Åke skjutsade in David och mig till tåget i Gävle på lördag fm, det skulle gå 10.06 - och var inte ens försenat en minut, imponerande!  

Vi hade tur och fick sitta med stolarna i färdriktningen. Jag tycker det kan vara lite jobbigt när man åker åt fel håll, lätt att bli åksjuk då.

Väldigt smidigt måste man ju säga att det är att åka tåg, tog 1 timme och 20 minuter från Gävle till Stockholm med X2000. Men tråkigt..... jag surfade lite på datorn - och inte fanns det något gratis internet på tåget inte - nädå, det kostade såklart.... tur jag hade mitt eget med mig som är gratis på helger och kvällar!

Det kändes ju lite som att vara med på "På spåret" när tåget susade fram - inte fanns det mycket att se..... En liten räv var väl det enda som piggade upp lite.

  
Ja, här börjar vi närma oss - fint när det är spårskyltar istället för vägskyltar. 

Vi var framme vid 11.30, och tog då en taxi till hotellet - Scandic Anglais. När vi checkat in, och lämnat våra väskor så begav vi oss ut för att ansluta resten av gänget som åkte tidigare i morse för att hinna med mer shopping.

Hungriga var vi allihopa, så ett besök på Kungshallen blev det först. Perfekt när det finns mycket att välja på - speciellt då för kräsna mig. Tror vi alla blev mätta och belåtna efter att ha mumsat i oss en rejäl lunch. Det blev vegetariska vårrullar med ris och sötsur sås för mig.

Såååååå var det dags för shopping, min "favoritsysselsättning"...NOT! Vi var in på en STADIUM-butik, och där tjöt det i larmet när Lena gick in. Ingen av oss ville gå bredvid henne ut, men då sa larmet ingenting som tur var.... Så himla pinsamt om det låter och folk tror att man stulit något!

Sedan bar det av in på NK - och där tog shoppingtålamodet slut för mig.... David släpade runt mig, han måste ha ärvt nån shopping-gen från sin mamma - för han tröttnar inte alls på samma sätt som mig.

Här är han igång och letar efter en grön tröja... men det fanns ingen, och det var ju det jag förstod så fort jag såg det på långt håll?! Det räcker att kolla lite snabbt bara så vet man ju att det inte finns nåt lämpligt....

Sedan gick vi in på några fler affärer, bland annat var vi in på Zara. Där lyckades jag faktiskt köpa ett par mysbyxor, bruna såklart så de matchar hundarna, och så en ljus t-shirt. Båda grejerna var till Jacob.

Nu var det sannerligen dags för en paus.... det fick bli en fika i Sturegallerian. Hittade ett ledigt bord, och David gick för att köpa en kaffe till sig, te till mig och så nån liten bakelse - till mig det också. Och det fick han till det fashionabla priset 118 kronor. Det kostar att ligga på topp!

  
Smarrig, eller hur? Och huuuuur nyttig som helst, jag lovar.....

 
Kungsgatan. Tänk att det inte är nå snö alls inne i centrala Stockholm, man får verkligen vårkänslor när man slipper denna hemska snö! 

Så ville jag in på en hundbutik jag sett, men där fanns inget alls av värde - massa krafs bara. Så var det äntligen dags att bege sig till hotellet för lite vila.... Men nädå, då lyckades David se en BOSS-affär en bit bort som han prompt skulle till. Och där lyckades han då hitta en grön tröja som dög till honom. Efter lite provande skulle han då slå till. - 350:- sa killen i kassan. - Men, sa David - det stod ju 700:- på den. Suck tänkte jag, hur dum får man bli......   Men, ingen fara - de hade rea så det priset stämde. David hade också kollat på en annan tröja där som han tyckte om, men efter att ha kollat på priset, 1200:-, och på min min i ansiktet så avstod han. Men, nu när det var rea slog han till på den också - mitt tålamod var dock slut sedan länge då - så jag gick före till hotellet....

Efter lite vila och uppsnoffsning, skulle vi träffas i baren på hotellet en timme innan vi skulle gå. Jag hade druckit 1,5 glas vin på rummet, så drack bara vatten - varannan vatten ska det ju vara!

Fr.v.: David, Lena - mittemot sitter Lars, Mattias och Lotta. Sällskapet bredvid oss bestod av en äldre man som fyllde 70 år, och så hade han 7 unga damer med sig. Vad vi undrade hur det kunde komma sig att de var där tillsammans innan vi fick reda på hur det låg till....He...he.... ibland är man bra nyfiken!

Väl på Golden Hits hittade vi snabbt vårt bord, satte oss och konstaterade att vi hade bra sikt - och det kändes ju bra! Anledningen till att vi åkte hit var för att Lars & Lena och David & jag gett Mattias i 40-års present i höstas en biljett hit, och att han skulle få oss med som "trevligt" sällskap. Lars, Mattias och David är tränarna i Jacobs fotbollslag - och Lars & Lena är också föräldrar till Jacobs kompis Emil, och Mattias & Lotta till Jacobs andra kompis Elias. Så mycket prat om barnen blev det.....

Showen var lika bra som sist vi var där, jag bara älskar sånt här. Just när det är musik och lite show blandat, så oerhört trevligt. Maten var helt okej - och några glas med vin åkte ner också. Vi hade supertrevligt, så jag är så glad att vi kom iväg så jag fick lite annat att tänka på ett tag....

Showen var just om 70-talet, och Elvis hade ju en framträdande roll kan man säga. Annars älskade jag också när de gjorde Waterloo från olika länder, skitans bra var det!

  
Ja, inte så lätt att se något här.... Ville inte släpa med stora kameran, utan fotade med mobilen och då blev det liksom inte bättre än såhär....

Trött man blir på fulla människor.... De sa till flera gånger vilka regler som gällde, man fick inte beträda scenen och under tiden de hade ett shownummer så skulle man sitta på sin plats eftersom de sprang runt lite här och där då. Men vissa "fyllskador" fattar ingenting... vet inte hur många gånger de fick säga till en del för att de skulle fatta!! 

Vi minglade runt lite efter shown, de spelade jättebra musik i Schlagerbaren så jag blev nästan lite danssugen där ett tag - eller ja, åtminstone sångsugen!

Vid 00.30 tiden hade jag gäspat bra många gånger, så då började vi bege oss mot hotellet. När vi gick ut därifrån så var det säkert en 50 meter lång kö in till Golden Hits, såg flera krogar där det var såna köer..... Så glad jag var att denna tid är över i ens liv, och att man slipper springa på krogen.....

När vi vaknade i morse var det strålande väder. Stockholm är verkligen en fin stad när man ser den i solsken! Visst väntar man nästan att Karlsson på taket ska dyka upp här?

Efter frukost, och taxifärd till terminalen var det dags att åka buss hem. 2,5 timme tog det hem - så det kändes ju aningens segt. Näe - buss och tåg i alla ära, men nog är det bekvämast allt att åka egen bil!

Efter att ha fått lite mat hos Åke och Kerstin, så känns det nu skönt att vara hemma igen. Lite smått och gott att göra, bara jag blir färdig med detta innan det är dags för Solsidan vid 20.00