Kennel Barecho

Alla inlägg den 2 oktober 2011

Av barecho - 2 oktober 2011 10:44

Efter att hanhundarna var färdiga bytte vi snabbt hundar i burarna vid ringside. Tikarna fick komma ut och Seamus & Kye fick komma in i tältet där det var mycket svalare. 


Vi såg inget av de yngsta tikarnas klass, men i den äldre klassen skulle deras tik Honor delta.

Puppy bitch: 3 Peasblossom Honeytrap (Barecho Zuper Playmaker - Barecho Qualified To Show With Peasblossom) 1 Mompesson Mischief (Mompesson Striker - Mompesson Paper N'Lace) 2 Beresford Don't Tempt Me (Peasblossom Escape To Beresford - Peasblossom Butterfly at Beresford). Tre riktigt fina tikar måste jag säga att detta var. Honor är totalt urfälld, inte nästan ett strå i underlinjen. Men visst ser man hennes fina linjer ändå.


Nästa klass var Junior bitch. Vi hade med den tik efter Seamus från kennel Crackerjanne som vi träffat under onsdagen, Beth.

Vanja var hennes handler för dagen.

Junior bitch 1 Crackerjanne Call Me Madam (Barecho Hold Your Horses at Peasblossom - Crackerjanne Clairdelune)  

Beth och Vanja på språng i ringen.  


Trots att jag varit på Crufts flera gånger och hört Jacky berätta många gånger hur klasserna fungerar här så förstår jag fortfarande inte mycket. Många är ju åldersindelade förstås, precis som våra. Men sedan är det också beroende på vad de vunnit tidigare - nä, det är helt klart något jag borde plugga på för att lära mig ordentligt.


Nästa klass var då Yearling bitch, det låter ju helt klart som om de är ca 1 år gamla då. Vad jag förstod så var detta en klass som inte fanns på alla utställningar.

Yearling bitch: 1 Calvdale My Girl Of Fallenleaf JW Sh.CM (Trimere Thriller - Calvdale Kept In The Dark) 2 Beresford Mocha (Petranella Perfick Choice For Beresford - Trimere Talk Of The North) 3 Laceby Rag Doll (Alanea Mercedes - Caraday Delightful) 4 Donarden Sweet Sensation At Spuffing (Gaolachcara Somhlth - Donarden Lady Luck)  


Klassen efter var Post Graduate bitch, tror att denna klass är för tikar som inte vunnit sin klass mer än fyra gånger i vuxen ålder - men inte alls säker på att det är helt rätt. Tyvärr har jag inga foton från denna klass då jag gjorde i ordning Holly då för att visa henne i klassen som gick efter.


Så blev det då Limit bitch, en stark klass tyckte jag själv att det var. Om jag ska försöka ge mig på att förklara denna klass så är det samma som förra, men man får ha vunnit sex eller sju klasser tror jag. Är man SHCH (showchampion) tror jag inte man får gå i denna klass, nu var det ju en tik som var det - men hon har blivit champion efter att anmälan gått ut och de får inte byta klass efter vad jag förstår.


Jag skulle få äran att visa Holly och det var verkligen roligt! Så lik både sin syster Claudia och sin mor Celine när jag visade henne.

Barecho Qualified To Show With Peasblossom JW "Holly" (Wongan High Flyer - Barecho One Vision)

Dagens domare Edith Rose (kennel Rosannoch) går igenom Holly. Det var verkligen trevligt att ställa ut för denna domare, mjuk och nogrann med hundarna och även väldigt sympatisk mot utställarna. Det var en mycket behaglig atmosfär i ringen och kanske är jag extra uppmärksam på sånt nuförtiden...

 

Limit bitch: VHC Arcadia Andalucia (Calvdale Call Of The Search - Arcadia Ardent Amber Light) 1 Peasblossom Aria "Lila" (Mompesson Royal Destiny - Cepen Celtic Charm For Peasblossom) 4 Barecho Qualified To Show With Peasblossom JW "Holly" (Wongan High Flyer - Barecho One Vision)


Fina fina "Rattan" CH Peasblossom Butterfly At Beresford (Trollängens Maximum Effect - Barecho Beyond Belief). Mina ögon tårades när jag tittade på henne, Divas fina dotterdotter och jag ser så många drag från Diva i henne... Hon blev placerad som nummer två i Limit bitch, men som sagt hon skulle väl egentligen ha gått i Open bitch eftersom hon numera är champion.

Oplacerad i Limit bitch: Hunterheck Midnight Blues (Backa Tinkerbell Atlas Bell - Hunterheck Rhapsody In Blue)  

   

Vinnare i klassen blev "Lila" Peasblossom Aria (Mompesson Royal Destiny - Cepen Celtic Charm For Peasblossom). 


Sista tikklassen var Open bitch, och den klassen är just vad den heter - öppen för alla vad jag förstår. Men, denna klass vill man helst inte vara anmäld i då alla champions måste gå här, det är alltså den klassen som oftast är svårast att vinna.

Open bitch: 1 Mompesson Celebrity (Syferspring Stinger - Mompesson True Story)


Så var det då dags för bästa tik och tävlan om tikcertet, dvs BCC och Res-BCC.

Först tar de ut bästa tikvalp och här blev det den äldre av dem. Så de som deltar är alltså bästa tikvalp samt vinnarna från samtliga andra klasser. Det fanns också en klass som hette Good Citizen bitch och vad det innebar vet jag faktiskt inte och nu är jag också osäker på om vinnaren från den klassen var med i tävlan om CC?


2,5 av de hundar som deltog på detta kort. Först vinnaren av Post Graduate - Carlyquinn Classic Line JW (Trimere Trading Places With Sheledams - Trimere Tabatha to Carlyquinn). Denna tik tilltalade mig mycket, synd att jag inte fick någon chans att titta närmare på henne. Sedan står vinnaren från Yearling - Calvdale My Girl Of Fallenleaf och halva hunden är vinnaren från Junior - Crackerjanne Call Me Madam

CC gick till vinnaren av Open bitch, Mompesson Celebrity och Res-CC fick tvåan i samma klass; CH Alanea Charade Of Jorobaden (Calvdale Crimewatch - Alanea Carisma). Med på fotot här är också bästa tikvalpen, Mompesson Mischief.


Jag såg inte så mycket av när tikarna tävlade om bästa tik, eftersom jag höll på och göra iordning Seamus då. Ville försöka sitta i skuggan med honom och ha honom låååååångt borta från Jacky som han absolut ville vara med. Kände mig dock osäker på när han skulle gå in i ringen, men alla var så hjälpsamma och berättade när det var dags för oss att gå in igen.


Här står vi då i väntan på domarens beslut, bästa hanhunden och bästa tiken....


När domaren till slut kom fram till mig med BIR-rosetten blev jag såklart oerhört glad!! Kramade om domaren, och under tiden jag gjorde det så försvann Seamus ut ur ringen.... pinsamt, han sprang raka vägen till Jacky som han hade full koll på var hon stod. Hämtade tillbaka honom lite snabbt och så blev det fotografering förstås.

   

BIR CH Barecho Hold Your Horses At Peasblossom BIM Mompesson Celebrity.

BIR CH Barecho Hold Your Horses At Peasblossom BIM Mompesson Celebrity samt BIR-valp Mompesson Mischief.


Luften går alltid lite ur en efter rasen är färdig tycker jag. Vi samlade ihop våra grejer och gick in med allt till bänkarna i tältet. När vi just fått in allt så hörde jag Vanja bakom mig. Hon pratade i telefon och jag hörde henne säga med orolig röst - Har du trista besked till mig? Vänder mig om mot henne och ser hur hela hennes ansikte förvrids och hur hon bara skriker rätt ut - NEJ, NEJ, NEJ... hon storgråter och har panik i rösten. Mitt blod frös till is och jag kände att jag blev alldeles livrädd... Vad hade hänt? Dag Harald, barnen, hundarna - vad har hänt???? La armen om henne och hon säger till slut med sån sorg och förtvivlan i rösten - Zelina är död..... Tårarna började rinna på mig också - stackars, stackars Vanja och stackars Dag som är hemma själv när detta händer. Fick med mig Vanja ut i bilen så vi fick vara lite ifred, självklart tittade folk på oss och undrade vad som hade hänt. Fick ur mig lite snabbt till Jacky att en av Vanjas hundar dött så hon inte undrade var vi tog vägen.


När vi kom ut dit fick jag klart för mig vad som hänt.... Att Zelina var dålig visste jag om sedan tidigare, men ingen av oss kunde väl tro att det skulle gå så här snabbt att förlora henne. 


I slutet av juni fick Zelina nåt konstigt anfall av något slag, först funderade vi på om det kunde vara epilepsi - men förloppet var mycket märkligt och även veterinärerna var fundersamma. I början av augusti blev hon vaccinerad och veterinären lyssnade då på hjärtat och fann inget märkligt. I mitten av augusti fick hon flera anfall tätt på varandra en dag, hon fick nån lugnande medicin och blev bättre på kvällen. Någon vecka senare undersöks hon igen. Då upptäcks det att hon har ett förstorat hjärta och extremt låg puls, bara 44 slag i minuten. Veterinärerna förstår inte vad det kan vara, mycket ovanligt tydligen på en så ung hund. När det senare görs flera undersökningar så kommer de fram till att hon har en del av hjärtat som det är stopp i, muskler och nerver är förstörda på vissa ställen i hjärtat. De är inte helt säker på om hjärtat fortfarande växer, men utsikterna är inte goda för henne. Vet att jag tänkte och hoppades att hon i alla fall skulle kunna leva kanske något år till om det nu inte gick att göra något åt det...


När Vanja åkte hemifrån var Zelina som vanligt och även på fredagsmorgonen hade hon ätit och sprungit med de andra hundarna och inte varit annorlunda på något sätt. Dag hade åkt iväg för några timmar och när han kommer hem ligger hon kvar när de andra hundarna kommer för att möta honom. Hon har somnat in i sömnen.... Tätt intill henne låg Liza när han kom hem, Liza är ju Zelinas mor och man undrar ju om hon känt när hon dog och om hon sörjer också på nåt sätt? För Zelinas egna skull så var det förstås det bästa som kunde hända. Hon var så fin där hon låg sa Dag - hon låg som alltid gjorde när hon sov. Men så fruktansvärt för hennes familj förstås - efter ett tag kan man ju alltid tänka att det var bäst det som skedde, att hon inte behövde lida. Men, så ont det gör att förlora dem - lika hemskt varje gång. Vanja och jag grät tillsammans en stund i bilen (ja, jag är inte mycket till tröst... men att jag har lätt till tårar är ju ingen hemlighet direkt). Och vad är det som händer när jag åker utomlands? När jag är i Paris får jag besked på telefon att Diva dött, i Holland var det Lea och nu får Vanja besked om att Zelina dött.... Lite märkligt i sammanhanget är också att Zelina föddes när Vanja och jag var tillsammans i England senast, det var Dag som tog emot henne när hon föddes och det var han som nu var själv när hon dog. Märkligt, inte sant?

 R.I.P. Söta, snälla, fina Zelina  CH Winton That's Me. Så mycket kärlek som du spred omkring på din korta tid på jorden - mer än vad många andra gör under en lång livstid....


Lite shopping skulle vi hinna med innan gruppfinalen hade vi tänkt, men inte blev det så mycket som jag hade tänkt. Jag hann bara med att titta i ett par tält...men mycket av det som fanns var samma saker som hemma. Vanja handlade en del - här tror jag det var koppel hon hade hittat, något som man kunde ha flera hundar i samtidigt.

Jacky hittade också en och annan sak att handla.


Till slut ropade de att alla BIR-vinnande gundogs skulle till finalringen. Här är det ju helt andra grupper än i Sverige. Gundogs är som vår grupp 7 och 8 tillsammans. Hela 29 raser räknade jag till i finalen, 1631 hundar totalt deltog under denna dag. Största ras var Labrador med 183 hundar, sedan kom Golden med 174 stycken. ESS hade 69 anmälda så de låg i mellanskiftet kan man säga. Totalt var det inte mindre än 7014 hundar totalt på denna utställning som sträckte sig över fyra dagar, imponerande!


Finalen var i ett annat stort tält. Det var väldigt fint där inne, pampigt värre och det kändes verkligen speciellt. Ingen förhandsgranskning vilket var väldigt synd... Vi fick stå i över en timme i tältet med hundarna under tiden domaren, Aidine Howes, gick igenom samtliga rasrepresentanter. Hemskt tyckte jag, både mot hundar och handlers. Det var hur varmt som helst där inne och både Seamus och jag svettades rejält. Ett tag kände jag hur jag blev yr, hade ju varit extremt pinsamt om jag svimmat av därinne....

Dupontare fanns det också här - kanske är det samma som brukar vara på Crufts?   Seamus hade ingen koll här inne på var Jacky var så han var mycket mer avslappnad nu, dock undrade han nog varför vi bara stod där som fåntrattar så lång stund. Han krafsade på mig och var allmänt otålig....

     

Väntan på domarens granskning. Jag kände ganska så direkt att hon inte var speciellt intresserad av Seamus - sånt lär man sig att se ganska så snabbt tycker jag.

Han skötte sig perfekt därinne tycker jag - rörde sig jättefint och stod relativt stilla.

 

Finaste Seamusälsklingen    

   

Ni ser hur förvirrade jag ser ut va? Det var mycket pekande hit och dit, men faktum är att förutom den alldeles för långa tid vi var i ringen så blev finalerna mycket bättre när de var lite uppstrukturerade.


En fin Irländsk setter såg jag.... den såg också ut att tycka det var väl varmt där inne.


Någon placering blev det inte för Seamus - men det brydde jag mig inte alls om vid det laget måste jag säga. Var så törstig så jag fick rusa iväg till tältet direkt där det fanns något att dricka för både Seamus och mig.


Vi packade ut och styrde sedan bilen norrut för att göra ett kort besök hos Nicola Calvert på kennel Calvdale.

Hon bodde superfint, en stor härlig gräsmatta att träna hundarna på. Vanja och jag var gröna av avund....

Jättefin trädgård var det även här - Vanja fick vara modell för dagen. Tyvärr hade det börjat skymma så de foton vi tog på hundarna blev inte alls bra.... Stort tack Nicola för att vi fick möjligheten att se några hundar, var verkligen intressant - det är ju alltid en sak att se hundar på foton, en helt annat sak att få ta i dom. Vi fick god kina-mat där och hade en trevlig pratstund innan vi satte oss i bilen för att åka den långa vägen hem mot J & D. 


Inte förrän vid 02.00 var vi framme och en halvtimme senare kom jag i säng. Hade då varit uppe i 24 timmar och det kändes kan jag lova.... Pga ett missförstånd så ställde jag klockan en timme tidigare än vad jag hade behövt, så det blev bara 2 timmars sömn den natten. 


Vanja och jag kom till flygplatsen i god tid så vi hann få i oss lite frukost innan, var också skönt att få sammanfatta dagarna lite innan vi skildes åt. Jag var så glad att vi åkte tillsammans, det är alltid nyttigt att ha någon att diskutera saker ihop med - men sedan har vi också himla roligt ihop! Massor med tack för sällskapet Vanja!!


Jag kände mig verkligen supernöjd med resan, tycker att jag har lärt mig en hel del saker och fått nya upplevelser som varit av stort värde för mig. Vill återigen tacka alla som så generöst har låtit oss se på deras hundar och även tacka för allt trevligt bemötande som vi har fått. Ett extra stort tack förstås till Jacky & Dave som kört oss hit och dit och tagit så god hand om oss under dessa dagar!


Var ändå skönt att landa på Arlanda, det är alltid det bästa tycker jag. Där känner man igen sig och det känns verkligen som hemma. När jag sedan fick köra iväg med Wesslan så blev det ännu bättre - min bil det är min borg det!


Trots att jag inte hade varit borta länge så saknade jag dem allihopa nåt oerhört, så skönt att träffa barnen och David igen - och hundarna förstås. Kom en tår ändå när jag kom hem, tänkte på Vanja som det saknades en hund för när hon kom hem..... 

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4 5
6
7 8
9
10 11 12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards