkningsvärt kan jag tycka när detta var dag tre av utställningen... De som vann titlar visste knappt om att de fick nån titel, ingen skylt ställdes upp och stämningen kring ringen var obefintlig. Kändes som om det var en liten "vanlig" utställning bara. När så tävlan om cert ska avgöras ska alla klass-vinnare in, vilket gjorde att bästa hane/tik avgjordes där. I en hel del andra ringar skulle inte "fullcertade" hundar tävla om certet, men i vår ring skulle de göra det. Paco fick Res-CACIB och Res-CERT och borde väl då i rimlighetens namn vara tvåa bästa hane, men icke - i resultatlistan står junioren som tvåa bästa hane och veteranen som trea bästa hane... Det brukar ju liksom aldrig vara någon egentlig bästa hanhunds/bästa tik-klass på dylika utställningar... Juniortiken som också blev bästa tik fick i Norge båda titlarna, JEUW-15 samt EUW-15 - men självklart var det inte så, den tik som fick CACIB var ju den som fick EUW-15 titeln. Ja, ni hör ju.... rörigaste vinnarutställningen jag har varit på måste jag säga. Att det sedan var en massa rabalder kring att en hund som lyftes i kopplet efter den vunnit grupp 9 kan inte arrangörerna lastas för. Jag tycker de reagerade snabbt och tog ett beslut kring det, bra gjort med lite handlingskraft. Att hundarna behandlas väl är såklart något som måste vara självklart ALLTID - men förstås extra viktigt på utställningar där vi har allmänhetens ögon på oss. Vill vi att andra ska ha respekt för hundsporten måste vi också respektera hundarna och ta hand om dem på bästa sätt. Finaltävlingarna följde jag på nätet - och de var verkligt proffsigt gjorda tycker jag! Roligt att se   .

Jag hade sedan oturen att bli magsjuk veckan efter, torsdag och fredag var inte trevliga dagar och den helgen skulle vi på utställning igen, både lördag och söndag. Tur var att det var på hemmaplan - för jag hade inte klarat att åka någon längre sträcka. Lördagen var jobbig, och vi lämnade två hundar hemma som var anmälda för jag orkade helt enkelt inte göra dom i ordning och sedan kände jag att det skulle bli för mycket att visa så många också.

Lördagen ställde vi ut våra små "apor" Bertil, Britta och Tyra på SKK:s utställning samt att vi hade en SK Open Show samma dag. Ringarna var lyckligtvis nära varann, stort tack till den som lagt ringarna om det var så att de tog hänsyn till det.

SK Open Show dömdes av Sarah Corbett, dotter till Ann Corbett (Trimere). 27 vuxna ESS var anmälda och 3 valpar, som jag sagt tidigare - det är trist att det inte är fler anmälda på dessa utställningar. Och nu när vi hade en domare från England hade jag ändå trott det skulle bli fler...

Paco blev tvåa bästa hanhund med denna kritik " Very nice dog. Typical springer head. Lovely coat and condition. Brilliant bone and feet. Excellent forechest, could have a little more depth. Lovely angles on the move. Exceaus drives from behind and reach with his front. Nice springermovement." Paco blev sedan BIR-unghund.

Pasta var inte anmäld denna dag och Clådan fick stanna hemma...

Så vår nästa hund var Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) i höglöp så Paco var förstås extra "jobbig" denna helg... Gizza vann championklassen med denna kritik "Very nice made. Good shoulder lead into good front angulation. Beautiful forechest and depth. Brilliant rear angulation. Good, hard condition - just lacking a little in coat. Moved beautifully, can tell she is a champion, cover the ground with ease."

Så var det dags för Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion), hon blev BIR-veteran dock inte placerad i bästa tik. Men en superkritik fick hon verkligen: "8 year female in wonderful condition. Lovely head and gentle expression. Super angulation in front and rear. Good shoulders and lovely topline. Good muzzle. Moved very well, really like her."

 
Gizza blev sedan BIR/BIS   ! BIM blev hanhunden CH Holliveras Mystic Melody.

Direkt efter detta fick jag rusa till Affenpinscher-ringen. De var snäll och väntade med valparna till sist i rasen så jag hann visa dem själv.

  
Tyra (CH Velvet Dandy's Wishful) blev trea bästa tik  - någon kritik hämtade jag aldrig, men den danska domaren var väldigt noga med pälsarna så tror det var det hon inte tyckte om hos Tyra.

 
Bertil (Barecho Bardolino) och Britta (Barecho Bellini) var själva som valpar - men de var så superduktiga och jag var så glad och stolt över deras agerande i ringen. Ja, Britta kanske inte tog så många travsteg - men hon var superglad och det är för mig mycket viktigare.

 
Bertil blev BIR-valp och jag tror det berodde mycket på att han verkade världsvan medan Britta var som en kalv på grönbete...

 
Bertil blev inte placerad i BIS-valpfinalen - men jag var superstolt ändå över honom, han fullständigt "ägde" ringen min lilla gullplutt   .

Dagen efter var det dags för SKK:s utställning för våra långöron. Roligt var att cocker-valparna gick före springrarna i ringen så vi fick chansen att se Hardy (Barecho Having A Blast) och Czech - säkert felstavat men uttalas Chess (Barecho High Quality) i ringen. Sistnämnda blev bästa hanvalp och BIM-valp   .

 
Czech i rörelse..

... och i stående.

Finska Annaliisa Heikkinen dömde Engelsk Springer Spaniel och det var 37 ESS anmälda. Det kändes lite extra roligt med denna domare som jag inte ställt ut för sedan 1999 då hon satte upp vår Caesar (CH Barecho Ambitious Agent) till BIR. På utställningar hon dömt tidigare i Sverige har hon satt upp Malin (CH Barecho Pretty Picture, som är Paco och Pastas mormor) samt även engelska importen CH Chaigmarsh Orchid. Hon har också satt upp Claudia (CH Barecho Quest For Success) till BIG-1 på SKK Sofiero samt Paco till BIG-1 på SKK Svenstavik. Så ni förstår kanske att jag tyckte det kändes roligt och intressant att se vad hon tyckte om våra hundar vi hade med oss denna dag!

Paco blev bästa hanhund och fick då sitt 26:e svenska CERT, detta var sista gången han ställs ut i Sverige innan han fyller två år... Han fick dessutom ännu ett CACIB då detta var en internationell utställning. Pacos kritik kommer här: "Utmärkt typ och proportioner. Vackert huvud, hals och överlinje. Goda proportioner. Välvinklad fram och bak. Utmärkt kropp. Vackra rörelser, Bra pälskvalitet."

Winston (CH Barecho Most Wanted) blev fyra bästa hanhund samt BIR-veteran, i finalen blev han sedan utplockad av sex stycken men blev inte placerade till slut.

Pasta blev tvåa i unghundsklassen med CK, Carro var snäll och visade henne för riktigt återställd från magsjukan var jag inte... Stort tack för det Carro och för att du visade Pärlan också <3.

Gizza blev bästa tik med CACIB (som hon inte får behålla eftersom hon är internationell champion redan). Gizzas kritik blev denna: "Utmärkt typ och goda proportioner. Vackert huvud och uttryck. Bra hals och överlinje. Välvinklad fram och bak. Utmärkt kropp. Fina rörelser. Bra temperament."

Vi hade också en uppfödargrupp som blev bästa grupp: "En grupp av härliga springer spaniel. Vackra huvuden. Fina halsar och överlinjer. Bra kroppar. Goda rörelser. Bra grupp som uppfödaren kan vara stolt över."

 
Paco blev sedan BIR och Gizza blev BIM   !

Rasdomaren dömde också grupp 8 och vi blev såklart superglada när Paco vann!! Detta blev hans fjärde gruppvinst på SKK - och detta innan han ens fyllt två år   !

 
Eftersom bästa uppfödargrupp gick mellan grupp 8 och BIS:et valde vi att inte gå in med vår grupp - detta för att Paco skulle få vila lite.

Ingen placering blev det i BIS:et för domaren från Canada. Men det förstod nog alla - inte lätt med en engelsktypad engelsk springer spaniel för domare från Canada eller USA där typen är något helt annat. Så att han inte blev placerade var inte förvånande - dock var det inte bara jag som tyckte att sättet att döma BIS:et på hade kunnat skötas på ett mer rättvist och "snyggare" sätt.

Nåja, vi var iaf supernöjda med vår dag och glad att vi nu två år i rad har vunnit grupp 8 på hemmaplan   !

Ingen utställning för oss i helgen som var - då var jag och flera andra domare istället på exteriördomarkonferens där det var retriever-raserna som det tittades närmare på.

 
Det blir lite jobbigt att sitta still i två dagar - och allt ätande och fikande på dylika konferenser....

 
Men jag hade två jättetrevliga dagar med superroligt sällskap, mycket skratt blev det förstås som vanligt ihop med mina rumskamrater Elisabeth och Carina     .

Det var allt för denna gång - återkommer nog snart när det är dags för valparna att komma ut....

... ja det kan man väl lugnt säga. Jag har inte skrivit något här sedan kring midsommar - inte för att det inte hänt saker, utan för att jag inte känt för att skriva av olika anledningar och såklart mest för att det inte funnits tid till det. Eller det ska man ju inte skylla på egentligen, det handlar som alltid om prioriteringar - alla människor har lika mycket tid på sitt dygn men man prioriterar olika vad man tycker är viktigt att göra och inte.

Här kommer bara ett litet sammandrag av vad som hänt under sommaren, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning och säkert glömmer jag något viktigt också - men då får jag väl fylla på med det sen isåfall   .

Sedan efter midsommar har det varit utställningar varje helg för mig - ja förra helgen ställdes ingen av våra egna hundar ut. Jag var själv och dömde i Finland och Paco var anmäld till Askersund. Dock hade han dambesök under helgen och tja, inte för att jag frågade vad han valde av det och utställning - men jag tror han var rätt så nöjd att vara hemma...

Apropå parningar så har vi två tikar parade, båda kullarna beräknas födas i slutet av september/början av oktober. Första kullen blir Enya (CH Barecho Either With Or Without You) som är parad med Otto (SEVCH Cloette's Splendid Surprice). 

 
Enya (CH Barecho Either With Or Without You) är SEU(u)CH och har haft en kull hos sin fodervärd (Maria kennel Windcraft) och en kull tidigare hos oss. Enya är en lugn och trygg tik, full av "will to please" och med en ängels tålamod vad det gäller valpar och småbarn   .

 
Denna kull blir Ottos (CH Cloette's Splendid Surprice) första kull. Han är en rejäl hane med mycket aktivitet i sig. Han har förutom SEVCH, Cert på utställning, pris på lydnadsprov även godkänt på Jakt Nybörjarprov klass B. Han är dessutom MH-beskriven.

Nästa kull som vi hoppas ska födas under hösten är den som vi skulle haft i våras, men då slutade Miranda löpa mitt i löpet... Eller vad som hände? Vi har skojat och sagt att hon nog slutade löpa när hon insåg att hon skulle paras med Paco   ...  Denna gång blödde hon inget alls, men det blev dock tre parningar där de parade sig helt fritt ute på gården. Så förhoppningsvis ska allt vara okej denna gång. Det är alltså Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) som är parad med Paco (Barecho Play Now Pay Later).

 
Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) är SEU(u)CH NOUCH EECH SEV-11 EEW-13 samt att vi väntar på att hennes Internationella championat ska godkännas (C.I.E.). Fotot ovan är taget i Hässleholm nu i maj där hon fick sitt sista CACIB. Miranda har haft en kull tidigare hos oss samt en kull hos kennel Sieger's i Danmark. Miranda har alltid varit lite "lillgammal", otroligt enkel att ha att göra med och en hund man knappt märker av när hon är här hemma. Hon bor mestadels hos Carro i Falun tillsammans med gamla Zola.

 
Paco (Barecho Play Now Pay Later) är JWW-14 FIJV-14 WW-15. Han har vunnit otroligt mycket trots sin unga ålder, han leder just nu tävlan om Årets utställningsspringer i Sverige och har till dags dato hela 20 svenska CERT!! Paco är en mycket charmig och karismatisk ung hane. Visst kan han vara lite väl intensiv ibland - men allt han gör gör han med 100 % glädje, så härligt och för mig är han otroligt mycket springer. Som det står i rasstandardens början - stark, glad och aktiv, det är Paco i ett nötskal det   . Han har några kullar födda efter sig, men de är förstås väldigt unga ännu.

   
Fantastiska huvuden & uttryck tror jag dessa valpar kommer att få, titta bara på Mirandas huvud längst upp och Pacos längst ner. Kanske är jag partisk - men men, det får man vara i sin egen blogg eller hur   .

Så detta har vi att se fram emot under hösten - jag har tänkt mig att behålla något själv ur båda kullarna, vi får väl se vad det blir.

Apropå spara hemma så har vi behållt en tikvalp här hemma från en av de kullar som föddes under försommaren. 

      
Barecho Too Much Is Just Perfect heter hon. Tilltalsnamnet är "Tootsie" - David och Jacob envisas med att säga Tuttsie åt henne... men de ska väl lära sig till slut hoppas jag ;-) Flera jättefina tikar var det i den kullen så vi hoppas få se fler av dem ute i ringarna så småningom. En tik finns kvar till salu också - foton på henne finns på hemsidan.

I den andra kullen har vi placerat ut den enda tiken hos en fodervärd - hos kennel Mayamore. Så henne och även hennes bröder hoppas vi få se mer av på utställningar och annat i framtiden. 

 
Förutom ovan nämnda Tootsie har vi två till nya familjemedlemmar här hemma. Det är "småaporna" Bertil och Britta. De är 5 månader och ska göra debut på SKK:s utställning i Högbo. Blir intressant förstås eftersom hittills har jag varit lika dålig att träna dom som alla mina andra... 

Så flocken här hemma består nu av 6 vuxna springers och 1 vuxen affen. Och så dessa tre valpar då... Kan vara något mer på ingång också, vi får väl se... Känns ju som vi bara har gamlingar och pensionärer här hemma så måste fylla på med lite yngre om inte det ska dö ut helt här. Lleyton blir 12 år i morgon   (och jodå han hänger med, men nog tror jag han saknar Kylie allt...  ). Sedan har vi Pärlan och Clådan som båda blir 8 år nu i höst, Pärlan redan om några veckor. Pärlan är i jättefin form - hon gjorde en strålande comeback i Tvååker i juli då hon blev BIR och BIG-2   !

 
C.I.E NORDUCH NORDV-10 Barecho Poetry In Motion "Pärlan"

Clådan har inte ställts ut efter världsutställningen. Hon har inte varit sig lik, har varit hängig och mer trött än vanligt. Eftersom hon också hade flytningar kollades hon upp av vet och det bestämdes att livmodern skulle opereras bort. Det gjordes i mitten av juli och hon har återhämtat sig väl - men hon har blivit (om möjligt) ännu hungrigare och med en husse som inte kan motstå hennes blickar är hon lite för rund om magen nu samt att pälsen lossnar i stora sjok.. så när nästa utställning blir för henne vet jag inte. Inte för att det spelar någon roll - viktigast är förstås att hon mår bra och finns här hos oss   . I utställningsringen har hon inte så mycket mer att bevisa känns det som. 

Gizza har istället kommit tillbaka otroligt bra efter sin valpkull. Lite mindre päls kanske, men annars tycker jag hon är jättefin. Så i helgen är det dags för hennes comeback efter kullen. Och jodå, för er som gillar att anmäla folk för både det ena och det andra kan jag berätta att det i måndags gått 75 dagar efter valpning varför det inte finns några hinder för henne att ställas ut. 

Sedan har vi då Paco och Pasta hemma också, ungdomarna som de alltid får heta. De blir två år i slutet av september så efter det behövs bara ett cert för dem för att de ska få sina championat. Pasta ska förmodligen paras på nästa löp vilket borde bli i november. Hanhund är inte helt bestämt ännu till henne - men jag har lite olika spännande alternativ som jag funderar på!

Älskade vännen, aka Tyra är också anmäld till en utställning igen. Det är så svårt att ställa ut två raser för även om man sitter och väntar mest under hela dagen på en utställning så krockar raserna nästan alltid   . Men i Högbo ska hon få komma ut på lite utställning igen. Funderar också på om hon ska få följa med till Finland i december, vi får väl se vad plånboken tillåter...

En förändring kommer det att bli här hemma under hösten. Jag ska från och med måndag nästa vecka jobba 50 % på förskolan Trollgården här i Årsunda. Jag ska jobba till och med 18/12 så det känns lagom att prova på att jobba lite igen. 50 % är ju det jag velat ha hela tiden, men det är inte så lätt att hitta såna tjänster så jag är verkligen jätteglad åt att få jobba nu under hösten. Denna förskola är ett föräldrakooperativ och förskolan hette tidigare Bergatrollen. Bergatrollen var jag och min fd man Pelle med och startade för "tusen år sedan" när Thomas och Henric var små, så det känns lite speciellt därför också   .

Massor av utställningar har det blivit som jag skrev tidigare - och det jag är mest glad och stolt över är att Paco vunnit tre grupper på SKK-utställningar trots sin unga ålder!

 
Första gruppen vann han i Borås för domare Petra Junehall. BIS dömdes av en domare från Canada och ja, där är typen på Eng Springer helt annorlunda som de flesta känner till...

 
Andra gruppen vann han i Alfta under finska domaren Tuula Savolainen. Jag var själv i Danmark och dömde den helgen så Carro var så snäll och visade honom på lördagen. Hon kunde inte visa honom på söndagen så vi hade problem att hitta någon handler då... Tack till Jenny som ställde upp och visade honom, Paco är ju inte den lättaste att visa - men jag hoppas du inte blev helt avskräckt   . BIS dömdes av Rony Doedijns, från Holland tror jag han är. 

 
I ösregn vann han sin tredje grupp, då i Svenstavik under domaren Annaliisa Heikkinen från Finland. Lite roligt är att den domaren gav Clådan hennes första BIG-1 när hon var nästan exakt lika gammal som Paco är nu. Ingen placering i BIS för domaren som jag tror kom från Slovenien. 

Vi har haft besök från England här också i en vecka ungefär. Jacky och Dave var inbjudna att döma Springerklubbens Club Show och eftersom vi SJÄLVKLART inte skulle ställa ut själva kunde jag vara kommisarie på denna utställning. De kom direkt till utställningsplatsen på fredagen och jag hade sagt till dem att jag inte ville ha någon kontakt med dem under utställningsdagen för att det inte på något sätt skulle kunna se ut som att jag skulle påverka deras dömande. Inte för att jag alls tror att jag skulle kunna göra det, men jag tycker själv det ser väldigt illa ut när den eller de som domaren känner väldigt väl pratar eller äter lunch ihop med domaren under dagen bedömningen pågår. Kanske är jag löjlig, men vi vet att det döms alldeles för mycket "politiskt" i ringarna och jag vill inte vara upphov till några sådana misstankar. Nog sagt om det!

Men efter bedömningen var avslutad kunde vi umgås förstås och vi hade en superrolig kväll på supén där temat var 1920-tal. 

 
Här är vi på väg till supén - jag som inte gillar att klä upp mig speciellt mycket och nästan aldrig har kjol eller klänning tyckte att det var lite extra roligt med ett tema så jag slapp tänka så mycket själv på vad jag skulle ha på mig och inte   .

 
Om någon undrar över Davids mustasch så var den äkta - bara lite påbättrad med svart färg för att synas mer. 

 
Vi fick också ta emot pris för att Clådan vann Årets utställningsspringer 2014. Trevligt att Agria nu sponsrar flera av Årets-tävlingarna med pengar   .

Det var verkligen en supertrevlig kväll och jag ser redan fram emot nästa års supé. Hoppas då att fler stannar lite längre och att vi kanske får någon form av musik då också   . Skriv in nästa års Club show i almanackan redan nu - lördagen den 11 juni 2016 är det dags igen!

Jacky och Dave stannade hos oss under veckan efter Club Show - både för att de skulle ta hem Tulip och för att de ville se mer av Sverige än Älvsjö-mässan och motorvägarna...

   
Det här är alltså Tulip (Barecho Happens All The Time). Verkligen lovande tycker jag hon är och vi hade mer än gärna behållt henne själva. Men jag vet att hon kommer få det superbra hos Jacky och Dave och att de kommer att kunna ta tillvara hennes kvaliteter på ett minst lika bra sätt som vi hade gjort :-)

Under tiden de var hos oss firade jag och David 15-årig bröllopsdag. Vi har tidigare varit i Vaxholm och tyckte det var så otroligt fint där varför vi bestämde oss rätt tidigt att vi ville fira bröllopsdagen där. Nu passade det ju bra att Jacky och Dave var här då också så vi kunde visa dem Stockholm samt Stockholms skärgård som både David och jag är så förtjusta i. 

 
Det är sällan jag är nöjd med något kort - men detta kort gillar jag verkligen. Det är taget i Berzelii park där vi förlovade oss en gång i tiden. Men det är inte därför jag tycker om kortet - jag tycker om det för jag tycker vi ser naturliga ut och inte så tillgjorda som vi gör på en del andra kort. Förmodligen ser vi helt "ocoola ut" - men jag tycker nog man kan se hur mycket vi tycker om varandra vilket vi faktiskt gör, även efter så lång tid tillsammans som totalt 18 år. 

 
Vi åkte ut till Sandhamn också. Något David och jag pratat länge om att göra men som inte blivit av förrän nu. Vädret var inte bra alls - men annars var det en jättebra dag och så himla mysigt att gå där och "polimasa" lite under en dag. Jodå, jag kan det också - bara inte så ofta...  . Verkligen roligt att Jacky och Dave kunde dela dessa dagar med oss, stort tack för det - för oss är det ett minne för livet   .

I helgen var jag som sagt och dömde i Finland, närmare bestämt i Åbo. Domarmiddagen på lördag kväll var lite annorlunda. Vi åkte båt ut till en liten ö som hette Loistokari där vi åt under bar himmel. Mysigt och lyckligtvis var det bra väder. Lite kallt blev det när solen började gå ned. Men roligt med något annorlunda!

Vi satt och åt därifrån fotot är taget och det man ser på bilden här är där maten stod som man fick ta själv, typ buffé. 

 
Vacker utsikt

 
Det fanns ett hus på den lilla ön och det sades att det i detta hus bott en familj med 11 barn. Min första tanke var hur oroliga föräldrarna måste ha varit att någon av dem skulle drunkna... Jaaa, så tänker man när man är en hönsmamma...

Apropå det så kommer Thomas hem ikväll för att vara här till onsdag nästa vecka - det ska bli jättemysigt att få rå om honom i nästan en hel vecka   . Eller ja, vi är ju borta i helgen förstås på utställning och Jacob ska vara hundvakt - han frågade om han skulle få extra betalt nu för att han skulle se efter Thomas också....