... när vi för fem veckor sedan fick detta besked:

  
Ja, ni ser rätt - även om det är lite otydlig bild - men jag är alltså gravid!!

Mycket oplanerat måste vi ju säga, men lika välkommet ändå såklart....

Meeen, om vi tar det från början...

Jag hade inte fått mens på några dagar, och eftersom den brukar vara punktligare än bussen som går här - så blev jag såklart lite fundersam. Att jag skulle vara med barn trodde jag inte, men finns ju andra saker som kan vara fel.

Jag hade ett gammalt test hemma där datumet hade gått ut, detta pga att jag för många år sedan också gick över några dagar och då köpte ett 2-pack test. Så när jag klev upp på morgonen och gav hundarna mat kom jag på att jag hade det där testet, så jag tänkte - kan väl lika gärna testa när jag har det. Och döm om min förvåning när det visade ett svagt plus!!! Istället för ett rakt streck som jag trodde det skulle visa.

Satt bara vid köksbordet först och fattade ingenting, ska ju vara jättesvårt att bli gravid vid min ålder - hur kunde detta ske?? När sedan David kom upp visade jag honom resultatet, och han sken upp och såg glad ut!! Jag blev bara förbannad, och visade honom på testet ungefär som - ser du vad du har gjort?! (ungefär som till en hund som har kissat på golvet.....)

Men sen tänkte jag att testet var ju gammalt så det var säkerligen nåt fel på det. Gick ut på internet och hittade nån sida där man kunde beställa test, och få hem dagen efter. Sagt och gjort, så gjorde jag - och tänkte det blir säkert annat resultat på det....

Dagen efter kom då testet, och jag läste instruktionerna NOGA denna gång så att allt skulle gå rätt till. Och jodå, tog inte många sekunder förrän andra strecket syntes, ett streck = inte gravid, och ja - ni fattar va....

Ringde David och berättade, och ja - han var nog betydligt gladare än mig till en början... Jag grinade mig igenom de första dagarna, kunde inte sova - var som handlingsförlamad. Som tur var så hade jag semester ett par dagar just då eftersom Clådan hade valpat...

Läste sedan på internet om alla risker som finns när man är 43 år och gravid, var nästan bättre förut när man inte kunde få så mycket information som man nu kan få på internet... Jag kan ALLT nu om att bli en "gammal" mamma!!!!

Och hur ska det gå med min rygg, min skolios gör ju att jag har ont i ryggen redan nu, och jag som äter medicin för högt blodtryck......Kom på tusen anledningar till att vi inte borde skaffa ett till barn, men efter mycket tänk kunde jag komma på miljoner anledningar till att vi borde göra det....

Kom också på att även de som sitter i rullstol får ju barn, så varför skulle inte jag kunna det.... och jag får ta problemen när de kommer....

Men orolig är jag förstås, att nåt ska gå på tok - finns ju så mycket som kan hända.... Om nu allt går bra så är jag verkligen glad över detta nu efter att ha tänkt hit och dit på allt, men som sagt - jag törs inte riktigt tro på det ännu...

Efter någon vecka berättade vi för Thomas, Henric och Jacob. Och de blev alla glada, men Thomas blev helt tyst i telefon när jag ringde och berättade.... - Hur är det, sa jag? Blev du chockad? Ännu längre tystnad, innan han svarade - Jaaaaa, över att ni fortfarande gör DET!!!!!! Men, snälla du sa jag - inte slutar man med sånt vid en viss ålder...  - Nä, nu räcker det sa Thomas, jag vill inte höra mer....

Berättade då för Henke vad Thomas sagt, och hans kommentar var - Jag tänkte detsamma men jag vågade inte säga det... Jacob är jättestolt över att han ska bli storebror, gullpluttarna mina.....  

I fredags var jag till Barnmorskan och fick då veta att jag är i 10 veckan och har beräknad förlossning 7 juli (ingen världsutställning för oss då isåfall....). På måndag ska jag in till spec. mödravården på ett läkarbesök. Vi har beslutat oss för att göra ett KUB-test. Då tar man ett blodprov på mig, lägger till min ålder (hmmm..... och den är ju perfekt....) och så görs det ett tidigt ultraljud där man mäter nackspalten på fostret. Utifrån detta får man fram ett värde som visar hur stor risk det är att barnet har downs syndrom eller någon annan allvarlig missbildning. Efter det får vi ta beslut om vi vill ta fostervattensprov eller inte....

Så om ni tycker att jag verkat lite frånvarande och konstig på slutet så vet ni nu varför..... Jag mår bra, förutom att jag är ganska så trött (men det beror såklart på att jag inte får dricka Red Bull!!!!) och sedan har jag om möjligt ännu mindre matlust än förr....

Det har också varit svårt att uppdatera bloggen då så mycket av mina tankar på slutet har kretsat kring detta....

Känns ändå skönt nu att omgivningen vet om hur det står till..... ni vet ju att jag har så svårt för att ha hemlisar....