Så var det då dags för årets upplaga av "Stora Stockholm", jag vet - jag vet, den heter Stockholm Hundmässa nu, men inte ens under tortyr skulle ni kunna få mig att säga något annat än Stora Stockholm om denna utställning.

Jag har inte missat många år på denna utställning under mina levnadsår, minns inte riktigt hur gammal jag var - men skulle tro kanske i 7 års åldern eller nåt sånt. Då skulle en av min mors pojkvänner ta med mig dit, var ju snällt iofs, men bara det att han började berätta saker för mig som typ vad den och den rasen hette... Och ja, ni kanske kan tänka er blicken han fick från mig, herregud - som om jag inte såg skillnad på raserna??? Vad trodde han om mig.....

Kan bara minnas att jag missat den en enda gång efter det, och det var 1998 när vi hade den stora "snökatastrofen" här i Gävle-Sandviken området. Jag var ju höggravid då och hade bara ett par veckor kvar innan det var dags för Jacob att födas. Hur som helst så åkte vi in och lämnade Thomas & Henric till min pappa i Sandviken dagen före utställningen, det var ett jäkla oväder - och vi höll på att köra fast utanför pappas hus. Skönt tänkte jag att det snöar nu, då hinner de få undan det till imorgon bitti när vi ska åka. Ja, ni kanske kan tänka er hur förvånad jag blev när jag tittade ut genom fönstret mitt i natten, de hade kommit nå oerhört mycket snö. Staketet syntes inte, men inget kan ju stoppa mig - är det utställning så är det. Vi packade in oss i bilen, och jag tänkte säga åt David att svänga till vänster upp från vår gård eftersom jag vet att det kan driva igen åt andra hållet. Hann dock inte säga något förrän han tagit sats och kört till höger. Knappt en km åkte vi innan vi körde fast, mitt på vägen.... stod en annan bil en bit därifrån som också kört fast. Började tjata om traktor - vem har en traktor och kan dra loss oss?? David bara tittade på mig och sa, det går inte - bara att ge upp.... Så vi tog ut hundarna ur bilen, och traskade hemåt i snön.... Hundarna var så glada att få skutta lösa i snön, men jag var ju besviken såklart.

Nåja, nu var det ju årets upplaga av utställningen jag skulle prata om. Herregud så patetisk jag börjar bli, känner mig som en gammal tant på hemmet som tänker tillbaks på gamla minnen....

Vanja och Lise kom till oss under fredagskvällen då de också skulle till Stora Sthlm. Vi hade såklart trevligt ihop, fixade lite med hundarna och åt Tottes gryta med ris. Vatten drack vi till såklart....

Inte lika tidig uppstigning som andra år då vi i år inte hade start på bedömningen förrän 10.00 Vi var där strax före 8.00, och fick en bra parkering i p-huset - perfekt att parkera där tycker jag. Förstår inte varför jag envisats att i så många år parkera på östra sidan....

David var med och drog tunga lasset, och Vanja, Lise och jag trippade bredvid med hundarna. Eller ja, trippade och trippade.... jag hade Baros och Messi så det gick väl lite si och så att hålla dom två ihop.

Nu var vi ju i Sverige igen, så nu kontrollerades VARJE nummerlapp och stamtavla noooooga...... ja, inte för vi har nåt att dölja, men det tar ju en satans tid när allt ska kollas. Veterinären var dock snabb, men tycker det är lite läskigt när de ska kolla på dem i munnen eftersom de strax innan haft handen i mun på nån främmande hund, är ju sjukt mycket smittor på såna här ställen.

Hanhundarna dömdes av Svein Helgesen, och först av våra hjältar i den ringen var Baros. Carro visade honom, men han tyckte luckorna i golvet var lite läskiga först så jag visade honom sedan i konkurrensen. Tyckte han skötte sig bra med tanke på att han inte varit iväg på nåt sedan i början av september. Han blev fyra i klassen, utan varken CK eller HP..... I klassen efter var det Messis tur, domaren stod länge och funderade mellan ettan och tvåan i denna klass. Till slut blev då Messi tvåa i klassen med CK. I öppen klass var det Watson (Barecho Winning Streak) som var "vår" deltagare, han placerades på en tredje plats. I championklass deltog Winston (CH Barecho Most Wanted) och Eros (CH Barecho Just A Striking Image). Winston blev oplacerad denna dag, och Eros vann både klassen och sedan även Bästa hanhund!! Han fick då ännu ett CACIB, och så himla synd att det inte är nån titel på denna utställning detta år - då hade han ju fått en sån isåfall...

Tikarna dömdes av Karl-Erik Johansson. Vi hade inte med någon juniortik, dock hade vi med två fina ungtikar. Det var Marta (Barecho Zimply Made For Me) och Maja (Barecho Your Highness). De fick båda släta ettor... I öppen klassen var det halvsyskonen Allis (Barecho Quite Nice) och Thea (Barecho Roses All Over) som deltog. Allis fick ett första pris, och det fick även Thea. Allis blev oplacerad, medan Thea slog till och vann klassen!!

I championklassen hade vi med tre vackra damer, det var Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon), Pärlan och Kylie. Kylie visades av Carro, och Kylie var sååå taggad. Gud så fin hon var i ringen, jag visar henne ju oftast själv och ser henne så sällan i ringen såklart av den anledningen. Helt fast i ryggen, och med såna härliga rörelser - ja, hon är mattes stolthet, det är bara så!!! Kylie och Liza blev oplacerade, och Pärlan kom på en tredje plats. Supermamman Celine (CH Barecho One Vision) blev BIR-veteran med CK.

När domaren i bästa tikklassen till slut tackade av junioren och ungtiken som vunnit så insåg jag att Thea skulle få certet!!! Åh, blev så himla glad inombords. Förstod att Eva inte visste nåt ännu om att Thea alldeles strax skulle bli champion - så när Thea blev femma och det var de fyra championtikarna som placerades som 1-4 så kunde jag inte hålla mig längre. Pärlan var placerad på en tredje plats då, och jag var bara tvungen att gratulera Eva på stört. Hon har verkligen gjort detta helt utan min hjälp, hon har visat Thea själv - klippt henne och tränat henne. Så glad och stolt man blir som uppfödare ett sånt här ögonblick....

 
Ja, Thea är inte så pälsfager för dagen - men fin är hon ändå...

  
Undrar vad de resonerar om här?

  
Men kolla så fina, nog ser man att Eva är bra stolt hon också över fina Thea....

Så var det dags för BIR/BIM, och jag fick äran att visa Eros. Men, jag tror inte han märkte av mig överhuvudtaget eftersom tiken som vunnit höglöpte.

Fick till ett skapligt kort i alla fall....

  
BIM CH Barecho Just A Striking Image & BIR CH Big Brazzel Catch Me If You Can

Strax innan vi skulle in med uppfödargruppen så ringer David. Han är på väg in till NK för att handla lite julklappar. Då har han fått telefonsamtal från sin pappa om att Davids mamma är på väg in till sjukhuset med ambulans. Hon hade tappat närminnet helt, och tankar på stroke och hjärtinfarkt kom ju upp såklart. Jacob var hos dem, och han hade gått till en granne när de åkte iväg till sjukhuset. Herregud så oroliga vi blev, och så hjälplös man känner sig när man inte är hemma heller.

Vi gick in med gruppen, som blev bästa uppfödargrupp. Och sedan försökte jag få tag på Jacob, förstod ju att han var skärrad.

Han ville åka till en kompis så de snälla grannarna skjutsade dit honom, och sedan kunde han vara där till vi kom hem - tur det finns så mycket snälla och hälpsamma människor i ens närhet.

Vi fick sedan besked från sjukhuset att det nog rörde sig om något som heter Global Amnesi. Det är minnesförlust som håller i sig nånstans mellan 2- 24 timmar, oerhört otäckt - men inte farligt på nåt sätt sa de. Dock skulle hjärnröntgen göras bland annat.

Vi deltog i finalen med vår grupp bestående av Liza, Marta, Pärlan och Thea. Vi blev inte placerade i finalen, men mina tankar var inte där just då så det kändes som det inte hade nån betydelse alls.... Tusen tack till Vanja, Lise och Eva för att ni hade tålamod med mig - jag verkade förmodligen mer disträ än vanligt....

Var förbi och kollade till vår fina rasmonter, vi har inte haft någon sådan på många år och det har verkligen retat mig. En så stor ras som inte kan göra reklam för sig på Sveriges största utställning! Det har tydligen varit svårt att få folk att ställa upp och stå där i montern, nu stod bara en och en åt gången - och det hade nog varit bra med två. David hade ett pass, och han tyckte det var jättetrevligt att få stå där och prata med såna som är intresserade av rasen. Hoppas nu verkligen att vi lyckas få till en monter även nästa år.

  
Visst ser det väl inbjudande ut?

Vi begav oss hemåt i snövädret, och tankar fanns såklart på att åka in till Kerstin på sjukhuset. Men när vi fick besked om att allt såg bra ut, och att hon verkade bättre så bestämde vi oss för att köra hem istället. Stannade i Sandviken och köpte hämtmat, och när vi kom hem så möttes vi av Vanja och Lise som just kommit hem. Så trevligt det är med lite eftersnack sådär efter en utställning, det är så mysigt när Vanja brukar komma denna helg och stanna både natten före och natten efter.

När vi klev upp imorse så sov dock fortfarande Lise och Vanja, vi åkte strax efter 8.00 eftersom vi skulle följa med Jacob på en innebandymatch. Det var en superjämn match som de till slut vann. David och jag drog iväg mot Valbo Köpcentrum direkt efter matchen, vi hade befarat att det skulle vara proppat med folk där, men det var ganska så lugnt. Kanske vädret hade avskräckt de flesta?

Nåja, vi var där i nästan 5 timmar, och då kan jag lova att jag var mer än lovligt slut efteråt.... David visade då att han har lite av Kerstins shopping-gener i sig, inte var han nöjd med detta. Nejdå, några affärer skulle vi hinna med i Sandviken också.... Men, nu är vi nästan färdiga med alla julklappar i alla fall. Det är bara till varandra vi har kvar, och så till alla djuren hemma.

Vädret har varit katastrof hela dagen, och så här såg t.ex vår bil ut när vi kom hem (då ska ni veta att jag borstade bort all snö från bilen i Valbo)....

Suck...... Vi tog oss knappt in på platsen framför grinden. Ska vi ta bära in allt härifrån frågade jag David? Ja, vi får gå flera gånger sa han... Vadå, sa jag - vilka vi?? Nä, jag hade fullt sjå att ta mig uppför backen, pulsandes i snön med en omgång packning. Detta medan jag upptäcker att min pigga granne (som är 80 år) skottar för fullt för hand på sin gård.....

Ägnade sedan ett par timmar åt julklappsinslagning, men nu ligger paketen så fina i rummet.....

Vill också passa på och gratulera Lea, och hennes syskon som fyllde 9 år igår!! Denna kull var Divas första kull, och de föddes alldeles i den tiden när vi blev utsedda till Årets Uppfödare alla raser i Sverige. Tänk att det är hela nio år sedan....ja, nu ser ni - nu är jag där igen, tanten på hemmet som tänker tillbaks på gamla minnen.....