... men inte en regndroppe har jag sett till på hela dagen   . Imorgon är det dock dags för utställning så då kommer det alldeles säkert regn. Tittar man på yr.no så väntas inget regn förrän imorgon em i Svenstavik - så har jag tur så har jag hunnit därifrån innan regnet kommer. Längtar så sjukt mycket till inomhussäsongen - iofs ska jag väl inte så många utställningar under den perioden som det verkar, men de få som blir kommer det att bli himla skönt med iaf. 

 
De fyra som jag ska ha med mig imorgon är badade, och väntar nu på slutföningen. David påstår att Twiggy är en av de som är enklast att bada - men, jag vet inte om jag vill tro på det helt... Hon är inte lätt att föna, hon försöker bara fly från trimbordet vid första bästa tillfälle och jag är ju så rädd att hon ska göra illa sig när hon gör så...

Miranda har ju inte tid att valpa förrän på fredag, men imorse när jag tog febern på henne så låg den på 37,0 och hon ville inte heller se åt sin mat. Så med största sannolikhet blir det valpning imorgon... så typiskt, trodde absolut att jag skulle kunna vara med när det var så många dagar kvar. Meeen, det blir Svenstavik för mig imorgon och så kommer mamma hit ikväll och är med Miranda inatt och förmodligen valpar henne imorgon. Det känns som vanligt tryggt så det är en himla tur att hon kan och vill ställa upp. Jag är ju så sjukt nyfiken bara och nervös när jag inte är med själv...

Stackars älsklings-Miranda  . Hon hässjar och är orolig till och från - sån tur att hon har sin lugna mamma bredvid sig.

Jodå, vi har en till som ska valpa snart - nämligen Tyra. I alla fall är hon helt övertygad om det själv. Hon och Miranda löpte samtidigt och Tyra har förstås inte blivit parad, men den lilla fjantiga detaljen tycks inte bekomma henne. Hon bäddar för fullt och har förberett med mjölk i juvren och allt.. Lilla gumman, får se om Mirre-pirre vill ha hjälp av henne sen!

 
Hon bäddar för fullt på min kudde på kvällarna nu också. Ni ser vem som får ligga på den platta kudden va? Inte är det då Älskade vännen i alla fall...

Lilla skräpet sover i sin bädd i sovrummet - den har hon fått från världens bästa Winston. Hon lägger sig alltid så snällt där när vi går och lägger oss, men sedan hoppar hon upp i sängen på morgonkvisten...

Sorg i akvariet.... De svart/vita fiskar som vi köpte när vi skaffade akvariet klarade sig inte så länge - förutom en som blivit i princip helsvart. En unge fick de också, så vi har haft en stor svart fisk och en liten svart fisk sedan en tid tillbaka. Den lilla har följt efter den stora svarta HELA tiden - och ibland har den stora fått såna utbrott på den lilla och jagat den runt i akvariet. Jag förstår den fullt och fast för den lilla har varit så enveten... Vi har jämfört dom med våra svarta hundar, den lilla påminde så mycket om lilla skräpet. Men, nu i morse hittade vi den stora svarta fisken död i akvariet... Usch, jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om den lilla svarta nu... Hur ska det gå för honom, alldeles själv med de orangea?

Fina kort har jag fått från Ninos matte på Nino och hans halvbror, tusen tack för det - visst ser man då att Celine är deras mamma: