Torsdag förra veckan föddes Våfflans och Cash valpar   . Två dagar före beräknad valpning, och det tycker jag nog är det dygn som våra tikar valpar oftast på. Våfflan bor hos en fodervärd i Årsunda, en arbetskamrat till mig - Emelie och hennes familj. Och eftersom vi ska resa bort nästan en vecka nu snart så bestämde vi att hon skulle få valpa där och vara kvar där några veckor innan Våfflan och de små får flytta hem till oss.

Emelie har väldigt stor vana med alla sorters djur så jag kände mig helt trygg med att det skulle gå bra även om jag inte skulle hinna dit innan första valpen var född. Och så blev det, hon hörde av sig när hon såg första krystvärken och då var jag iväg härifrån efter ca 30 minuter. När jag kom fram hade Våfflan redan fött två stycken, det gick hur bra som helst med Emelies assistans   .

 
Så först ut var tikvalpen Issie, hon föddes klockan 10:39 och vägde 330 gram.

 
Nästa valp föddes kl. 11.12, en hanhund som fått namnet Iron. Han vägde 340 gram.

 
Valp nummer tre föddes kl. 11.50, en hanhund som fick namnet Ior. Han vägde 380 gram och var med det den största i kullen. 

 
Ytterligare en hanhund föddes kl. 12.32, han fick namnet Ice. Vikten var 375 gram, det ser ut att vara tan-tecken på honom som på hans mamma så vi får se hur det utvecklas. 

Sedan kom en till tik, en liten tjej som bara vägde 185 gram. Såklart fick hon heta Plätten eftersom hennes mamma heter Våfflan. Hon föddes kl. 13.40

Sjätte valpen föddes kl 14.30, en hanhund som heter Igloo. Han vägde 375 gram. Här trodde vi att det var slut på valpar, vi kände och klämde men kunde inte känna något som kändes som en valp. Det var också flera moderkakor kvar i magen och det gör förstås att det är lite svårare att känna efter. Våfflan fick rasta sig och tvätta av sig, och vi kände igen - nej, ingenting så vi var övertygade om att det var tomt på valpar. Jag åkte hem efter att det gått en tid utan tillstymmelse till någon mer värk. Våfflan sov också djupt vilket brukar vara ett tecken på att det är över.

 
Hanvalparna

 
Tikvalparna (innan Ina föddes)

De sex först födda 

 
Men.... kl. 21.23 levererade Våfflan sin överraskning, en till tikvalp!

Man skulle ju lätt kunna tro den var död efter så lång tid, men icke - den är nästan lika liten som Plätten, men lika pigg och hungrig som henne så det tog inte lång stund från hon föddes till hon ville till tutten och äta! Hennes namn blev Ina och hon vägde 195 gram. 

Man får ju helt klart dåligt samvete när man inte kände valpen, men det är så svårt tycker jag att vara helt säker på att alla valpar är födda. Det är ju egentligen oftast tikens egna beteende som är det som visar det mest om det är färdigt eller inte. 

Bra med en kalla handduk att kyla ner dom med, för varmt blir det de första dagarna när man måste ha så hög temperatur i deras rum. 

 
Lillmatte Julia hjälper till att hålla koll på de små, det är hon och hennes syskon som döpt valparna till deras fina namn   

Det var inte bara Tirils valpar som hade bråttom ut, även Jenkas valpar föddes tidigt - sex dagar innan beräknad valpning var det dags. Förra kullen fick hon 11 valpar, där 9 av dom överlevde. Lika tjock var hon nu och denna gång blev det 10 stycken istället. Hon var ganska så smal i sig själv vid förra kullen, nu är hon i mycket bättre form och det syns knappt på henne nu att hon fått en kull valpar (förutom den lätt mintgröna färgen som hon klätt sig i för tillfället).

  <

Först ut var Hasta, en svart/vit tik som föddes klockan 06.55 Hon vägde 288 gram och är därmed minst i kullen. 

 
En till svart/vit tik föddes klockan 07.15, hon vägde 340 gram och heter nu Heja. 

 
Tredje valpen var en brun/vit hanhund, han föddes klockan 07.44 och vägde 380 gram, han är den största i kullen och heter numera Hamilton.

Ytterligare en hanhund föddes sedan, en svart/vit sådan. Han föddes klockan 08.08 och heter Hector, vikten var 345 gram. 

 
Femte valpen var en svart/vit tik som heter Humlan. Hon föddes klockan 09.05 och vägde 292 gram. 

 
Nästa valp var också det en svart/vit tik, hon föddes klockan 09.40 och vägde 320 gram. Namnet blev Hollie.

Valp nummer sju, ytterligare en svart/vit tik. Hon heter Hjördis och föddes klockan 10.30, vikten var 335 gram. 

 
Sedan kom en till hanhund - en svart/vit sådan, han föddes klockan 13.00 Namnet blev Hobbe och han vägde 336 gram. 

 
Nionde valpen var en brun/vit tik. Hon föddes klockan 13.25 och vägde 358 gram, hennes namn blev Heaven. 

 
Vi avslutar som vi började, med en svart/vit tik. Hon föddes klockan 15.19 och fick namnet Happy, vikten var 335 gram. 

Flera av dom ser ut att få tan-tecken, tycker det är svårt att se såhär tidigt om de inte har väldigt tydliga och stora tan-tecken.

   
Jenka hade mycket fostervatten och innan hon tvättades av var  både hon och valparna grönkladdiga - så skönt när de blir rena och äntligen kan få koppla av. 

 
Så söt   

 
Tikarna

 
Hanhundarna

 
Alla tio små juveler   

... vi hade en hel kull med svart/vita valpar    Eller de är inte alla svart/vita, åtminstone en är svart/vit & tan men klassar det som svart/vit också. Inte sedan slutet av 2004 har vi haft en sådan kull, så känns extra roligt nu när vi har hela 9 stycken i den färgen. 

Tiril har varit en superduktig mamma, på knappt tre timmar födde hon sina valpar   

 
Först ut var Gullan, en tik som föddes 23.20 Hon vägde 401 gram.

 
Andra valpen kom redan efter fem minuter, klockan 23.25 Han vägde 405 gram och heter Gregory och var alltså en hanhund. 

 
Tio minuter senare, klockan 23.35 föddes valp nummer tre. En hanhund som vägde 430 gram, hans namn blev Gerhard. 

 
Ingen rast och ingen ro, valp nummer fyra föddes 23.44 Även det en hanhund, och den som är störst i kullen med sina 470 gram - han heter numera Garfield. Han ser vi tydliga tan-tecken på, det kan vara någon mer som har tan, men lite tidigt att säga ännu.

Äntligen en tik igen, Gabby föddes klockan 23.58 Hon var minst i kullen med sina 350 gram. 

Liten paus innan valp nummer sex som föddes 00.48, han vägde 365 gram och heter Gilbert. Såklart en hanhund alltså!

Paus igen till nästa valp, en hanhund som föddes 01.45 Han vägde 450 gram och heter Gibson.

 
Sedan gick det snabbt igen, klockan 01.57 föddes nästa hanhund - han heter Gyro och vägde 420 gram.

 
Sista valpen, en tik till! Hon föddes klockan 02.03 och fick namnet Grace, vikten var 390 gram. 

Valparna föddes en hel vecka för tidigt så vi var lite oroliga de skulle vara små, men helt normala vikter är det på dom och de ser alla pigga och krya ut såhär långt   

 
Hanhundarna

 
Tikarna

 
Allihopa   

 
Den stolta modern med sina små   . 

Inatt var det dags för Mickans och Dibbes valpar att födas   . Jag och Jenny var på utställning i Västerås hela dagen igår, men David var hemma och såg efter Mickan. Tempen gick ner sent lördag kväll, men annars har det inte märkts nästan nånting alls på Mickan att det var dags att valpa. Hon har inte flåsat en endaste gång och under gårdagen hade hon bäddat lite lite ett par gånger, det var allt. Så jag och Mickan la oss i sängen, men det blev inte så långvarigt för då började hon bädda mer intensivt i sängen. Jag trodde madrassen skulle ryka, men det är ju inte direkt så man stör en som är på väg att föda... hon fick hållas och till slut så började hon krysta lite svagt till en början.

 
När så första valpen kom sa hon inte ett knyst, annars brukar de ju kunna skrika till just när valpen föds. Men inget sånt, däremot flydde hon tillbaka upp i sängen och satt där och tittade på mig och valpen med stora förskrämda ögon! Första valpen var en hanhund som vägde 323 gram, han föddes 23.50 och fick namnet Caddy. 

Tog inte lång stund förrän nyfikenheten tog överhanden och hon smög sig ner i valplådan igen. Nu är hon så duktig och försiktig med dom, men det är alltid lika fascinerande när man ser hur instikten sätter in och de helt plötsligt är så mån om sina små   .

 
Nästa valp var en tik, hon fick namnet Corvette. Vikten var 312 gram och hon föddes 01.10

 
Tredje valpen var en hanhund, den största i kullen med en vikt på 354 gram. Hans namn blev Camaro, han föddes klockan 01.35

 
Sista valpen är minst i kullen, en hanhund som föddes klockan 02.00 Hans namn blev Cadillac och han vägde 256 gram. 

Först och främst vill jag bara nämna att detta inlägg inte är riktat till någon specifik rasklubb, jag är medlem i för närvarande fem ras- och/eller specialklubbar och har förstås en hel kännedom om andra klubbar också. Jag tar absolut avstånd mot alla personliga påhopp mot klubbar och styrelsemedlemmar,  eller ja - personliga påhopp överhuvudtaget ska jag väl säga på sociala medier. Det är ytterst sällan, om aldrig kan man väl säga, som något blir bättre av att man pekar ut någon enskild eller några enskilda genom dylika medier. Om man har problem ska man lösa det med den det berör, i den mån det går, och det gör det nog nästan jämt. 

Det här inlägget är mer en fundering kring om de ska finnas kvar eller inte? Jag personligen kan känna att de tagit ut sin rätt lite. Vi vet alla hur svårt det är att få tag på människor som vill jobba ideellt nuförtiden, varför kan man ju spekulera i? En teori jag har är att förr fanns det inte ett lika stort utbud med saker att göra som det finns idag, då var det kul att sitta i en styrelse och när aktiviteter anordnades så kom det många intresserade medlemmar. Nu kryllar det av saker att göra och att då arbeta gratis på sin fritid, njaaaa - det lockar nog inte så många tyvärr. Sedan är det också lätt att man blir avskräckt när man suttit i en styrelse. Helt plötsligt har man allas ögon på sig, det man gjort i sin uppfödning förut ska man inte längre göra, för sitter man i en styrelse borde man veta bättre, vara ett föredöme...blabla... Jag håller inte med där, det är en sak vad man gör privat med sin uppfödning och en helt annan vad man gör i styrelsen. Det här tankesättet att alla som sitter i en styrelse ska vara prickfri samt en förebild, och vara i det närmaste perfekt i alla avseenden, det gör att det är väldigt svårt att få med de som är aktiva i rasen och många gånger också de som har mest kunskap om avel/uppfödning som är en stor del av en ras/specialklubbs arbete. 

Dock är det ju så att om man sitter i en styrelse måste man tåla konstruktiv kritik och att det finns medlemmar som helt enkelt inte är nöjda med det som klubben gör. Medlemmarna är inte "dumma i huvudet" eller "idioter" för det, samtliga medlemmar måste ges respekt, oavsett om åsikterna går isär eller inte. Om man känner " nej, alltså jag tål inte kritik, inte ens den som handlar om det jag gör i mitt uppdrag" - ja då passar men helt enkelt inte i en styrelse. 

Vad är då en ras/specialklubbs uppgift? Enligt mig är det att vara rasens ombud, alltid sätta rasens bästa i första rum och arbeta för att den förvaltas väl. En stor uppgift tycker jag också är att marknadsföra rasen på bästa sätt. Vilken sorts valpköpare passar till just vår ras? Hur gör vi för att nå dessa och undvika att valpar hamnar hos människor som inte är lämpliga för rasen? Såna frågor tycker jag en ras/specialklubb bör arbeta med. 

I flera klubbar stängs fler och fler lokalavdelningar ner, största anledningen är att det inte går att få ihop styrelser men en annan är också att om det anordnas aktiviteter så kommer det inga medlemmar. Suck och stön från många styrelsers håll, varför fattar inte medlemmarna att de borde gå på dessa aktiviteter? Eller är det så att vi i hundklubbarna måste vidga våra vyer och förstå att dagens hundägare inte är desamma som för 30 år sedan? Utvecklingen har gått framåt på många håll, så borde det även ske i hundklubbar. Vad vill dagens medlemmar ha? Webbaserade kurser? Inga kurser alls kanske, utan andra aktiviteter? Ett nytänk behövs på många håll. För dens skull ska man aldrig glömma att ständigt jobba med rasens bästa i fokus.

När jag skaffade mig en ny ras, engelsk springer spaniel 1988, var jag oerhört nyfiken på ALLT som hade med den rasen att göra. Jag gick på lokalavdelningens alla kurser/träffar, det var jaktkurser, viltspårkurser, utställningsträningar, prova-på dagar - ja allt möjligt. Det var lite så det var på den tiden, oavsett om man tänkt sig jaga eller inte så var det såna kurser som erbjuds och då var det vad man fick gå på om man ville aktivera sig själv och sin hund. Idag är utbudet enormt och det är såklart bra på många sätt - men för mig som uppfödare skulle jag helst se att mina valpköpare gick på aktiviteter som arrangeras av de som kan rasen, dvs ras/specialklubbar. Fortfarande är det dock samma kurser många gånger som arrangeras, samma kurser som fanns för 30 år sen! Och sen suckar man över att folk inte anmäler sig på aktiviteterna många gånger... Och jag köper inte argumentet att vi som startade för 30 år sen var så mycket mer intresserade än vad de är idag, jag tror visst det finns många ungdomar som vill lära mer - men kanske inte just på det sätt som vi en gång lärde oss?

Jag ser också en stor fara när det sitter människor i dessa styrelser som inte har tillräckligt med kunskap om det som de faktiskt ska bestämma över. Det är som om jag skulle få bestämma om hur statsbudgeten skulle se ut. Vänta här nu, massa miljoner till hundarrangemang, massa miljoner till barn och omsorg, men opera och sånt skit gillar ju inte jag så näe, det struntar vi i. För att inte tala om sport, man hör ju så mycket om hur negativt det är med sport - så lägg ner alla sport, inga pengar till det! Som tur är har jag inget att säga till om i de frågorna, man får hoppas att de som har det är betydligt kunnigare än mig. Och det här är också risken när det sitter personer i ras/specialklubbsstyrelser som ska besluta i avelsfrågor och kanske aldrig haft en kull ens? Eller även om de har det, har de fött upp valpar eller bedrivit avelsarbete? För mig två vitt skilda saker. 

Det ÄR svårt det här, jag har inte något enkelt svar heller. Men nånstans tror jag det är dags för en förändring. Kanske större klubbar där fler raser ingår och att man på det sättet kan få fler kunniga i styrelserna? Eller vilka ska egentligen få bestämma i avelsfrågor - ska SKK bestämma? Eller är det bra som det är idag? Det kanske bara är jag som ser att det är ett problem i många dessa klubbar?

Sen mer arbetsgrupper lokalt där man kan anordna aktiviteter, jag tror många skräms av ordet styrelse. Kanske lättare att två-tre personer försöker få till lite träffar och dylikt på lokal nivå, utan att det behöver vara en direkt styrelse?

Jag vill jättegärna höra era synpunkter kring detta, och då utan några personliga påhopp på nån enskild klubb!

Kryddan hade tid att valpa på lördag, hon parades bara en gång och känslan var att vi kanske var lite sena ute när vi parade henne. När hon sedan valpade redan idag var nog den känslan rätt,  vi skulle ha parat lite tidigare för att det skulle vara ultimat. I måndags var hon helt lugn, dock gick tempen ner ända till 36,9 på fm - på Kryddan märktes inget, hon var i det närmaste oberörd. Lite flåsade hon på kvällen sen och på natten var hon ytterst lite orolig. Dock ville hon inte äta sin mat och tempen låg fortsatt nere, om än lite högre. Så att det var på gång förstod vi. 

Under förmiddagen igår låg hon mest och sov i mitt knä   

Bedjande ögon som undrar vad som händer i kroppen...

Cirka 12:50 började hon krysta och efter bara ett par krystvärkar föddes första valpen.

När jag tog emot valpen kl. 13.00 trodde jag först det var något fel på den, att den var död eller inte tillräckligt utvecklad. Men den sprattlade på för fullt men sååå liten - jag kan inte minnas att vi haft en springervalp som varit så liten när den fötts. Endast 148 gram vägde denna tik som fick namnet Fancy. Jag har gått igenom henne flera gånger men kan inte se att det är något uppenbart fel på henne, och inte ser hon ut att vara för tidigt född heller. Hon har rejält med päls på huvudet och allt ser ut som det ska, det är bara det att hon är otroligt liten. 

Valp nummer två kom en timme efter, klockan 14.05 föddes en hanvalp som nu heter Falco. Han vägde 314 gram och är med det den största i kullen. 

Sen tog det ungefär två timmar till valp nummer tre, denna hanvalp föddes kl. 15:55 och vägde 234 gram. Han fick namnet Faxe.

Sen blev det en lång väntan på nästa valp, under den tiden var Kryddan helt lugn och sov mesta tiden. Så 19.25 föddes fjärde valpen, också det en hanhund. Han vägde 310 gram och heter Fiddler. 

Och efter det somnade Kryddan rejält, helt lugn var hon och jag var osäker på om jag kunde känna någon mer valp eller inte. Hon hade flera moderkakor kvar i magen och då är det svårt att känna om det är en valp eller vad det är som man känner. Så efter att först ha trott det var någon/några valpar kvar fick vi känslan av att valpningen var över. 

Kryddan med sina fyra förstfödda. 

Men framåt småtimmarna blev Kryddan oroligare, och det kändes som det kanske kunde vara någon valp kvar. Kryddan var hur pigg som helst själv, men hon hade inte lika lätt att komma till ro som tidigare. Så direkt när de öppnade hos veterinären i morse ringde vi och vi fick komma på en gång. På vägen dit lät det konstigt från buren där Kryddan var, då stod hon som en märla och krystade fram en till valp! Tyvärr en död hanhund, han föddes ca 08.15 imorse. 

När vi precis körde in på parkeringen utanför veterinären så föddes en till valp, helt plötsligt pep det från buren där Kryddan var och då hade hon fött en levande tikvalp   .

Tiken Flow föddes alltså klockan 08.55 i bilen, hon vägde 288 gram.

Där var vi helt övertygade om att hon hade valpat klart, men när vi ändå var hos veterinären valde vi att ta en röntgenplåt för att veta helt säkert - och jodå, en till liten valp var det där! Efter att Kryddan fått lite värkstimulerande medel föddes den snabbt.

Valp nummer sju var alltså Frost, en tik som föddes kl. 09.30 Hon är liten hon också, om än större än Fancy som är klart minst. Vikten var 210 gram. 

Så allt som allt var alla valpar små i kullen, man undrar ju lite om det kan vara orsaken till att valpningen drog ut så på tiden? Och det gjorde också att det var svårt att känna om hon hade valpar kvar eller inte. Lite dåligt samvete får man ju när man inte kände dessa tre som hon hade kvar i magen   

De två eftersläntrarna Flow & Frost håller ihop   

Funderar på om man verkligen kan ha bra eller dålig smak? Är inte smaken individuell, det jag tycker är fint kanske ingen annan i hela världen tycker är fint - gör det att jag har dålig smak då? Är det när man tycker som de flesta andra som man har bra smak? Jag personligen tycker det är så härligt när folk vågar vara annorlunda, det är lite trist tycker jag att så mycket ser likadant ut överallt. När någon säger att hon/han har så bra smak blir jag alltid lite provocerad, enligt vem är smaken bra? Det kan man fråga sig...

Att jag kom att tänka på det här är nog för jag brukar titta runt på Hemnet, något jag sysselsatt mig med i många, många år - bara för skojs skull. Finns ju så många fina ställen man skulle kunna tänka sig bo på! Förr kunde man se många olika sorters inredningar och hem, men nu är de flesta foton från objekten som ska säljas så stereotypiska och trista. De flesta hemmen har ingen personlighet alls, husen är stylade på precis samma sätt - skittrist tycker jag. Men det säljer såklart, för annars skulle det väl inte göras. 

Något annat jag funderar på idag är varför det är så otroligt dåligt betalt att jobba med människor i Sverige? Eller det kanske är lika i hela världen. Jag fick idag mitt årsbesked från CSN sedan jag utbildade mig till förskollärare, nu gjorde jag det visserligen lite sent och fick gå 1,5 år på komvux först. Men, där stod det att jag har sex år kvar att betala på mitt studielån. Jag har 10 år kvar till pension, jag får alltså fyra år som jag kan arbeta utan att betala av på mitt lån - och det för en rent pinsam lön om man tänker på det ansvar man har som förskollärare och att jag gått 3,5 år på högskola. Det är lika inom vården, otroligt dåligt betalt. Jag undrar om det kommer finnas några i framtiden som vill jobba inom skola och vården, jag rekommenderar ingen att utbilda sig till förskollärare i dagsläget. De arbetsförhållanden som är och sedan så låg lön.... Nu är inte lönen allt, absolut inte - men jag tror det kommer bli svårt motivera drivna, duktiga personer att söka sig till förskolan om inget görs!

En sista fundering gäller Covid, jag vet jag vet - vi är alla sjukt trötta på det nu och ingen orkar varken läsa eller prata om det mer. Men visst är det ändå lite sorgligt att människor blivit såna motståndare mot varann. De som är för massor med restriktioner och de som inte vill ha några alls, sånt hat det finns där emellan. Hur kan vi tänka och tycka så olika i den frågan? Fortfarande skrivs det massor med kommentarer till varje inlägg om Covid på sociala medier där det står - stäng ner alltihopa! Som om det hjälpt de länder som gjort så.... Sedan har vi den andra sidan som tror att allt är ett påhitt och inte tänker vaccinera sig för Covid finns inte. Inte konstigt världen ser ut som den gör när vi tycker så olika bara här i Sverige om en enda sak...

I tisdags föddes Joys (Barecho Jackpot Joy) och Unos (Barecho Use Me Now) valpar (E-kullen). Hon hade inte tid för valpning förrän nu på lördag så valpade alltså fyra dagar "för tidigt". Man kan ju gissa då att hon kanske är parad lite försent, hon har ju också gått tom två gånger tidigare och det kan ju ha berott på att hon parats försent helt enkelt. 

Jenny var ledig och hemma med Joy och hon visade lite tecken på att vara orolig dagen före, tempen gick ned - men inte helt. Inte förrän på kvällen dagen före så låg den nere på 37.1, hon hade då inte heller ätit under hela den dagen. På natten var hon rätt lugn och likaså på morgonen. Inga direkta värkar, men rätt som det var kom det ut en valp bara! Både Jenny och Joy blev nog lika förvånade typ! 

Först ut var hanen Ed, han föddes klockan 09:10 och vägde 360 gram.

Valp nummer två var en tik, hon fick namnet Embla när hon föddes klockan 10:40. Hon vägde 323 gram. 

Tredje valpen var också en tik, hon vägde 320 gram och är i och med det en av de som är minst i kullen just nu. Hon föddes klockan 11:29 och fick namnet Eloise. 

Valp nummer fyra var den största valpen i kullen, en tik som vägde 415 gram. Hon heter Electra och föddes klockan 11:45.

Sedan var det en rätt lång paus innan valp nummer fem föddes, Joy vilade hela tiden däremellan så inget onormalt med det mellanrummet mellan valparna. Ytterligare en tik blev det nu, också hon vägde 320 gram så en av de minsta just nu. Hon föddes klockan 14:50 och fick namnet Elle. 

Sista valpen föddes klockan 15:15, också det en tik! Lite märkligt att det bara blev en hanhund och resten tikar i kullen, Joys syster Jenka fick ju också det i sin kull som hon födde i höstas. Vikten var 323 gram och hennes namn blev Eclair. 

Joy har varit otroligt lugn hela tiden, knappt hässjat utan varit mycket koncentrerad på sin uppgift. Hon är så lugn och fin med valparna, alltid lika fascinerande att se hur de tar till sig valparna direkt när de föds   

En trött mamma    Några av valparna har tan-tecken som sin mamma, men än är det lite tidigt att säga hur många av dem som har det.