I fredags kväll släppte jag ut hundarna på baksidan på en lite snabb kissrunda. När jag ropade in dem så kom alla in utom Bertil. Jag ropade ett par gånger, men ingen Bertil kom in.... Han brukar komma som skjuten ur en kanon när jag ropar så jag förstod direkt att något inte stämde. 

David stod och lagade mat så jag sa till honom att vi måste gå ut och titta var Bertil är. Så efter att han lagt undan fläskfilén i tryggt förvar från hungriga långöronsmunnar gick vi ut för att leta. Det är inte mycket till belysning på baksidan så inte så lätt att se en liten svart hund - och någon ficklampa hittade vi förstås inte på (var är de när man behöver dem som mest??). Tur det finns ficklampa på mobilen! Vi ropade och ropade, men ingen Bertil syntes till... Inget gnäll hördes heller, så jag fick mer och mer ont i magen - var sjutton kunde han vara? Tänk om en varg tagit honom?? Eller att han skadat sig illa så han inte hörde oss? David gick runt hela staketet och stängslet för att se om han tagit sig ut från vår inhägnad. Men icke, det fanns inga spår ut från gården och eftersom det var nysnö gick det ju att se. 

Under tiden han gjorde det var jag nere på vägen och ropade ifall han skulle ha tagit sig ut dit på något sätt. Men ingen Bertil....

När jag kommer tillbaka in igen så kommer David med honom i famnen, det var en förskräckt liten affenpinscherpojke som satt i husses famn   .

David hade stått bara några meter ifrån honom och Bertil hade inte gett något ljud ifrån sig alls, som tur var lyste David där han stod och upptäckte att han stod alldeles intill husväggen. Han hade fastnat i någon form av snöre och stod helt paralyserad. Han rörde sig inte eller gnällde, bara tittade olyckligt på sin husse som befriade honom snabbt från snöret såklart...

Sååå rädd man hinner bli och så många tankar som hinner komma när de "försvinner" på det sättet. Kan säga att han var väldigt nöjd sedan på kvällen iaf när han fick ligga på mattes mage i soffan och mysa   .

Mysa i kontorsstolen är inte så tokigt det heller!

 
High five, eller ten kanske